Rasbo och godissugen fick bli dagens utflyktsmål. Lite onödigt långt för lite godis kanske men barnen behövde flaxa lite med vingarna. Själv har jag flaxat till Norrtälje och tillbaka för en mållös om än händelserik match. Jag ser mer fram emot att få äta min sushi från grannrestaurangen i lugn och ro:-)

Men jag bläddrade bland fotona i mobilen för att försöka hitta felet och hittade dagens kort på lilltrollet. Spana in spillrorna på honom. Det finns inget överflödigt hull där eller. Min lille spinkfis:-D

Jag får alltid höra att mina barn är så lika mig och jag protesterar högljutt varje gång. Orsaken? De är så otroligt olika varandra och då kan de inte vara lika mig! Emma och Erik är lika varandra men ingen annan. Linnéa är en Lundgrenare ända ut i fingerspetsarna. Ida påminner om mig det erkänner jag men dagens skolfoto var läskigt. Det är ju en exakt kopia av yours truly som sexåring  Tyvärr verkar jag inte kunna spara bilden och visa er men tro mig. Det kommer...

Att bilderna blir suddigare än suddigast det har ni märkt. Inte hjälper det att göra rent linsen heller utan i själva mobilen är bilden jättefin men sen när jag exporterar den över till bloggen DÅ blir det suddigt?!?!? Den börjar nog gå sönder. Ljudet är helkass också. När jag pratar med nån så låter det ungefär som att personen befinner sig i en konservburk. Det är plåtigt och skramlar lite. Tydligen låter det lika illa ut för jag får ofta kommentarer om att man inte kan prata med mig i den. Själv hoppas jag bara att jag kan få den att hålla ihop en dryg månad till så jag kan få byta utan att byta abbonemang. Det blir lite onödigt dyrt annars. Byta abbonemang hade jag nog tänkt göra ändå för det finns billigare än Telenor. Telia=Felia går bort. Min erfarenhet av dem är katastrofal. Halebop har Emma och de verkar väldigt billiga. Någon som har det och kan komma med åsikter? Karin?

et syntes ju att det var en glad liten skit som skulle till dagis i morse men svansen sågs nog inte så bra. Igår kväll efter jag hade nattat alla drog jag ut till mamma och lånade två nysta mattrasor. Jag flätade ihop dessa till en svans som jag sen knöt runt magen på Erik imorse. Det, fräknar på näsan, bruna strumpbyxor och en beige/brunrandig tröja och lite fantasi och han kommer vara ett troll hela dagen. Ett väldigt sött troll  Han är verkligen en liten godisbit min lilla gladskit!

Veckan som varit har varit lite smått kaotisk. Det har varit läkarbesök, telefonsamtal till läkare och vårdavdelningar, utvecklingssamtal och sjuka barn. Allt i en salig röra och precis som vanligt med andra ord. Jag hoppas helglugnet ska lägga sig i kväll. Nästa vecka är jag ledig hela veckan. det ska bli skönt även om jag önskar att anledningen var roligare. Ida som operera sig på måndag. Hennes halsmandlar ska minskas ner och polypen bakom näsan skrapar bort också. Jag gissar att måndagen kommer bli lååååång. Först en hungrig väntan för Idas del eftersom vi troligen inte kommer in före lunch. Vi ska vara där 9:30 först. Hon får ju inte äta alls på morgonen. Efter operation gissar jag  att hon nog inte mår så fint, illamående, trött och jäklig och dessutom ont. Det kommer inte bli någon höjdardag  

Däremot hoppas jag att det blir bra sen. Att hon slipper vakna på nätterna för snarkningarna. Att hon kan prata bättre än nu när man tror att halsmandlar och polyper stör. Hon pratar ganska nasalt. Den som lever får se! 

Efter operationen har jag hört ryktas att barnet ska vara hemma två veckor pga infektionsrisken. Den informationen har jag inte fått höra men jag har förvarnat ändå på jobbet. Det är lite lustigt att den informationen inte finns med från början för det är liksom inte helt oviktigt när de flesta ändå jobbar...

Och här är mitt bidrag<3

Jag tror att blåbärssylten gick hem:-D
Halva burken tog slut i ett nafs. Tack pappa för bären och mamma som kokade den här satsen. Min egna står på svalning på spisen:-)

Det var föräldramöte igår. Jag var och hämtade ida och fick höra om mötet men jag tänkte att det nog var en annan dag ändå. Jag kom hem, kollade inte vilken dag det var och så försvann det ut i intet. Klockan 8 kom Emma på att det var f-möte igårkväll. Lite sent att dyka upp då misstänkte jag så jag stannade hemma. Emma har inte sagt nåt iaf som är alarmerande mer än att det är lite tjafsigt och lite oroligt. Hon verkar på det stora hela trivas rätt bra. Jag missar inte så mkt tänkte jag för att döva mitt dåliga samvete.

Vet ni vad? Jag missade årets möte tydligen. Det var en livlig diskussion om att det visst var inte lite utan väldigt oroligt i klassen. Mobbing förekom rätt frekvent också, iaf av vissa elever och vad jag förstod mest bland pojkarna. Det sades en hel del och beslutades en hel del så nu ska läraren sitta och ringa runt till alla som var frånvarande för att rapportera om mötet. Där fick jag för att jag trodde att det var rätt lugnt. Får ta och prata med min juvel för att se hur hon uppfattar saker. Det enda jag hört är att två av pojkarna är troliga kandidater till mitt jobb om fyra år. Jag tolkar det som att skolfliten inte är den bästa  

Istället för att gå på föräldramötet igår så var jag hemma. det var skönt att bara vara hemma och inte behöva städa dagis eller springa på massa möten eller annat. Jag fixade lite hemma, vek lite tvätt, umgicks med barnen, gosade med Erik. Det är också viktigt. Inte att vika tvätten kanske men träffas och gosas. Skulle jag ha gått hade jag behövt boka in barnvakt iaf. Tänkte prata med excellenta grannarna med jämnåriga barn idag så får vi se vad de säger.

Det är svårt att vara förälder. Det är väldigt svårt faktiskt. Dessutom inser jag hur mkt sanning det ligger i "Små barn-små bekymmer. Stora barn- stora bekymmer" Nu är inte mina barn några bekymmer. Tvärtom tuffar det på som tåget just nu. Alla trivs där de är, livet fungerar okej och alla får den stimulans och utveckling som behövs. Däremot är det andra saker som är svåra. Beslut. Avgöranden.

Emma är fotbollsnörd. Det vet ni sen förr. Hon älskar fotboll. Hon andas fotboll. Hon skulle äta fotboll om det gick. Hon umgås med killar mest som spelar fotboll på raster. Hon är inte ett dyft intresserad av killar eller stå i ett hörn och prata eller titta eller spela cool. Hon är heller inte intresserad av att hänga på stan eller nåt sånt. Jag har tur. Ungen har utvecklats till en okonstlad, stark tjej som går sin egen väg utan att kika speciellt mkt på alla andra. Jag är otroligt stolt.

Fotboll är hennes liv. Hon kan inte få nog. Nu tränar hon måndag och torsdag samt spelar 2 matcher per helg. Det är hennes val. Dels för att hon är enda målvakten(även om det finns en reserv) men också för att hon själv vill spela så mkt som möjligt. utöver detta så har hon gått fotbollsskola i sommar för att lära sig mer om fotboll. Hon har okcså gått en speciell målvaktsutbildning som svenska målvaktsförbundet ordnat. Nu har hon fått erbjudande om att få målvaktsträning av en tränare som tränar en målvakt i juniorlandslaget. Skitroligt, absolut! Det är världens chans för Emma som verkligen vill lära sig. Hon har ju siktet inställt på att bli ny målvakt i landslaget   Drömma måste man ju få göra och intressen är bra så jag är inte den som tänker ta ner henne på jorden. Vägen till landslaget är låååååångt om man är 11 år även om man är duktig nu. Nuet säger ingenting om hur det är om 1 år och ännu mindre om 4 år.

Däremot får allt detta mig att fundera. Hur mkt ska man pusha sina barn? Ska man pusha alls? Gör jag rätt när jag stöttar Emma i all denna träning? Kommer hon ledsna? Nu har jag lagt mig på en sån nivå att jag pushar inte alls. Emma går frivilligt på alla träningspass. Erbjudanden som kommer får hon själv ta ställning till(målvaktsläger, fotbollsskola och nu senaste målvaktsträningen). Jag försöker att inte trycka på åt nåt håll men när beslutet är taget tycker jag att man ska stå för det. Igår var hon jättenervös för målvaktsträningen eftersom hon inte kände någon och inte tränade med sitt lag eller sin tränare eller ens på ordinarie dag. Jag följde med henne dit när hon ville backa ur för att hon var nervös. Då pushade jag henne men beslutet ATT gå dit var hennes från början. Jag tycker att när man börjat nåt slutför man det också. Det är viktigt att lära sig i livet. Gör jag rätt eller fel? Ska jag hålla tillbaka med risken då att hon inte utvecklas som hon själv vill och därför ledsnar eller ska jag göra som nu och låta henne styra med risk att det blir för mkt och hon ledsnar därför? Magkänslan säger mig att Emma fortsätter om hon får utvecklas men det är svårt.

Emma har nog däremot insett att det blir väl mkt med fem pass fotboll i veckan(3träning+2match)+ innebandy(2+1) snart. Hon har flaggat för att det nog är sista terminen hon spelar innebandy. Vi får se om det blir så till nästa år. Jag förstår att hon inte orkar med båda även om det är under en begränsad tid. Hon har skolan att sköta också och sköter hon inte skolan blir det ingen träning. Jag är en hård mamma