så var vi iväg med Idas brännskada till läkaren för bedömning igår. Jag vet, tyvärr alltför väl, hur man tar hand om brännskador så det har inte känts som ett måste men av försäkringstekniska skäl måste vi ju dit. Tyvärr hade Idas omläggning släppt på natten så jag var tvungen att lägga om det på morgonen och det gör ont! Fasade väldigt mkt för besöket eftersom jag anade att de skulle vilja titta på det:(

När vi kom till läkaren var det en mkt sympatisk äldre man som bjöd in oss i sitt rum som bad mig berätta vad som hänt och hur det såg ut. Han skrev ut en kombinerad peicillin och hydrokortison som vi ska smörja med vid omläggning och när det börjar torka upp och inte göra så ont skulle vi försöka lufta det också. Han tittade lite på omläggningen, sade att jag kunde mitt jobb och struntade i såren utan sade att det räckte med min förklaring:D Skönt att slippa göra illa Ida ännu en gång för det gör ont både vid såret som fastnar trots salvkompress men också tejpen som hon tyvärr reagerar på(klistret) så varje gång vi drar loss den så blir hennes reaktion värre. Tyvärr räcker det inte med vanlig kirurgtejp utan det lossnar så vi försöker låta det sitta där och badar bort det istället för att slita. Vi håller också omläggningsytan till ett minimum och smörjer hennes reaktionsyta med salva och det hjälper lite där med. Fast vacker är hon inte! Först ett stort plåster på kinden och runt det ser det ut som hon har blåsor/röda blemmor och rodnad och så har hon ena handen helt inlindad i bandage. Stackars liten:( Hoppas det på kinden som är minst läker fort nu bara! Det på handen kommer dröja några veckor gissningsvis och förmodligen lämna ett ärr. Har svårt att se hur det inte ska göra det. Nåja, hellre handen än ansiktet då. Det räcker med det lilla ärr hon redan har vid ögat efter hennes lilla seans med dockvagnen på dagis när hon slog upp ett jack för ett par år sen. Får ändra ordspråket till "Vilda katter får rivet skinn";)