och tja det är väl bara att ta itu med nästa. Hemma ser det ut som Herrens förbannelse har slagit till och Mayaindianerna hade rätt om årtalet för jordens undergång. Jag har varit lite lat ett par dagar, ofrivilligt lat måhända men två dagars ledigt och allting exploderar och hamnar överallt.

I förrgår morse kändes det som vanligt. Lite stel men inte mer än så. Efter en timme känner jag hur ryggen fryser och sen är det kört. Det gjorde bara ondare och ondare, precis i ryggslutet på höger sida där skinkan börjar. Värken strålade ner i benet i bästa ischiasstil. Fattar fortfarande inte vad det var. Sträckte jag mig eller? Hela dagen haltade jag fram som en tant som glömt rullatorn hemma. Ont, ont, ont! Kvällen tillbringades i soffan eftersom jag inte kunde böja mig ner, sitta gjorde liksom ont fast i höften(????) och tja det blev ingenting gjort iaf. Igår var det bättre absolut men fortfarande riktigt ont ffa när jag stod länge eller böjde mig lite framåt. Föreställ er diskbänken när jag inte diskat på två dagar  Det innebär att jag har kvällen räddad  och förmodligen lördag natt också. Nu känns det iaf bättre i ryggen. Lite stel och öm men inte värre än vanlig foglossning typ. Undra om allt hänger ihop med att jag fick mens i förrgår för första gången på ett halvår typ? Fogarna brukar kriga lite då men inte så här????

Helgens schema ser ut som vanligt annars. Ikväll är det ingen träning på innebandyn eftersom Emma valt att gå på kalas istället hos en kompis. Det är innebandymatch på lördag och fotbollsträning söndag för både Emma och Linnéa som valt att börja igen. Hon själv är intresserad av konståkning. Det är inte jag... Jag tycker vi börjar med fotbollen för då får hon en naturlig kontakt med de två tjejer som hon leker med mest i gamla klassen också. Om hon orkar med detta kan vi diskutera en aktivitet till. Tycker annars att simskola och fotboll räcker och nej, jag är inte det minsta intresserad av konståkning. Det är sjukt mkt träning vid alldeles för tidig ålder och varifrån känner jag igen det???? Gymnastiken var det! Det var inte roligt då och jag tror inte att det är roligare att stå och frysa samtidigt som jag väntar heller   

Idag efter jobbet ska jag roa mig med att åka iväg och storhandla på Ica. Det är slut på allt tror jag hemma. Listan som påbörjades igår fick inte plats på en A4sida. Såna handlingar är inte roliga för någon annan än barnen som får komma till maxis lekland. Det har de tjatat om i nästan en månad nu  

Näe kanske inte men nära på. Jag gillar blommor och önskar verkligen att jag hade haft tid att plocka, plantera om och sköta mina blommor. Det har jag inte nu så jag har i princip två typer av växter hemma, samvetsblommor som slokar och tvingar mig att vattna för att inte få lika dåligt samvete och så orkidéer som verkar trivas hos oss kanske för att de aldrig får vatten  Det är den typen av växter som trivs hos oss eller nåja, överlever hos oss. Det och så vårt pengaträd som växer, och växer och växer. Det är nu för stort för att stå i fönstret. I somras och i höstas fick det stå ute mellan dörrarna. Alldeles för varmt i somras och halva vintern var det nog för kallt men det har överlevt. När det blev köldgrader ute fick den flytta in till spegeln i hallen där det inte finns ngt solljus istället. Stackars blomma! Den har dock tackat oss vackert med små söta sköra blommor. Mamma hade aldrig hört talas om att de kunde blomma, inte svärmor heller men ett snabbt googlande talade om att de blommar på vintern om de får stå svalt. Tänk att ibland gör man rätt utan att veta om det! Det sporrar till lite svalare behandling nästa år igen tror jag. 

och lämna in den där datorn! Hur svårt är det, ta kvittot och datorn, packa in ungarna i bilen och åka iväg??? Igår var jag hemma och vabbade hela dagen men inte fasen kom jag iväg för det? Jag tror att jag innerst inne tycker att det är skönt att slippa datorn hemma. Det blir ett tjafs mindre varje dag för mig med barnen. Sen att det ställer till det lite som igår när jag skulle anmäla vab till försäkringskassan eller när vi betalar räkningarna det räknas inte eller.... Jag måste lämna in datorn!

Annars trillar vardagen på som vanligt. Linnéa verkar trivas på nya skolan. Hon har ork kvar efter skolan och fritids och på söndag börjar hon fotbollen igen. För hennes del är det nog mest en chans att träffa lite gamla klasskompisar men vad gör det? Hon orkar! Enda molnet på himlen är en av kompisarna i klassen som slåss. Hon slåss för att hon vill sitta på gungan bredvid Linnéa och inte alltid får det. Linnéa har fått i uppdrag att säga ifrån nästa gång, att säga att det är roligare när alla är sams. Jag tror också problemet lägger sig när alla har pinkat in sina revir, hittat sina kompisar och så. Det brukar bli så där med nya elever i klassen. De är populära i början för att sen förlora sin hjältestatus och bli en i klassen.

Även mormor har fortsatt friska på sig. Hon är nu klinikfärdig och väntar på en plats på sitt korttidsboende som nu övergår till omvårdnadsplats. Hon kommer nog aldrig bli så frisk att hon kan komma hem igen men hon kommer iaf ut från sjukhuset, hem till landet(Knutby) och tillbaka till en hemmiljö så bra det går. Morfar får lättare att hälsa på henne också. Jag är så sjukt stolt över henne som kämpat sig igenom detta på ren och skär vilja. Hon tänkte inte dö och gjorde det inte heller! Jag berättade det för henne och då fick hon tårar i ögonen. Min mormor som är en riktig bitch ibland är egentligen lika skör som mina elever. De kan ha den värsta attityden någonsin med fler taggar än en igelkott men innerst inne finns den lilla, osäkra människan som ingenting mer vill än att bli älskad, omtyckt, respekterad! Hur ska man kunna visa kärlek när man aldrig fått kärlek? Ännu stoltare blir jag när min bitchiga mormor faktiskt säger till mamma som sällan fått motta annat än spott och spe att hon är fantastisk, underbar, att hon ställer upp och faktiskt ofta har rätt. Tro mig, det sitter lååååångt inne för mormor att säga såna saker och mamma kommer kunna leva på detta resten av livet!

Jag vill avsluta med att berätta att Lille Tripp   har fått frid. Han fick sina änglavingar den 14 januari och slipper nu ha ont. Little Drummer boy kommer alltid få mig att minnas denne kämpe och hans fantastiska, starka mamma.

Idag ska jag hälsa på mormor igen. Det var några dagar sen och idag är maken hembeordrad för att hämta barnen lite här och där. Kändes osedvanligt korkat att först jobba lång dag, sen hämta barnen och iaf beordra hem honom nästan lika tidigt och då åka tillbaka samma väg tillbaka till jobbet eftersom jag jobbar ett stenkast från Akademiska barnsjukhuset och då menar jag uppländska stenkanst och inte lappländska  Med tanke på mammas rapport från igår så har hon gjort ngt som är medicinskt omöjligt. Hon andas utan syrgas, njurarna fungerar igen så man kan börja behandla hjärtat med propplösande på heltid, hjärtat fungerar bättre igen tydligen eftersom hon syresätter sig själv igen. Mormor hade bestämt sig för att inte dö och tja, det var nog inte dags nu iaf. Döden är nog dessvärre oundviklig tom för ont krut och tjuriga tanter  Skönt är det iaf för inatt sov jag utan att vakna med andan i halsen 17 ggr och hjärnan fungerar nästan normalt idag igen.

I somras tittade vi på en undersökning man gjort på sömnlabb i england där man förhindrat sina "offer" från att sova på olika sätt. Samtidigt skulle dessa göra lite undersökningar för att man skulle kunna granska hur deras hjärnor presterade med jämna intervaller. Resultatet var rätt skrämmande och vi fick oss en tankeställare både vad gäller oss och barnen. Själv fick jag uppleva samma resultat i tisdags när jag skulle tanka. Hur enkelt är det inte? Du sätter i kortet eller trycker på kassa, trycker in oktan och sen tankar... Tja, i tisdags var det inte lätt. Jag tryckte på kassaknappen, satte in pistolen och sen pep och tutade det men jag fattade inte varför. Jag tryckte in kassaknappen flera gånger men inte kom det ngn bensin... Att det sen blinkade från oktanknappen det såg jag inte    Hade inte sovit så bra på några nätter kan man nog säga. Jag törs nog lita på att det går lite bättre nästa gång jag ger mig på den avancerade konsten att tanka.

Efter mormors besök funderar jag på om jag ska svänga förbi fyrishov och titta på Emmas match mot vaksala. Hon spelar i pausen mellan halvlekarna mellan sirius och aik tror jag det var. Gratis inträde och jag har inga barn att passa så det är nästan att jag inte kan smita undan  .

Jullovet kom och gick och datorn är fortfarande inte inlämnad. I början av lovet var det en rush för att hinna köpa alla julklappar i tid, helst utan barn då  och sen fixa maten till jul. Julen firades hos mamma och pappa och vi var några stycken. Vi sex, mamma och pappa så klart, mormor och morfar och brorsan och hans tjej. Så här efteråt är jag himmelskt glad att vi firade jul med mormor med tanke på vad som hände sen....

Efter jul och sedvanligt firande av andra julafton den 25 med den andra mor/farföräldern(i år farmor) till barnen och sen kom den 26 och då skulle vi åka till barnens farfar. Där blev det lite ändrade planer så bara Erik fick följa med. Vi upptäckte löss på Ida och hann aldrig kamma de andra tjejerna innan vi åkte så vi tjejer fick vackert stanna hemma. Jag misstänker skarpt att svärfar och hans fru inte ville ha en extra julklapp liksom  Det vara bara ida som hade det tack och lov! Nu har vi haft premiär på två saker inom ett år, både mask och löss och Ida är skyldig till  båda. Någon som är förvånad???? 

Den 27 skulle vi egentligen ha jobbat för storvretacupen men jag skolkade lite. Det fanns ingen rimlig chans att kunna jobba de åttatimmarspass som krävdes med fyra barn i släptåg. Barnvaktandet sparades till den 29 istället då Emma spelade flickcupen.  De kom ända till final faktiskt. Semifinalen var jag så nervös att jag mådde illa, hade fjärilar i storlek med tallrikar i magen och fy vad jobbigt det var. Det blev oavgjort och övertid och sen straffar... Emma är målvakt! Första straffen kom Emma ut på plan och stannade vid straffpunkten. Que?????? Jag fattade ingenting men ungen skulle få skjuta straffspark!!! Vet ni vad, hon satte den!!!! Sen blev det Fyris tur som också satte sin bakom Emma. Vi satte vår nästa, fyris missade, vi satte vår och fyris med.  När vi satte vår nästa och fyris missade var det klart. Gusk vann över fyris. Det har varit ett av målen för Emma att vinna över fyris. Bara ett mål kvar nu, vinna över vaksala . Finalmatchen sen gick mot Spånga och som väntat förlorade tjejerna där men kom tvåa i cupen. Det är ett grymt bra resultat för ett lag som inte toppar utan låter alla spela lika mkt!

Efter cupen och inget nyårsfirande att planera tog jag semester- bokstavligen. Det var som att ngn drog ur proppen ur mig. Allting bara försvann. Jag behövde inte oroa mig för Linnéa för där finns det proffs som tar hand om henne from skolstart(idag!), allting flyter på runt Ida. Jag laddade batterierna kan man säga. Det behövdes några dagar senare...

Nyårsfirandet var hos en kompis som lagade all mat, fixade allting. det enda jag behövde bidra med var vitlöksbröd som jag bakade samma dag. Inte så jobbigt . Vi åt god mat, umgicks och barnen lekte. Erik skaffade sig en flickvän på kvällen. Han och min kompis syrras lilla tjej W som är 1,5 stod och pussades till och från hela kvällen. underbart söta och otroligt förtjusta i varandra. Båda var rätt lugna också och lekte otroligt bra ihop. Nu för tiden brukar jag reta Erik för att han pussat W ochhan blir jättegenerad  .

Nyår kom och gick. Nyårsdagen tillbringades i allskönsro i tvsoffan där vi njöt av alla tvkanaler som installerats dagen före jul. Vi gick från att ha fyran och sexan till att ha alla viasats kanaler. Ingen dålig skillnad. Vår antenn gick sönder i höstas och därför har inte ens fulla gratisutbudet fungerat. Så när antennen till slut bestämde sig för att gå i pension helt ringde viasat samma dag och saken var biff.

Dagarna efter bestod mest bara av att vara hemma, barnen lekte med kompisar, spelade spel och allmän barnlek. Lungt och skönt tills samtalet kom. Min Mormor var jättedålig och på väg in i ambulans. Jag trodde att det var det gamla vanliga med hennes njurar men nej då, hon hade svår andnöd! När symtomen beskrevs med vätskefylld, dåliga njurar och andningssvårigheter förstod jag att det var hjärtat. Mycket riktigt hade hon en hjärtattack och lunginflammation och njurar som slutat producera urin dvs nästan helt slutat fungera. Hon var så dåligt att hon hamnade på HIA(hjärtintensivvårdsavdelning) och där ligger hon tyvärr kvar. Mormors hjärtinfarkt kan inte åtgärdas för hon behöver en sk ballongvidgning. För att kunna göra det behöver man spruta in kontrastvätska. Kontrastvätskan brýts ner i njurarna som nästan helt slutat fungera... Så hur man än gör just nu så är det bara frågan om tid.

Hon har nu en hjärtsvikt, njurarna är paj, samlar på sig vätska så hon får urindrivande för att minimera det men njurarna producerar ytterst lite kiss, syresättningen är katastrofal utan syrgas och i sanningens namn dålig även med. hjärtat kan inte behandlas pga njurarna och njurarna blir sämre av hjärtat.

Just nu mår mormor under omständigheterna bra. Hon är lite piggare, andas lite bättre med syrgasen men hon kommer inte komma hem igen, kommer aldrig komma ifrån syrgasen. Hon kommer aldrig bli bättre enligt läkarna. Frågan är bara hur lång tid det tar? Det kan vara idag, nästa vecka eller om ett år. Risken är dock rätt stor att en propp från hjärnan släpper och blir en stroke istället eller att hjärtat helt eneklt inte orkar längre. Andningen kan göra att hon samlar på sig koldioxid och hon somnar in... Mormor själv fortsätter kämpa för hon är inte redo att dö, hon vill inte dö och med tjurighet kommer man förbaskat långt.

Imorgon ska jag upp och hälsa på henne igen. Vi turas om att sitta hos henne på dagarna för att hon inte ska behöva vara själv. När det krisade som mest var ngn där dygnet runt. Kan återigen fastställa att hur osams släkten än är ibland så sluter man ledet och håller ihop när vinden är kall. Skönt att veta!

Det ska bli såååå skönt att slippa rusa upp imorgon, stressa på med kläder, tvinga i barnen frukost för att fortfarande i skydd av nattens mörker sätta dem i bilen och åka iväg till dagis. Det kommer visserligen bli fullt ös ändå hemma men vi slipper stressa hela tiden för att hinna med livet.

Ida är på dagis idag. Frågar du mig är hon inte alls redo för det. Ont, ont, ont i örat idag på morgonen så tårarna kom. I med mediciner och smärtstillande men till dagis och tomtefesten ville hon gå, fast hon var trött med mörka ringar under ögat. Dagis fick strikta order att ringa om det var nåt. Jag kände ändå att det var sista dagen och om hon verkligen vill gå och hon inte smittar så...

Planen för den här dagen var att jag skulle göra klart alla barn på morgonen, skjutsa iväg småttingarna till dagis, storingarna till skolan och sen rusa upp till kyrkan för att ta den sista platsen inne i kyrkan. Planen var sån... Ida är inte i form och eftersom hon inga tomtekläder har utan bara en pepparkaksklänning som oturligt nog låg i tvätten idag shoppade jag loss och köpte en röd tyllkjol, vit blus och en stickad grå väst som alternativ tomteklädsel. Superfin blev hon men hon själv fick utbrott a la Vesuvius i morse eftersom hon inte hade några tomtekläder. Det tog 25 minuter att få henne lugn och då var vi VÄLDIGT försenade och försenad kan man inte vara till kyrkan. Då får man inte plats. Det fick bli en taxivända och en väldigt mkt tidigare dag på jobbet än planerat. Det var ingen idé att ens åka till kyrkan för barnen fyller den med alla sittplatsen och ståplatserna fylldes nog rätt bra av alla ägare till bilarna både på parkeringen vid Odinsborg och järnvägsparkeringen.

Jag är sjukt besviken! Skolavslutningen är den absolut bästa julavslutning jag varit med om. Det är så otroligt traditionellt, alla medverkar, fina sånger, bra tal av både rektor och präst. Helt underbart! Det är med sorg i hjärtat idag som jag åkte till jobbet men att stå utanför kyrkan är inte riktigt samma sak...

Efter julavslutningen skulle UNT komma och göra reportage om evakueringen av skolan till mars 2013 och om arbetsgruppens arbete inför skolbygge, evakuering mm. Vi föräldrar uppmanades att infinna oss på skolan halv10, så många som möjligt. Jag är bevisligen inte där eftersom jag i skrivande stund är på jobbet men de klarar sig nog bra utan mig ändå. Jag kan inte vara med överallt.

Bloggandet framöver kommer förresten bli lite sporadiskt. Datorn hemma är fortfarande trasig och jag hittar inte kvittot. Jag måste logga in på datorn hos mamma för att kunna skriva ut att jag betalat något och när till Expert för att de ska kunna spåra kvittot. När jag gjort det kan jag lämna in den... Fram tills den är lagat får jag skriva när jag har en dator att låna eller kort via sms.

Jag önskar alla en riktigt

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!  

Har någon missat hur mycket jag avskyr vintern? I såna fall vet ni det nu! Jag hatar snöslask, kyla, våta fötter, hala vägbanor, isgator och jag HATAR alla sjukor som kommer nu!!! Förra veckan var det två läkarbesök för ungarna, idag blev det ett till. Imorse var ida som vanligt, möjligen lite snällare och fogligare men annars precis som vanligt. Kanske jag borde anat ugglor i mossan redan då 

Vi stuvar in oss i bilen för att åka till mormor och Rasbo eftersom dagis är stängt. Ida säger en gång att hon har ont i örat. Dum som jag är så lyssnar jag inte så mkt utan registrerar det mest. Släpper av barnen som då är pigga. En timme senare ringer mamma. Ida har så ont att hon skakar i hela kroppen. Örat värker trots alvedon. Mamma ber mig ringa en läkare och jag tvekar för ingen läkare med självaktning medicinerar en öroninflammation liksom. Jag ringer och FÅR TID, nästan på en gång. Jösses, kors i taken, vad i hela friden??? Meddelar mamma som då berättar att Ida svullnat upp på halsen också. En av lymfkörtlarna är enorma.

 När vi kommer till läkaren får vi komma in på en gång, han väntar faktiskt i receptionen. Han kikar i örat, frågar lite och skriver ut recept utifall att men tycker vi ska vänta ett par dagar först. OM det värker hål ska hon få mediciner. Sen klämmer han på halsen och då ska hon medicineras på en gång. Lymfkörteln är också inflammerad och eftersom det kom så snabbt var det ännu viktigare. Det var nog den som gjorde ondast också trodde läkaren.

Efter läkarbesöket fick vi åka en sväng till apoteket för att shoppa loss på kåvepenin, näsdroppar och ipren. Ida slocknade direkt efter läkarbesöket i bilen. En utslagen liten tjej  Nu hoppas vi att hon ska få bli frisk och vara frisk resten av vintern!

Imorgon är det också lite inplanerat. Linnéa ska hälsa på på Pilskolan och träffa båda sina lärare och fritidspersonalen. Vi ska komma halv 9 och stanna till 10. Linnéa har hittills bara träffat de klasskamrater som är hörselskadade. I klassen finns det även barn med talsvårigheter. Hoppas att hon ska trivas där. Idag fick hon ta med sig en plåt mjukpepparkaka att bjuda klassen på och berätta att hon inte kommer tillbaka i januari. De två bästa kompisarna fick veta i helgen och tur är det för den ena, N, började gråta. Sötis! Tur de har kvar varandra som vänner ändå!

Annars är allt toppen. Inga julklappar är inhandlade, ingen mat, ingenting är städat, ingen är frisk(jo jag och Erik då), inget julgodis är bakat och inga dagar är lediga... Jodå, jag börjar bara få liiiiiite panik  . Dessutom fyller Erik år på fredag och då ska allting vara klart och tvinstallatören ska komma då också och installera vår parabolantenn. Vi ska äntligen få titta på lite fler kanaler. Sista månaderna har vi bara haft 4an och 6an, svt har fungerat lite sporadiskt när det stormat ungefär...

Ibland kommer det ett telefonsamtal som vänder livet lite upp och ner. Igår kom det till oss. Ingen har dött eller så utan halv nio igår ringde rektor för skolan och berättade att det fattats beslut om att linnéa får börja på pilskolan. Hon ville bara ha ett godkännande från oss och veta vilken tid taxin skulle komma.

Jag vet att vi jobbat mot detta och att pilskolan kommer bli bra för Linnéa för skolan har inte fungerat alls, varken nu eller tidigare. Hon orkar inte med när hon måste kämpa för att höra allting som sägs. Hon orkar inte tokkoncentrera sig hela tiden för att inte missa någon skiftning i gruppen som andra hör i form av suckar, sparkar av otålighet, viskningar osv. Trots att jag vet att det här är det logiska steget för Linnéa så blir jag tudelad. Ena sidan av mig skriker ut JAAAAAA i ren och skär lättnad. Andra sidan sitter och gnatar att det är ett misslyckande att flytta, oron för att Linnéa ska förlora sina nuvarande vänner, att det inte ska bli bättre eller inte hitta nya vänner. Det är väl så att förändringar kostar energi och tja den här förändringen kom snabbt på. Hon börjar där redan i januari. Det innebär att hon har tre dagar på sig att avsluta, säga hejdå till kompisarna i skolan. Det känns som att det gick väldigt snabbt.

Vi får försöka landa i detta över lovet. Jag tänkte försöka hinna med att baka och bjuda klassen på fika tills skolavslutningen och då berätta varför Linnéa byter skola men att man är välkommen att komma och leka ändå! Jag måste också ringa runt lite föräldrar och berätta så inte bästa vännerna får höra ryktesvägen. Mitt redan späckade schema innan jul blev lite mer fullt