gammal tror jag att jag var när jag åkte på ett gigantiskt scoutläger. Ett sånt där som pågår just nu i Kristanstad. Jag har ingen aning om hur många vi var då men vi var från hela världen och inom det stora lägret fanns flera små där man hade uppgifter och planerade aktiviteter att göra. Några uppgifter vi gjorde var att spåra oss genom ön med hjälp av en karta. Vår grupp lyckades gå totalt vilse och irrade omkring i över två timmar utan att kunna komma rätt. Till slut hittade vi en bondgård där vi bad om vatten och lite hjälp. De var ytterst hjälpsamma dessa människor och visade oss vägen. Oj vad vi var vilse! Vi var på helt fel sida av ön  En annan aktivitet var att ha en braskväll med historieberättande. Här hade man nog tänkt till med tanke på språken för 12åringar då var inte så bra på engelska i sverige så vi fick NOrge som åhörare. Gissa om sverige/norgehistorierna duggade tätt . Jag tror dock att vi vann tack vare undertecknad som kastade ner norrmän från eiffeltornet för att vi hade så många i vårt land Ett annat minne var den sk duschen, dvs en dunk som hängde i ett träd. NÄr jag skulle tvätta håret var det så iskallt att jag fick en sprängande huvudvärk.   Som sig bör blev vi tokkära. I en av scoutledarna så klart som var sååå snygg och vi fnittrade hejdlöst så fort han var i närheten. Vi var så diskreta att vi nämndes i avslutningstalet för lägret om att man skulle bli kär  Den scoutledaren brevväxlade vi med ett kort tag innan han flyttade till Norge och gifte sig. Nu har jag sett att han flyttat tillbaka för han var med i tidningen för ett tag sen. Han hade fått in en serie i lokaltidningen. Det här lägret som kallades Tromöy. Det fanns tom tromöydaler som man kunde handla saker för i kiosken.

Häromdagen, för nästan en vecka sen, satt jag och tittade på tv och fick se precis den gården som vi tiggt till oss vatten på och som hjälpt oss med färdriktningen. Jag fick också se hela ön och jag kände igen varenda sten, stig, hus... Det var Utöya. Det krävdes inte mkt fantasi för att förstå hur det varit på ön med en skjutgalen människa efter sig. De allra flesta där var dessutom barn, som vi alltså när vi var där!!! Kan inte låta bli att fundera på hur en människa är funtad för att kunna ta ett vapen, rikta det mot ett barn och trycka av. Vuxna absolut kan jag förstå men barn???!?!?

Barn å andra sidan ligger mig varmt om hjärtat. Det kanske märks med tanke på mina egna och det jag valt att jobba med. Därför är det med fasa som jag ser nyheterna nu för tiden. Jag ser bilder på barn som svälter ihjäl. Treåringar som väger 5 kg och så gnäller jag på min 1,5åring som är så liten. Han väger ändå 9kg liksom... Nästan dubbelt så mkt och HAN är rätt spinkig. Hur mager är då inte treåringen??? Tänk dig att du har ett barn som du älskar över allt på jorden som du ser sakta tyna bort utan att du kan göra ngt åt det. Jag kan inte ens föreställa mig känslan. Vad gör man liksom, svälter sig själv och ger allt man äger till barnen? Men vem tar då hand om barnen när jag är borta???? Det värsta är ändå inte bara att barnen dör. De barn som faktiskt överlever får svåra hjärnskador, utvecklingsstörningar, som bieffekter av svälten. Det är liksom inte så lätt att man bara ger barnen mat och så är det frid och fröjd utan de får lida resten av livet. De lever dessutom i länder där det inte finns skyddade boenden för begåvningshandikappade eller andra svårigheter.

Jag tycker att här måste hjälporganisationer och ffa media ta ett större ansvar. Man måste börja hjälpa innan katastrofen är ett faktum, inte när det redan är för sent. Är vi så cyniska i vårt trygga land att bilden av ett barn som kommer svälta om ett halvår inte är viktig? Kanske är det så att den bilden inte säljer löstidningar och därför bemödar man sig inte om att publicera????

Men titta på bilden i förra inlägget och fundera ett varv till, behöver du verkligen de där 50/200:- eller kan du avvara ditt cigarettpaket, godispåse eller vad det nu må vara? Om du kan det så bidra! 50:- för oss är inte mer än ovanstående men i Afrika är det 25 personer som får rent vatten i en månad eller 28 personer som får extra matranson som räcker i en månad. Ibland kan lite räcka långt.

Klockan 10 idag började jag och LInnéa städa hennes rum. Hon har fått städa själv alldeles för länge och så har maken hjälpt till ngn gång men han slänger bara sakerna där det får plats. Han sorterar inte. Det gör inte LInnéa heller.

När jag var in där häromdagen för att leta efter kläder konstaterade jag att hon hade knölat in kläder i hela garderoben, huller om buller, fortsatt trycka in på golvet och sen när det var fullt tryckt in ännu mer kläder i bokhyllan, under sängen, i korven och i leksakslådorna. Herregud, var ungefär min tanke.

Idag började vi med att dra ut alla kläder och lägga dem i en stooooor hög mitt på golvet och sen har vi rensat. En hög för sånt hon inte kan/vill ha, en för sånt hon vill ha och ytterligare en för sånt som är stort. I kastahögen finns några få saker till Ida men resten ligger i en kartong redo för flytt till tippen (mattrasor ngn förresten??? Eva-Britt, Mamma????). Det som är för stor ska jag lägga i en annan kartong och flytta upp på vinden. Det som är lagom har vi så rensat en vända till med maxantal tröjor, byxor, kjolar, klänningar. Jag satte 10 som gräns och så har hon fått välja bort ännu mer.

När vi var färdiga med kläderna gjorde vi samma sak med leksakerna. Allting hälldes ut på golvet och så började vi rensa. Alla petshops i en låda, hästar/barbie i en annan osv. Det som var trasigt slängdes utan pardon(eller bakom ryggen på dottern    ). Bland leksakerna fanns ännu mer kläder som rensats och vikts in i garderoberna. Där befinner vi oss nu, 6 timmar senare!!!!! Nu har vi fikapaus för jag var hungrid, törstig och behövde dopa mig med kaffe  Kvar är mest skräp, ställa undan allting i god ordning och damma och så sist men inte minst bära bort alla kläder som ska slängas/stuvas undan på vinden. Vi har kunnat konstatera at hon har rosa väggar och grått golv  .

Det är tur att barnen är tillbaka så jag får ngt gjort igen. Idag har jag också bakat lite matbröd, tvättat och sånt småkrafs man gör varje dag, iaf när barnen är hemma... Man kanske skulle ta Emmas och Idas rum härnäst???? Det kanske gömmer sig många skatter i deras rum... I LInnéas rum hittade vi två spel till DS, ett som vi nog aldrig köpt så fråga inte mig, eller barnen, var det kommer ifrån???? Nintendogs heter det visst. Måste fråga runt om kompisar haft med sig det.