nu är jag av med ytterligare en full flyttkartong med kläder som ska iväg till Rumänien. Vår excellenta granne ringde idag och berättade att hennes föräldrar skulle komma och äta frukost imorgon för att sen fortsätta till Alunda och de kunde ta med sig mina tre kassar med kläder som jag ville skänka bort. Kanon tycker jag som slipper åka ut dit enkom för att lämna kläder. I kväll packade jag om till flyttkartongen för att det skulle vara lätt att transportera ner söderut och bar över tvärs över gatan. Jag har verkligen världens bästa granne. Hon ställer alltid upp och är aldrig omöjlig. Hon har humor, bjuder på sig själv och tja, kort och gott, hon är bäst! Jag kom lagom till efterrätten också för jag fick en kopp kaffe och fick smaka kalvdans för första gången i mitt liv. Jag har hört mamma tala om det i smått lyriska ordalag och hon har beklagat sig över att hon inte kan få tag på råmjölk. Nu vet jag också vad hon pratar om. Det var gott, som en blandning mellan pannkaka och ostkaka ung...

Idag var jag ute och luftade vingarna lite efter några dagars karantän. I torsdags när jag hämtade Ida på dagis fick jag höra att hon precis hade kräkts... Hon fick åka hem och bäddades ner framför tv'n nere i källaren och order att bara gå på sin egna toa nere i källaren. Där stannade hon sen hela torsdagskvällen och större delen av fredagen även om hon kom upp lite nu och då. Hon var oförskämt pigg både på torsdag och fredag så var den än var så gick det fort över.

I fredags hade vi utvecklingssamtal med Linnéa och jag ville inte boka om det så Emma fick i uppdrag att leka med Ida ute på skolgården medan jag pratade. Ungen lär liksom inte smitta ner så många utomhus, hoppas jag  

Samtalen gav inte så mkt om du frågar mig. Läraren frågade mig vad jag visste(inte så mkt för Linnéa berättar inte så mkt frivilligt) och så frågade hon om Linnéa verkar trivas och hur det går för henne med tanke på hörseln. Vi diskuterade lite kring resursen och jag ska höra av mig till rektorn eftersom resursen används som vikarie... Det kommer jag inte acceptera som ngn vanlig lösning om man säger så. Jag har inte kämpat i ett år för att få en resurs från dag ett för att den personen sen ska användas som vikarie!!!

Igår, fredag, hade också stora tjejerna skoldisco. Det verkar som de hade himla roligt. Linnéa hade dansat med samma kille alla danserna utom en av ngn anledning som hon nog inte vet själv, men hon verkar inte direkt ledsen över det  . Idag har jag som sagt var varit ute och luftat mina vingar också. Ida och jag tog en liten sväng först till återvinningsstationen för att bli av med massa glasburkar, tidningar och annat papper, kartonger, trasig lampa, konservburkar och lite annat smått och gott. Vi börjar se ljuset i tunneln efter vår stora rensningsiver för ett par veckor sen. Efter att vi blivit av med allting i bilen åkte vi till Leklust för att köpa en ny bilbarnstol till Ida. Jag har vänt ut och in på mig själv för att hitta en som passar henne. Hon har lite svårt att sitta still och sitta fast i stolen men samtidigt är framåtvända stolar med internbälte som låter idealiskt till Ida bara godkända upp till 18kg. Ida vägde 17,7 på vår vår hemma. Känns inte som ett alternativ va . Vi åkte dit och provade alla som fanns inne. Som vanligt blev det inte som jag hade tänkt mig. Jag åkte dit och trodde att jag visste vad jag ville ha. Ida bestämde sig på en gång för en stol med dalmatinermönster... Jag sade nej! Hon fick provsitta men hon kunde inte koncentrera sig alls. när jag frågade hur stolen kändes fick jag till svar:"Den är mjuk men får hård" eller nåt annat lika informativt. Efter fem minuter behövde hon besöka huset så vi tog en liten paus innan vi fortsatte. Efter ytterligare tio och när min blick började bli allt mer desperat efter åtminstone liiiiiite samarbete från Ida förbarmade sig försäljaren och tog fram en stol åt mig. Det var samma stol som Ida hade velat ha från början men i annan färg och hon tyckte att den var bäst. Jag hade värjt mig lite för just den modellen för den är tung och klumpig och lite av ett chabrak men ack så mjuk och skön att sitta i så jag förstår att Ida gillade den bäst. Det fick bli den.    En besafe izi upX2 och ida sitter som en liten prinsessa i den. Hon är nöjd iaf! Nu får jag börja googla och söka information inför nästa köp. Erik håller på att växa ur babyskyddet och måste ha en ny stol. Vad köper man till honom?`?? Jag har provat two way(gillar inte alls), freeway(underbar emn finns inte kvar längre), akta duoflex basic(okej men rätt hård) och så nu duoflex som vi har i mammas bil till Erik. Den är helt okej men eftersom vi inte sällan åker långt tycker jag stolen måste vara lite mjukare och gärna ha lite fler finesser. Funderade lite på cosmic men en kompis tipsade om maxi cosy mobi... Får väl prova i bilen så får passformen avgöra antar jag. Shit vilken djungel det är med barngrejer!!! Kom gärna med tips kring stolar ni är nöjda med och vad som är bra med dem.

Nu ska jag roa mig med at tkolla på en film i min ensamhet. Resten av familjen har redan slutit luckorna och tackat för sig för idag... Varför är jag sist uppe när jag var först upp i morse????

Idag är jag hemma och vabbar halva dagen. Mamma är sjuk och Erik kan inte gärna följa med på lektionerna men på eftermiddagen har vi möte så då får han hänga med. Tänk vad han kommer ha fullt upp att riva ner alla koppar från bordet som är precis lagom högt för honom  Självklart hoppas jag att han kommer somna och sova sig igenom hela mötet... Fat chance säger Erik!

Eftersom jag idag har tid att fundera kring livet då med bara ett barn hemma så har jag tagit itu med tvättberget, lite mer utrensning av kläder för att skänka bort till Rumänien(3kassar till förutom berget härom dagen) och säsongskläder som ska upp på vinden. Det här gör också att jag har tid att reta mig på hallen som är omöjlig att förvara kläder i. Hallen ligger mitt i huset och är liiiiiiten. Förvaringsytan jag har att spela på för alla husets jackor, mössor, vantar, skor, halsdukar, sittunderlag, hjälmar(både cykel och skridsko/pulka), diverser saker till vagnen och alla väskor är enorma 140*40cm... Just nu ser det ut så här...

I hörnet som dolts på första bilden...

Och en av skohyllorna. Den andra står ute på vår veranda som inte är uppvärmd eller isolerad och således inte används så här års.

och det är FULLT och då är ändå barnen i skolan! Några bra tips? Vi har alldeles för lite förvaring här hemma. I hallen finns även en inbyggd garderob och där hänger finkavajen, finjackorna, skor som inte används så ofta och sen är den full. Vi måste ta tag i och fixa ordning hallen, vilket år som helst typ  eftersom maken alltid jobbar, mer än ngnsin nu då han jobbar minst 16 timmar varje dag, 18 igår. Kom hem vid midnatt.

Över huvudtaget har vi alldeles för lite förvaring här hemma, eller så är jag usel på att använda den effektivt. Hjälp mig lite är ni snälla? Hur hade ni använt vår förvaring till er familj? Förutsättningarna är så här:

Linnéas rum har 1 liten inbyggt garderob som är ung lika stor som ett klädskåp. här finns hennes kläder. Klänningar och sånt hänger i ena halvan och resten ligger hopvikt i tre små korgar i den andra delen. Under korgarna finns ett litet inkast där man nog ska slänga tvätten för det sitter en bräda där lite snett med en liten öppning längst upp... Helt värdelöst så i Linnéas rum har den tagits bort och där har vi istället en stor plastlåda med säsongskläder och växa i kläder. Jo, Linnéa har en sån där hängande korg(PS Fångst) från IKEA också som hon har strumpor, trosor, strumpbyxor och träningskläder i.

Emma har en likadan garderob i sitt rum. Den är alldeles för liten för henne men det beror nog på att hon delar den med maken... Han har sina kläder i en liten standardgarderob i tvättstugan men ingenstans att hänga kläder så då hänger han skjortor och sånt i Emmas rum... Hon har också en byrå i sitt rum för tröjor, strumpor, trosor, träningskläder, kort och gott allting som inte får plats i garderobens tre små lådor... Det är typ allt  

I tvättstugan har vi två standardgarderober,en för makens kläder och en för alla husets handdukar, dukar, gardiner, badlakan och sängkläder. Behöver jag säga att det inte får plats där??? Utanför tvättstugan finns också en byrå som precis flyttat in. Där ska nog tjejernas träningsgrejer få flytta in i en av lådorna och resten får nog fungera som linneskåp tror jag för att få bort allt från bänken i tvättstugan.

Det var källaren! Nu tar vi övervåningen...

I vårt sovrum finns återigen en liiiiten garderob där jag har mina kläder. Eftersom den är liten ligger allting i en salig röra och det får inte plats så mkt att hänga där...

I Idas rum finns fyra garderober däremot. I en dubbel förvarar vi just nu dopklänning, lucianattlinnen och andra luciatågsdetaljer. Där finns också en hängande förvaring med tygfack där det just nu ligger gymnastikkläder men två av facken är tomma   på golvet i denna garderob finns även alla urväxta kläder och såna som ska vidare till nästa instans(vänner, rumänien eller iväg till tippen).

I nästa garderob finns det leksaker och trdje innehåller Idas alla kläder och sista innehåller kläder som Erik inte växt i än, sängkläder och lakan till spjälsängen, filtar, åkpåse och längst ner en låda proppfull med udda vantar, sockar, luvor till alla jackor/overaller som används och mina och makens vintervantar/mössor osv. Erik har sina kläder i byrån som hör till skötbordet.

Nu är snön här! Äntligen! Jag hatar snöslask, mörker och kyla. Kylan kan jag inte råda bot på så här års så det är bara gilla läget men med snö så slipper jag tvätta overaller vareviga dag, gå och vara konstant trött pga mörkret och halka fram i leran. Snö är mkt trevligare och ffa roligare för barnen.

Igår var både Emma och Linnéa hemma från skolan. Emma kan knappt gå eftersom hon ramlat omkull på en fest i helgen och slagit i höften. Lägg sen till en ond hals så var ynklighetsnivån hög  . Linnéa hade jätteont i magen igår morse och fick vara hemma för säkerhets skull. Jag vill inte vara orsaken till ett utbrott av magsjuka på skolan... Mamma fick komma hit och ta hand om tjejerna och Erik igår istället och när jag kom hem från jobbet var Emma, Linnéa och alla grannbarnen ute och lekte i snön, tillsammans!!! DET var inte igår. Ida fick också vara med för en gångs skull. Jag sade att jag tyckte om snö och gör det att alla får vara med och leka utan tjafs, ja då älskar jag tom snö... så länge det varar .

Idag är det Erik som vill ut i snön. Han väckte mig redan fyra och sade: "Daddadadadadaaaaaaaaaaaaaa" som betyder: "upp och hoppa mamma, jag vill leka i snön", typ. Varför skulle han annars vakna vid den okristliga tiden och vägra somna om  Just nu håller han på med en favorit i repris

dricker vatten ur vattenflaskan  Funderar allvarligt på att köpa en sån i megastorlek och ge honom som hans egen och försöka introducera välling i den också  Stackars Mimmi och Freja(gerbilerna) får aldrig ha vatten när Erik är vaken för han snor den där flaskan så fort han kommer åt. Nu står buren under bänken i köket, dels för värmen men också för att de skulle få ha den ifred men det fungerade inte tyvärr. Ja, ja, de har alltid nytvättad flaska och rent, kallt vatten i den iaf så jag tror inte de klagar..... så mkt!

Jag har lovat bilder från när Emma var på idol... Ngn som kommer ihåg det? Har inte tankat ner bilderna förrän nu av ngn anledning men bättr sent än aldrig 

M, Emmas kusin får autograf... emma vågade inte gå fram till juryn. 

  Alla idoler på scenen. Jag skojade inte när jag sade att de hade toppenplatser!   Linnéas tur att sjunka   Och Emmas favorit...   Emma och M i pausen   med sina goodiebags...   De två kusinerna som var orsaken till idolbesöket. Karin och hennes kusin L, tillika M's moster. Karin är Emmas faster.   Autografbuffé         Korten kommer i lite fel ordning men tjejerna var upp på hotellet för att piffa till sig innan kvällen...  

Vi har äntligen fått en ny bil!!!

I förra veckan var det minusgrader på morgonen när vi skulle iväg så jag gick ut, spände fast barnen i bilen och gick in och släckte, packade med matlådan och sånt. När jag kom ut till audin klagade Ida på att hon var trött och hade ont i huvudet, Erik hade somnat och hela bilen var full med avgaser  Avgasröret som väl inte var det helaste läckte in avgaser i bilen!!! Jag öppnade dörrarna och vädrade ut så mkt det gick och åkte med fönstren nervevade ut till mamma efter att han lämnat barnen på skolan/dagis. Väl där var det bara att konstatera att bilen kunde vi inte åka i så mamma och jag åkte ut till Knivsta i två bilar, lämnade audin på service där och åkte hem igen. Jag fick låna mammas bil några dagar.

Det är bara att inse att helt utan bil fungerar inte vår familj alls så maken fick lite bråttom att fixa bil, helst igår typ och vi kunde inte vänta in bankens hantering av en låneansökan som vi hade tänkt oss för att köpa privat. Dagen efter ringde han till en bilfirma i Västerås där han hade varit och tittat på en bil, den bästa av alla vi sett och sade bara att vi skulle ha bilen. Försäljaren blev lite förvånad eftersom vi inte ens sett den ordentligt men maken sade att de skulle faxa handlingarna och han skrev under och faxade tillbaka. I lördags var vi och hämtade bilen. Otroligt skönt att ha en bil där vi alla får plats igen och ffa en bil som är HEL och där barnen kan knäppa fast sig själva. Audi i all ära(jag hatar verkligen audi för övrigt!!!!) de är inte gjorda för tre barn i bak. Sätena är skålade så tre barnstolar innebär att alla tr står och vobblar/gungar och ingen sitter bekvämt och bilen i sig har ingen som helst komfort ÖHT!!! Det är ung lika komfortabelt som att åka... ja vadå???? Jag kommer inte ens på vad som är lika obekvämt! Aldrig mer audi för mig!!!! Nu har jag genomlevt två och båda har varit lite rackiga.

Eftersom jag alltid namnger mina bilar efter registreringsskylten så har givetvis även denna ett namn: regeringsjouren  

Detta kommer vara ett gnällinlägg och vill du inte läsa såna så sluta läsa omedelbart  

Igår gick jag och lade mig vid elva så i hyfsad tid ändå får man nog säga och det var nog tur det. Kl 12 kom maken in och lade sig efter att ha somnat i Idas säng tidigare på kvällen och jag vet inte vad han gjorde men väckte mig gjorde han iaf. Jag hade precis somnat när nästa lite mindre människa kom intassande. Ida gjorde entré och ville ligga under mitt täcke, preciiiiiiiis intill mig. Hon hade ganska svårt att sova så hon låg och snurrade, ville kramas, snurrade lite till, kramades lite till, drog i täcket och ville nog helst av allt krypa in under skinnet på mig eftersom vi haft några dagar där vi varit riktigt sura på varandra och självklart kommer ångesten över det på natten och hon får precis som inatt svårt att somna och vill kramas/ligga nära. Efter ett par timmar somnade hon men jag hann knappt blunda innan Erik vaknade. Stoppade i nappen men han vägrade sova. Tog upp honom, ammade och han vägrade somna. Han ville leka   Han stökade runt en stund i sängen medan jag försökte vara tråkig, hålla fast och amma lite till för att  själv få sova en stund men jag gav upp. Det funkade liksom inte när Ida var som en värmesökande robot och ville ligga nära samtidigt som jag försökte amma och hålla fast Erik.

När han började klättra på ida och dra mig i håret fick det vara nog. Jag gick upp i soffan, vispade ordning en flaska välling som Erik inte åt eller ens smakade på, satte mig i soffan framför tv'n så fick väl han röja bäst han ville... Kl fem blev han trött och somnade i famnen och jag kunde äntligen krypa till kojs för att få sova ngn timme iaf, trodde jag... Klockan sex vaknade jag av att Linnéa busade med Ida och de väckte Erik... Maken var uppe så jag kastade ut ungarna från sovrummet och sov vidare den kvarten tills han åkte till jobbet. Tror ni jag har fel om jag tror att den här dagen kommer präglas av en hel del trötta barn och en lika trött mor???

Som jag skrev har Ida varit lite hmm... besvärlig senaste dagarna. Hon verkar ha hamnat i ngn ond cirkel där hon bara måste göra precis tvärtemot vad hon vet att hon inte ska, hon får fler utbrott än vanligt, gapar och skriker, kastar saker och det värsta är att förutom att jag är less på att gå och vara arg HELA tiden så mår hon själv ännu sämre i detta men det är som att hon inte kan hjälpa det heller. Hon bara måste bråka just nu. Längtar just nu efter lite avlastning så vi två får komma ifrån varandra och få lite ny positiv energi istället. Hon har liksom låst sig fast i det här negativa. Borta är den där glada ungen som även om hon är skitjobbig även i vanliga fall med sin hyperaktivitet och busandet så är hon glad.

Nu är det en ledsen liten tjej istället och det är jobbigt att se.

Jag tror att det beror på att hon börjar inse att hon har svårigheter som de flesta andra inte har. Vore skönt om psykologen kunde snabba på lite och besöka förskolan så remissen kommer in till barnhabiliteringen och VITSteamet och det iaf börjar röra på sig lite. Det blir mer och mer märkbart att Ida har svårt för sig och hon leker nästan bara med yngre än hon själv där kraven är lägre. Själv skulle jag gärna vilja veta VAD hon har för problem så jag vet vad jag kan förvänta mig av henne och vilka krav jag kan ställa på henne. Just nu famlar vi lite i luften. KAN vi förvänta oss att hon ska kunna klä på sig själv??? Det gör vi nu men resultatet är inte så strålande om man säger så utan man får lägga fram kläderna, vägleda henne i det och tala om HUR hon ska göra... Det är svårt att förklara för det är så små saker som utmärker henne och när man försöker förklara så låter det minst sagt trivialt   

Det är så skönt men Eriks nya matvanor fungerar verkligen! Han har slutat ha ont i magen, ha diarré och slutat prutta VÄLDIGT ofta och dessutom har han slutat kräkas!!! Han har kräkts rätt mkt sen han föddes och jag har tänkt att det bara är en omogen magmun som bebisar ofta har. När han började med maten blev det bättr men inte helt utan bara väldigt mkt otrvligare än med mjölkspyan  . Nu senaste veckan har magen stabiliserat sig, det luktar iofs inte gott men mer normalt när han fyller blöjan och ffa så rinner det inte längre nerför benen... Trevliga detaljer va  

Enda gången han kräkts lite var häromdagen när Ida ville vara snäll och ge honom av sin macka(med vanligt smör på) och då kräktes han lite efter en stund. Idag tänkte jag försöka baka lite och fräscha upp minnet på mjölk/ägg/sojafritt. Inte för att Erik äter så mkt fikabröd direkt men jag vet att det krävs lite träning för att hitta rätt recept, ett som fungerar, när man vill vara utan ägg. Undra vad det där slemmet hette som man hade istället för ägg förrut???? Får botanisera lite i hyllan tror jag. Det var iaf mkt bättr än No Egg som finns som jag aldrig kom överens med.

En annan nackdel är väl då att utbudet på barnmatsburkar minskar rätt rejält eftersom de flesta innehåller antingen ägg(pastan), mjölk eller fisk. Ja, ja, får väl sluta vara lat och ta mig tid att laga mer mat åt honom. Nu får han ung hälften burkar eftersom det är enklast att ta med till mamma eller när man är ute på vift. Det är nog ett I-landsproblem tror jag  

Nej, jag har inga planer på att dö  

Senaste tiden har jag följt ett par bloggar där man får följa människor, unga mammor och barn, i livets slutskede. Det ska verkligen inte vara så, unga människor ska leva men trots detta ser inte verkligheten ut så för alla. Att följa dessa bloggar har fått mig att fundera kring just begravningar och min i synnerhet. Jag har dock inte bara funderat kring detta utan även testamenten,(som om jag hade ngt att testamentera??? Däremot skulle jag sova bättre om maken och jag gifte oss för den ev efterlevande föräldern och om vi båda skulle dö så vad VI vill ska hända med barnen...), men också vad man lämnar efter sig på nätet...

När jag nu har funderat lite kring min begravning så varför inte dela med mig???? Om jag fick bestämma själv så vill jag begravas av en präst jag känner som också döpte Erik. Det ska vara i kyrkan här där vi bor och de som kommer på begravningen får inte ha mörka  eller vita kläder!!!! Jag är ingen tråkig, död tant utan jag vill ha ett roligt avsked med glada färger, högt i tak och många skratt. Musiken ska vara stämningsfull och i mina drömmar ska Helen Sjöholm sjunga två av mina favoritsånger, Koppången och gabriellas sång. Därutöver vet jag att mamma gärna vill ha Tryggare kan ingen vara som jag tycker är lite halvtråkig även om det för all del är fin. Men däremot en fyrstämmig, helst sexstämmig, variant av Härlig är jorden med en skimrande sopranstämma är inte helt fel.  Ceremonin får inte innehålla för mkt prat och några minnesord behövs inte för den som bemödar sig dit känner mig redan väl däremot ska det vara massor med sång, en hel del glada såna också om glädjen i livet snarare än sorgen och viktigast av allt. ALLA måste sjunga!!! Inte ens när jag är död slipper ni mig flåsandes i nacken om den obligatoriska sången Respekterar man mig så sjunger man!!! För er oinvigda så har jag varit EXTREMT tydlig med detta på alla dop eftersom jag avskyr när kantorn och jag sjunger och alla andra är tysta.

Det är lite tankar jag har om min begravning som förhoppningsvis inte blir av på så där en 60 år.

Ibland är det tuffare än annars att heta Ida. Det här med att lyssna på vad andra säger och snabbt förstå de sociala koder som finns med när vi interagerar med andra människor har hon svårt för att snappa upp. Idag är det lite extra tydligt. Linnéa har en kompis(E) här idag. De gjorde klart för ida att hon inte var välkommen i leken. Jag försökte gå in och styra lite osynligt för att lura med henne i leken på så vis att hinta lite om att Mimmi och Freja, våra gerbiler behövde få rent. Linnéa som älskar djur tar sig gärna an uppgiften och E är inte sen att följa med... och Ida. Här kan inte gärna stora tjejerna sätta stopp för det är våra gemensamma djur. Däremot hänger inte Ida med i leken så hon klantar sig hela tiden och gör storingarna irriterade och de skriker på henne.

Ida måste tycka att alla skriker eller är arga på henne hela tiden vissa dagar. Tyvärr får jag nog lov att erkänna att det stämmer rätt väl för vissa dagar så är hon helt omöjlig och bara gör tvärtemot. Det är skitjobbigt men i själva verket är det nog nästan ännu jobbigare för henne. Frågan är hur man bryter ett dåligt mönster såna dagar? Hon gör precis tvärtemot HELA tiden  och själv är man bara människa och blir ibland bara irriterad men ibland riktigt förbaskad. Okej, jag vet att JAG måste lära mig hantera det men det är lite tufft att aldrig få ha en dålig dag utan att Ida snappar upp det och själv sätter sig på tvären. Har ni några tips? Jag fick en del tips från psykologen vi pratade med inför utredningen och tja, de räcker inte riktigt. Att knöggla ihop ett papper och slänga när jag blir arg hjälper liksom inte mig att bli mindre arg