Man kan ju konstatera att man överlever den här gången också. Pc har iaf hjälpt så mkt att febern nästan helt är borta. Igår hade jag ingen feber på hela dagen förrän på kvällen och idag fryser jag inte ens. Känns jätteskönt även om skallebanken fortfarande gör ONT! Nåja, from nu kan det bara bli bättre:D Det har blivit en rätt intensiv terapi för mig sista dagarna som faktiskt är rädd för att gå till tandläkaren. Jag är ju itne rädd för själva personen kanske men borren!!! Nålar och sprutor gör mig ingenting- tvärtom faktiskt eftersom jag slipper ha ont  men allting som surrar och burrar i skallen. Klarar inte ens av att titta på reklamen med den sjunganade tandläkaren som nynnar "Nu är det fredagsmys". Jag mår uppriktigt illa av den!

Lägg sen till att jag inte gillar att gå till okända tandläkare och ffa utländska män eftersom det var en sån som gjorde illa mig från början... Nu har jag gått till tre okända och två av dem var utländska män... Den igår hade jag faktiskt riktig ångest inför eftersom det dessutom var på samam plats som den gången jag blev rädd. På fredag när jag nu ska tillbaka får jag dock träffa min vanliga tandläkare. Skönt!(Hon är också utländsk så nej, jag är inte rasist!)

Däremot fick den stackarn igår jobba för sin lön!!! Jag brukar vara minst sagt svårbedövad och igår var inget undantag. Att rensa roten utan bedövning gör inte jag så han fick bedöva i 40 minuter innan det tog och sen fick han pytsa i lite mer med 5 minuters mellanrum.. Betänk då att han måste vänta 3-4minuter innan han får jobba. Det var nog tur att jag hade 1,5timmes tid! Han hade dock humor tandläkaren frö efter fyrtio minuters kämpande och det äntligen tog hyfsat  så drog han på mungipan och sade: "Du var ju inte alls svårbedövad!"  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...