Jullovet kom och gick och datorn är fortfarande inte inlämnad. I början av lovet var det en rush för att hinna köpa alla julklappar i tid, helst utan barn då  och sen fixa maten till jul. Julen firades hos mamma och pappa och vi var några stycken. Vi sex, mamma och pappa så klart, mormor och morfar och brorsan och hans tjej. Så här efteråt är jag himmelskt glad att vi firade jul med mormor med tanke på vad som hände sen....

Efter jul och sedvanligt firande av andra julafton den 25 med den andra mor/farföräldern(i år farmor) till barnen och sen kom den 26 och då skulle vi åka till barnens farfar. Där blev det lite ändrade planer så bara Erik fick följa med. Vi upptäckte löss på Ida och hann aldrig kamma de andra tjejerna innan vi åkte så vi tjejer fick vackert stanna hemma. Jag misstänker skarpt att svärfar och hans fru inte ville ha en extra julklapp liksom  Det vara bara ida som hade det tack och lov! Nu har vi haft premiär på två saker inom ett år, både mask och löss och Ida är skyldig till  båda. Någon som är förvånad???? 

Den 27 skulle vi egentligen ha jobbat för storvretacupen men jag skolkade lite. Det fanns ingen rimlig chans att kunna jobba de åttatimmarspass som krävdes med fyra barn i släptåg. Barnvaktandet sparades till den 29 istället då Emma spelade flickcupen.  De kom ända till final faktiskt. Semifinalen var jag så nervös att jag mådde illa, hade fjärilar i storlek med tallrikar i magen och fy vad jobbigt det var. Det blev oavgjort och övertid och sen straffar... Emma är målvakt! Första straffen kom Emma ut på plan och stannade vid straffpunkten. Que?????? Jag fattade ingenting men ungen skulle få skjuta straffspark!!! Vet ni vad, hon satte den!!!! Sen blev det Fyris tur som också satte sin bakom Emma. Vi satte vår nästa, fyris missade, vi satte vår och fyris med.  När vi satte vår nästa och fyris missade var det klart. Gusk vann över fyris. Det har varit ett av målen för Emma att vinna över fyris. Bara ett mål kvar nu, vinna över vaksala . Finalmatchen sen gick mot Spånga och som väntat förlorade tjejerna där men kom tvåa i cupen. Det är ett grymt bra resultat för ett lag som inte toppar utan låter alla spela lika mkt!

Efter cupen och inget nyårsfirande att planera tog jag semester- bokstavligen. Det var som att ngn drog ur proppen ur mig. Allting bara försvann. Jag behövde inte oroa mig för Linnéa för där finns det proffs som tar hand om henne from skolstart(idag!), allting flyter på runt Ida. Jag laddade batterierna kan man säga. Det behövdes några dagar senare...

Nyårsfirandet var hos en kompis som lagade all mat, fixade allting. det enda jag behövde bidra med var vitlöksbröd som jag bakade samma dag. Inte så jobbigt . Vi åt god mat, umgicks och barnen lekte. Erik skaffade sig en flickvän på kvällen. Han och min kompis syrras lilla tjej W som är 1,5 stod och pussades till och från hela kvällen. underbart söta och otroligt förtjusta i varandra. Båda var rätt lugna också och lekte otroligt bra ihop. Nu för tiden brukar jag reta Erik för att han pussat W ochhan blir jättegenerad  .

Nyår kom och gick. Nyårsdagen tillbringades i allskönsro i tvsoffan där vi njöt av alla tvkanaler som installerats dagen före jul. Vi gick från att ha fyran och sexan till att ha alla viasats kanaler. Ingen dålig skillnad. Vår antenn gick sönder i höstas och därför har inte ens fulla gratisutbudet fungerat. Så när antennen till slut bestämde sig för att gå i pension helt ringde viasat samma dag och saken var biff.

Dagarna efter bestod mest bara av att vara hemma, barnen lekte med kompisar, spelade spel och allmän barnlek. Lungt och skönt tills samtalet kom. Min Mormor var jättedålig och på väg in i ambulans. Jag trodde att det var det gamla vanliga med hennes njurar men nej då, hon hade svår andnöd! När symtomen beskrevs med vätskefylld, dåliga njurar och andningssvårigheter förstod jag att det var hjärtat. Mycket riktigt hade hon en hjärtattack och lunginflammation och njurar som slutat producera urin dvs nästan helt slutat fungera. Hon var så dåligt att hon hamnade på HIA(hjärtintensivvårdsavdelning) och där ligger hon tyvärr kvar. Mormors hjärtinfarkt kan inte åtgärdas för hon behöver en sk ballongvidgning. För att kunna göra det behöver man spruta in kontrastvätska. Kontrastvätskan brýts ner i njurarna som nästan helt slutat fungera... Så hur man än gör just nu så är det bara frågan om tid.

Hon har nu en hjärtsvikt, njurarna är paj, samlar på sig vätska så hon får urindrivande för att minimera det men njurarna producerar ytterst lite kiss, syresättningen är katastrofal utan syrgas och i sanningens namn dålig även med. hjärtat kan inte behandlas pga njurarna och njurarna blir sämre av hjärtat.

Just nu mår mormor under omständigheterna bra. Hon är lite piggare, andas lite bättre med syrgasen men hon kommer inte komma hem igen, kommer aldrig komma ifrån syrgasen. Hon kommer aldrig bli bättre enligt läkarna. Frågan är bara hur lång tid det tar? Det kan vara idag, nästa vecka eller om ett år. Risken är dock rätt stor att en propp från hjärnan släpper och blir en stroke istället eller att hjärtat helt eneklt inte orkar längre. Andningen kan göra att hon samlar på sig koldioxid och hon somnar in... Mormor själv fortsätter kämpa för hon är inte redo att dö, hon vill inte dö och med tjurighet kommer man förbaskat långt.

Imorgon ska jag upp och hälsa på henne igen. Vi turas om att sitta hos henne på dagarna för att hon inte ska behöva vara själv. När det krisade som mest var ngn där dygnet runt. Kan återigen fastställa att hur osams släkten än är ibland så sluter man ledet och håller ihop när vinden är kall. Skönt att veta!

 

Hulda

11 januari 2012 15:51

Nog är hon envis och tjurskallig. Syrgasen är nu bortplockad och hon syresätter sig själv bra. Suttit uppe i en fåtölj och ätit frukost, gör fantastiska framsteg just nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...