Finnes: Man med inte helt oävet utseende, 35år och oerhört praktiskt lagd. Rasegenskaperna är förutom det pratiska kunnandet att han är rätt ovillig till hemarbete, arbetar alldeles för mycket, leker och busar mycket med barnen, ogillar matlagning och glömmer bort att hämta barnen på dagis/skola.

Sökes: Man med inte helt oävet utseende, ca 35-40 år, gärna praktiskt lagd men helst jobba med något annat mer lukrativt, måste vara barnkär och ta stort ansvar för barn och hem.

Har ni, som jag, funderat någon gång på hur livet hade gestaltat sig om man inte hade valt att gå den ena vägen i livets korsningar utan den andra vägen? Jag har gjort det en hel del sista tiden.

På jobbet finns det en tjej(elevassistent) som är precis som mig. Hon är glad och sprallig, kreativ/pysslig men hatar att måla, gillar djur/natur/barn. Kort sagt hon är som jag! Enda som skiljer oss åt är att hon är ganska många år yngre än mig och hon valde att gå den vägen som jag inte valde. Många vet inte att jag funderade på att gå folkhögskola, bo där, läsa ngt. kreativt(Hantverk tex). Planerna var många och vilda men jag valde istället att söka jobb som jag också fick! 19 år gammal blev jag erbjuden en fast anställning som assistent till en liten kille på två år med downs tror jag att det var. Spelar inte så stor roll för samtidigt så hade jag sökt in på lärarprogrammet och kommit in där med. Jag stod i valet och kvalet och den praktiska, tråkiga, allvarliga och ansvarstagande Fia valde utbildningen på universitetet. Tro inte för en sekund att jag ångrar mig för det gör jag inte men jag kan ibland känna att jag tappade en bit av mig på vägen. Just den glada, spralliga, kreativa sidan av mig. Jag kan känna mig väldigt tråkig!

Jag är 33 år gammal och mitt liv består av att arbeta, ta hand om barnen, försöka hålla ihop familjen och ta allt ansvar för Linnéa med rehabiliteringsmöten, kuratorer, hörselpedagoger, läkare, utredningar, teckenkurser, söka resurs för Linnéa på förskolan och planera hennes skolstart osv osv osv Ansvaret tar aldrig slut och kvar står jag sen med väldigt lite tid för sånt som är roligt! Kören har jag fått sluta i, pyssla hinns inte med(syjunta någon? Fast kanske mer pysselinriktat), jag hinner inte läsa böcker som jag önskar.

Jag vill inte på något sätt påtala att jag är missnöjd med hur livet ser ut. Jag har tre fantastiska barn, ett hus som iofs behöver renoveringar uppåt halvmiljonersklassen. Jag trivs bra med mitt yrke som lärare även om jag önskar att jag skulle få fortsätta på Villan så är det rätt skönt också att vara på gymnasienivå med mer "normala" barn. Jag kan ju inte påstå att jag jobbar ihjäl mig direkt. Det enda mörka molnet på himlen är ekonomin. Jag önskar att jag skulle kunna köpa ngt utan att tänka mig för minst två ggr och jag önskar att jag skulle kunna skämma bort mina barn med överraskningar och inte bara att ge saker på födelsedagar. Jag önskar att jag slapp pressen att sylta och safta för ekonomins skull utan bara för att jag tycker det är kul(jo, jag hade gjort det ändå!).

Livet är inte dåligt utan faktiskt rätt bra men hur hade livet sett ut om jag hade valt att jobba från 19års ålder istället eller om jag hade valt folkhögskolan istället för universitetet? Det kommer jag aldrig få svar på hur just mitt liv hade varit men jag kan alltid titta på min kollega:) Hon kommer förmodligen sluta som jag, dvs som lärare men hennes väg dit är ngt krokigare än mig. Hon kommer vara äldre än mig när hon är färdig med utbildningen men massor av erfarenhet rikare.

Idag har ju jag en kort dag på jobbet så jag skyndade mig hem därifrån strax före ett. Handlade lite snabbt så jag skulle få lite lunch innan jag hämtade Emma och Axel på skolan. Käkade ännu snabbare samtidigt som jag packade väskan med mellanmål(korv med bröd) och iväg till (o)hängbroparken. På vägen hämtade vi upp LInnéa och Ida. Där tillbringade vi ett par timmar med att gunga, åka pulka/snowracer/stjärtlapp. Nu är vi hemma igen och barnen tar igen sig lite framför film resp dataspelet. Det är nog min nya strategi. Om jag kör slut på barnen utomhus så får jag en lugn stund hemma sen;) Det fungerar iaf i några minuter!

Ikväll är det dags för föräldramöte igen ang skolan och situationen som råder där. Får se vad det ger. Ingen från skolan är representerade ännu utan vi kollar läget. Jag har faktiskt ingen aning hur det är där nu. Emma säger att det är lugnare och hon är ffa lugnare och mår bättre nu än förr. Det är huvudsaken för mig. Undervisningen får hon hemma iaf så hon missar ingenting där men visst blir man ganska brydd när man pratar med andra föräldrar som berättar att deras ettor har tre läxor i veckan och att dessa läxor verkligen kollas upp på individnivå... Nu är jag ingen talare för just läxor. Det är inte det som präglat min undervisning om man säger så men Wilma tex förväntas kunna hela additionstabellen up till tio innan påsk.... Kravet från vår skola är att barnen ska kunna tio-kompisarna innan årets slut... Det är rätt stor skillnad! Men Emma är rätt duktig i matte fortfarande och läsningen kommer med stormsteg så det blir nog bra med den saken också.

Vet ni förresten hur mycket man använder en tumme? Jag har aldrig funderat på det förrän jag fick ont i tummen i förrgår. Då gjorde det lite ont och jag var stel men ingen större fara. Igår gjorde det lite mer ont men helt hanterbart ändå och hanterbart är det väl idag med men tummen gör ONT idag och har svullnat upp till 1,5g sin vanliga storlek. NU vet jag hur mycket man använder den för varenda gång jag gör det så gör det som sagt var ont. Det onda verkar sitta i leden så jag antar att det är den som blivit inflammerad. Blir det värre får jag väl trava iväg till farbror doktorn antar jag men jag som tycker att förlossningsmärtor är hanterbara(utom precis i slutet) tycker inte att detta är så värst mkt att bråka om:)

I morse när jag vaknade hade jag inga förhoppningar om vare sig positivt eller negativt idag och jag måste säga att det nog blev en rätt bra dag idag. Maken har ju varit iväg med sina kompisar och mekat med bilen och det verkar dröja för barnen sover och han är inte tillbaka än! Jag passade på att ringa Anso och kolla om hon hade några planer. Kände mig lite sällskapssjuk och hon var ju okcså gräsänka:) Hon kom hit och så gick vi tillsammans till högarna för att åka lite pulka. Det tog nog en timme bara att ta sig dit idag. Det går inte fort när man har Ida med sig som heller inte vill åka pulka! Sen var det ju rätt blött också... Nåja vid kyrkan åkte ungarna några ggr på tingshögen och Anso och jag slog oss i slang med de hundägare som kom förbi. Trevligt! Man lär sig massor av att prata med hundägare- om hundar då! 

När ungarna kände sig redo att fortsätta till den egentliga backen knatade vi vidare och vi hann inte ens fram innan LINnéa kom och sade att hon var hungrig:) Vi fikade och åkte några vändor i backen innan vi vände hemåt igen. Fanny kom och sade att hon var kissnödig. På Fannyska språket innebär det att hon kissat på sig:) Ida hade okcså kroknat och var mest bara ledsen och Wilma var blöt inpå bara skinnet. Fannys skor var nog det blötaste som jag varit med om okcså. Väl hemma var det klädombyta och Wilma och Fannys overaller/sko fick åka ner i pannrummet. Det rann om dem! Får nog inse att jag kan vara nöjd med mina ungars kläder. Alla var torra, varma och goa när de kom hem trots att det var 10cm BLÖT slask som vi travat runt i i 3timmar! Ida var torr om fötterna men lite kall dock. Jag får nog anse att LInnéas overall som vi köpte för 100:- håller:D Länge leve name it säger jag! Har aldrig varit missnöjd med deras overaller men Idas Remu är precis lika bra!

Hemma igen värmde vi upp oss(nåja, huset är rätt kallt faktiskt!) och ffa vilade upp oss en stund. Anso och jag snackade lite skit och hon klarade en sak som jag fastnat på på tvspelet! Tack Anso! Nu har jag klarat den leveln men kommer sakna den testosteronstinna grisen:D När alla började bli hungriga igen så bar vi iväg till MAx och käkade. Nu sover alla barnen som grisar i sängen. Tänk vad lite frisk luft kan göra för sömnen och det var väldigt skönt att få komma ut och få röra på sig tyckte jag.

Jösses vad det var svårt att få tag på små geriler den här tiden på året. Det är så typiskt mig att jag bestämmer mig för ngt vid helt fel tid på året. Jag har mailat otaliga uppfödare och föreningar och förbund och sällskap men det är svårt att få ngn som är leveransklar nu. Visst kan man boka en som föds på Emmas födelsedag för det är ju kul i sig men sen är 6 veckor en evighet om man är åtta år!  Jag letar vidare men buren, spånet, leksakerna och allt finns klart och jag längtar. Just nu står mitt hopp till en uppfödare som har bebisar som föddes i mitten av januari. Det var tre svarta och en nutmeghane.

Igår var vi en vända till Enköping och lånade farmors tvättstuga. De tär så smidigt när det finns stora maskiner som man kan knö in mattor och täcken och vårt jättestora madrassfodral till vår dubbelsäng. Kändes välbehövligt efter sista tidens sjukor vi haft. Sen är det svårt att slå känslan av att lägga sig i en säng som du vet är nytvättad och med rena lakan!

Det händer inte så våldsamt mycket just nu. Barnen är friska(hyfsat iaf), jag jobbar och Maken likaså. Emma fyller åtta snart, på torsdag så det är väl det som vi ser fram emot just nu och kalaset på fredag! Emma ska ha ett äckelkalas har hon bestämt så det blir lite fångarna på fortet stuk över det hela med äckliga  grejer som ska klaras av för att få ledtrådarna till skatten;) Ska bli kul!

Sista veckan har vi ju varit hemma en hel del. Barnen har varit sjuka och det har blivit lite tråkigt i längden. Jag fastnade en av dagarna framför tvspelet Ty tha tasmanian tiger... Ja, ja, jag vet att det är för barn men det är kul! Där satt jag en hel förmiddag och de två småttingarna tittade på tv. Det får man göra när man är sjuk anser jag.

Rätt vad det är hör jag hur Linnéa säger:

-Mamma, Ida tar en bulle!

 Det fick man sade jag.

- Vad bra för det har vi gjort ;) Undra om hon ens var medveten om den felsägningen själv??? Och nog hade de tagit bulle.. Nästan hela kransen var slut så när jag kom och skulle laga lunch var det ingen som ville ha... Konstigt!

Endel av oss har ju farliga yrken. Poliser tex hör ju till riskgrupperna och brandmän men så har vi ju mindre exklusiva yrken som gruvarbetare eller bärgningsdykare. Sen har vi också andra farliga sporter som störtlopp och sånt. Det är inget mna betänker riskerna på oftast men så ibland händer en olycka och jag måste säga att jag förvånas över att det så sällan händer ordentliga olyckor i skidbackarna när elitåkarna kommer farande. Det säger ju sig självt att om man står på ett par skidor i 120 knyck kan det hända saker om man missar... Idag gjorde det det och jag hoppas innerligt att Albrecht kommer ur det hela med nacken/ryggen i behåll.

Det visst ni kanske inte men jag är en sucker för skidåkning. Inte att åka själv dock! Däremot tycker jag att all slags skidåkning är buskul att titta på på tv. Jag är en soffsportare för jag uppskattar även hockey på samma sätt. Det är egentligen bara backhoppning, kampsporter och fotboll som jag inte gillar. Fotboll däremot gillar jag desto mer vid sidan av planen när det är massa barn som springer efter en boll. Ordningen är kaotisk, reglerna få och kunnigheten ännu mindre men GLÄDJEN är total! Det är så himla kul att titta på när en bunt 6-9åringar spelar, ni har ingen aning! Det enda problemet är att jag blir sån vinnarskalle och tyvärr verkar Emma ha tagit efter mig för hon bröt ihop när hon förlorade en match med 5-0 mot ett lag som var äldre än henne... Det var en träningsmatch under ordinarie träningstid!!!! Japp, hon tar allting på allvar men så hon slet på planen innan domarens vissla ljöd. Hon gick tom på de riktigt stora tjejerna och försökte ta bollen och det är STORA tjejer- huvudet högre än hon och starka som oxar!

Vet ni, idag på vårdcentralen så fick vi sitta en stund i väntrummet innan vi fick komma in till läkaren och där satt en gammal tant oc hennes man. Hon språkade lite med mannen och väntade precis som vi. Jag kände att barnen blev lite väl ostyriga och försökte få dem lite lugnare. När vi äntligen fick gå därifrån  tittade tanten ¨på mig och sade att jag hade fina barn!!! DET är det inte ofta man får höra från den äldre generationen. Ofást är det bara att de är busiga men denna tanten gillade jag skarpt och vad glad man blir för en så enkelt sak:)

Jag har precis läst en debatt om varför barn slutar leka i så tidig ålder. Redan från 7års ålder är det barnsligt att leka med barbie eller leksaker öht. Då inser jag at jag måste ha lyckats med en sak till. Alla mina barn leker ju jämnt! Emma börjar ju bli rätt "stor" nu(8år) men hon visar inga tecken till att sluta. Det är ju det viktigaste i hennes liv och det ska det ju vara så jag blir inte så lite beklämd när jag läste om en tjej som skulle fylla sju och inte ville ha dockor eller barbies eller några leksaker i present. Hon ville ha ett dataspel för att leka var barnsligt! Kommer ihåg när Emma sade det till mig... Min kommentar var: Vilken tur att du fortfarande är ett barn då! Det fanns inte så mkt att säga emot mig där så hon har fortsatt leka;) Men visst har lekarna förändrats lite med åren eller utvecklats åtminstone. Det har blivit väldigt mycket rollekar som tagit stor plats och den rena dockleken har väl aldrig slagit rot i Emma men med rätt kompis så går ju även det! Olivias docka är ju en hit och det ska bli spännande att se Emmas reaktion när hon får en egen. Summa summarum så måste jag säga att jag är toknöjd över att mina barn fortfarande leker och tar inte på mig fulla ansvaret för det för i dagens samhälle är man trots allt rätt beroende av omgivningen också. Emma har valt kompisar(mest killar tyvärr!) som fortfarande leker men de tjejerna finns också i klassen som slutat med det till förmån för tv, spel och att prata. Jag tror att Emma kommer dra vinstlotten i detta lotteri faktiskt för smink och sånt hinner hon nog med ändå- tids nog!