så var vi iväg med Idas brännskada till läkaren för bedömning igår. Jag vet, tyvärr alltför väl, hur man tar hand om brännskador så det har inte känts som ett måste men av försäkringstekniska skäl måste vi ju dit. Tyvärr hade Idas omläggning släppt på natten så jag var tvungen att lägga om det på morgonen och det gör ont! Fasade väldigt mkt för besöket eftersom jag anade att de skulle vilja titta på det:(

När vi kom till läkaren var det en mkt sympatisk äldre man som bjöd in oss i sitt rum som bad mig berätta vad som hänt och hur det såg ut. Han skrev ut en kombinerad peicillin och hydrokortison som vi ska smörja med vid omläggning och när det börjar torka upp och inte göra så ont skulle vi försöka lufta det också. Han tittade lite på omläggningen, sade att jag kunde mitt jobb och struntade i såren utan sade att det räckte med min förklaring:D Skönt att slippa göra illa Ida ännu en gång för det gör ont både vid såret som fastnar trots salvkompress men också tejpen som hon tyvärr reagerar på(klistret) så varje gång vi drar loss den så blir hennes reaktion värre. Tyvärr räcker det inte med vanlig kirurgtejp utan det lossnar så vi försöker låta det sitta där och badar bort det istället för att slita. Vi håller också omläggningsytan till ett minimum och smörjer hennes reaktionsyta med salva och det hjälper lite där med. Fast vacker är hon inte! Först ett stort plåster på kinden och runt det ser det ut som hon har blåsor/röda blemmor och rodnad och så har hon ena handen helt inlindad i bandage. Stackars liten:( Hoppas det på kinden som är minst läker fort nu bara! Det på handen kommer dröja några veckor gissningsvis och förmodligen lämna ett ärr. Har svårt att se hur det inte ska göra det. Nåja, hellre handen än ansiktet då. Det räcker med det lilla ärr hon redan har vid ögat efter hennes lilla seans med dockvagnen på dagis när hon slog upp ett jack för ett par år sen. Får ändra ordspråket till "Vilda katter får rivet skinn";)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...