Idag har jag givit mig ikast med det som oftast tar hela dagen. Ida och Linnéa med kompisar lekte leken "stöka till så mkt som möjligt på fem minuter" i fredags och sen dess har det legat kvar. Idag är det dags för dem att städa! Låt mig säga så här, städningen sker inte frivilligt men för varje gång går det faktiskt lite lättare för jag tror att Linnéa har börjat inse att det inte är så dumt med ett städat rum eftersom man faktiskt kan leka därinne och ta ut leksaker till resten av huset får hon INTE:) Min förhoppning är att om hon kommer igång och städa så kommer Ida följa efter... Just nu är det dock så att Ida ritar vid matbordet och Linnéa städar. Lite orättvist kan tyckas men jag hjälper Linnéa lite i smyg när hon inte märker:)

Förresten börjar det sakta ske små framsteg med Ida. Jag har nog skrivit förr att hon numera faktiskt kan koncentrera sig små korta stunder och hon hittar inte alls på lika mkt sattyg som förr. Hon har okcså lärt sig att om man är snäll får man vara med att leka! Det är en morot som räcker långt även om de utvalda lekkompisarna inte alltid är så snälla. Både Linnéa och Elias är duktiga på att ge henne små tjuvnyp och regelrätta smällar.

Det hjälper nog också upp lite att det på dagis börjat lite barn i hennes ålder, ffa en flicka som är lika gammal på Idas egen avdelning och det innebär att hennes kära gamla lekkamrat Blixten som var/är precis lika vild som Ida kommer längre och längre bort i bekantskapskretsen och det är positivt för båda. De tar fram djävulen i varandra kan man nog lugnt sagt säga;)

Ett annat framsteg är det jag precis skrev. Ida sitter och ritar! Det har hon aldrig kunnat förrut eftersom det ju innebär att man måste sitta still. När hon sitter och ritar tränas också finmotoriken upp vilket är minst sagt behövligt och idag ritade hon faktiskt ngt som inte ser ut som oväder. En gul sol! Det är två framsteg. Dels är den gul och dels ser man vad det ska föreställa. Tänk att man kan bli så glad för så små saker:D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...