sägs det ju och ibland stämmer det rätt väl måste jag säga. Vis av erfarenheten har jag nog gjort ngt dumt. Jag har ställt upp på att skjutsa en kille, tillika vår granne, till fritids efter skolan idag eftersom han gjort illa foten och helst inte ska stödja den. Hans pappa har fått åka från jobbet varje dag för att hämta honom, skjutsa och släppa av honom på fritids. Hlet galet om du frågar mig eftersom jag skjutsar Emma varje dag och åker förbi hans fritids!!! Pappan frågade mig igår om jag kunde ta killen och svaret var ganska givet. Sen kom jag på att detta med största sannolikhet innebär att jag blir osams med pojkens mamma som bor i huset mittemot oss. Orsaken? Jag hjälpte ju fd maken!!! Om man gör det så är man på hans sida... Sen att jag don't give a rats ass om vare sig mamman eller pappan mer än som nuvarande och fd granne spelar tydlligen ingen roll*suck*. Gjorde ju samma tabbe i somras när vi skulle åka på skolresa och jag erbjöd mig att skjutsa och då tog det hus i helvetet med resultatet att sonen knappt hann med tåget för att hon var tvungen att markera sin makt. Finns att läsa i juni om man är intresserad. Blir så trött på såna människor  . För att slippa höra att jag gått bakom ryggen skickade jag dock ett meddelande till mamman igår och berättade samt erbjöd samma sak till henne.

Jag har funderat på att börja med GImetoden för att hjälpa kilona lite på vägen men har letat i två dagar efter min kokbok i ämnet. Var har den tagit vägen??? Har jag lånat ut den till ngn??? Hoppas på bättre framgång denna gång än förra eftersom det visade sig att Ida var allergisk mot ägg då(jag ammade alltså då). Liiite svårt att GI'a om man inte får äta ägg visade det sig. Tänkte läsa in mig lite på det nu i veckan så får vi se hur det går. Hanna, du som är vår guru i mammagruppen. Var är boken;)??

 

Ango

10 februari 2010 15:10

Jag körde på GI rivstart innan jag blev gravid med Axel (eller ja, tydligen blev jag väl gravid samtidigt som jag började, men det visste jag ju inte eftersom jag hann till v 8 innan jag misstänkte något). Jag tränade (yoga, pilates, raska promenader, workout) 4-5 gånger/vecka och åt massor av god GI-mat. Jag gick ner 9 kg på lika många veckor, då trots att jag tydligen blivit gravid också.
Jag var med i Expressens GI-klubb, något jag rekommenderar. DÄr finns massor av fakta och recept som man kan tipsas av.
Tänkte köra igång med GI igen, men har inte kommit igång ännu. Verkar inte behöva det just nu heller, för kilona rasar av ändå (gick upp 9,8 kg under graviditeten, och har under den månad som gått sedan snittet lyckats gå ner 14 kg).
Hittar du inte din GI-bok så kan du ju alltid låna en på biblioteket ;-)

Kram
Ango

http://angosdagar.blogspot.com

 

Karin

10 februari 2010 16:23

Det är jag som har boken!!:)
Jag lånade ju den förut när jag körde min väldigt korta Gi diet:)

 

Hagbard corpúsculum

10 februari 2010 16:45

Ptja.. visst kan man gå ner med GI, frågan är om man vill leva med det resten av livet. LCHF är en annan metod som fungerar bra för många för att gå ner i vikt och som har den fördelen (i lite likhet med GI), att eftersom man inte äter så mycket kolhydrater så håller man ett jämnare blodsocker och inte får några svängningar. LCHF är det också många som upplever att de "kan äta hur mycket som helst med" och ändå gå ner, av det kan man såklart bara dra slutsatsen att just fett och proteiner ger bra mättnadskänslor.

Ska man hårddra det så går man ner av alla dieter så länge man äter mindre än man gör av med. En i mina ögon mer hållbar metod är att via t.ex http://www.viktvakten.se/rakna_ut_energibehov.htm skaffa sig ett hum om hur mycket man ska äta och sen lägga sig en 500 kcal under det. -500kcal om dagen motsvarar ca 0,5kg i veckan i stadig nedgång samtidigt som huvudet kommer vara med och kroppen kommer må kanon. Det är ändå på det viset man måste leva sen för att inte gå upp igen så varför inte börja på en gång. Matdagbok är ett väldigt bra tips, det tar emot lite för samvetet att käka det där godiset när man vet att man måste skriva upp det på dagens intag utan att ha gjort av med det på någon träning.. :)

Proteiner är annars bra mat då de minimerar nedbrytningen av kroppens muskler, mycket muskler innebär också en högre omsättning.

Man ska också komma ihåg att räkna ned dagsbehovet i takt med att vikten minskar då en liten kropp förbrukar mindre än en stor.

Jag kan skriva en bok om det här om du vill men det är trots allt bara en blogg. ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...