Ida har en tid velat börja spela fotboll. Jag har väl inte lyssnat såd är helhjärtat på det tjatet det ska erkännas. Hon har provat fotboll när hon var mindre och tyckte fotbollsskolan(heldag) var superrolig men vanliga träningar var inte lika roligt. Hon har dock gått iväg några gånger för att titta på när tjejerna tränar.

Igår fick jag hem en laddning bivaxpellets. Av detta bivax tänkte jag försöka mig på att göra bivaxdukar. Inte för att ha på bordet utan istället för plastfolie. Jag gillar inte alla plast som slängs så jag letar lite alternativ. Hur gjorde man förr tex när det inte fanns? Några såna enkla lösningar har jag tagit upp. Istället kan man ställa ett litet fat över skålen. Enkelt och smidigare för då kan man trava mer i kylen. Jag har skaffat glasmatlådor som fungerar på samma sätt. De kan man dessutom använda i ugnen så det blir dubbel användning vilket jag gillar  

Dock har jag haft svårare för att hitta bra lösningar på osten. Den ligger där så fint i sin plastpåse och en ostkupa i glas finns för en dyr peng men vi köper stora ostar, ibland en hushållsost(om barnen får bestämma) och en stor trekantig variant om jag får bestämma. Ingen av dem passar i ostkuporna. Så fick jag tipset att prova bee's wrap. Läste lite om det och kort och gott handlar det om en ekologisk bit bomull som man vaxar med bivax. Att köpa dem är svindyrt så jag kollade lite hur man gör själv. Det var superenkelt. Ta en bit bomullstyg(jag tog ett gammalt örngott från spjälsängkläderna som vi inte använder), strössla över bivaxet i ugnen och så låt smälta in. Färdigt på fem minuter. Häng för att torka och sen är det klart.

Jag provade igår och provade också med linne/bomullstyg. Det vet jag inte om jag kan rekommendera men bomullen fick godkänt. Jag gjorde ett ganska stort tygstycke som motsvarar långpannan*2. Jag måste fixa en sax och lite mer tyg så ska jag göra fler i olika storlekar för det fungerade väldigt bra sen att täcka en form med matrester trots att den var fyrdubbelt vikt för att passa. Jag måste ju prova liksom  

I alla fall, när jag stod där och försökte prova mig fram till hur man gör så kom Linnéa hem och V, kompisens mamma var pratsjuk. Vi snackade lite och praktiska saker kring ridningen främst men lite annat hann avverkas också som sig bör. Jag försökte ha lite koll i ugnen samtidigt så lite sjåigare än vanligt eftersom Erik surrade runt mig också.

När vi pratat klart, dukarna var klara och jag fixat kvällens middag så fick Erik hämta alla till maten. Alla kom utom Emma som var på fotbollsträning och Ida som var som uppslukad från jordens yta. Hon hade varit trött så jag tänkte att hon nog somnat nånstans. Hon gör det ibland. Vi åt i godan ro och sen gick vi runt överallt och kollade var hon var. Inte i/under sängarna, inte i sittsäckarna, inte i nån garderob. Ungen är borta! Vi kollade gymet, trädgården, bilen. Ingen Ida. Jag gick ut på fotbollsplanen och kollade men ingen Ida. Emma och tränarna fick i uppdrag att hålla koll. Grannen som var ute och gick med hunden fick ett samtal att hålla koll. Den händige mannen gav sig iväg på cykel för att kolla högarna. Då kommer ungen hem, glad i hågen. Hon hade rymt iväg för att vara på fotbollsträningen ändå men troligen gömt sig när jag kom. Jag såg henne inte, inte heller Emma eller hennes tränare. Hon är nu anmäld att börja på fotbollen. Första riktiga träningen på måndag. Då vet vi iaf var hon är på måndag och torsdagkvällarna  

Den här veckan får nog gå till minnet som galenskapens vecka vad gäller besök på olika vårdinrättningar. I måndags var det besök till husläkaren med Emma för ryggen och sen direkt till naprapaten, i onsdags var det BUP-besök, idag var det läkarbesök för Ida på Öron och Emma till sjukgymnasten. Jag vet att det var nåt mer okcså i tisdags men det har jag inte skrivit upp och således kommer jag inte heller på vad det var. Imorgon är det inga besök hoppas jag men tidlapparna på kylskåpet är rätt tjock fortfarande så fristen är kortvarig. Å andra sidan lånar vi hem lite extra barn så det blir nog fullt upp ändå!

Helgen är fulltecknad som vanligt. På lördag ska jag hjälpa till att tömma mormors och morfars hus eftersom de flyttat in på ett boende. Då ska Erik på kalas hos kusin L som fyller tre år. På söndag är den händige mannen borta på roligheter så då är jag ensam. Erik ska iväg med en kompis till Leos lekland, Emma spelar match och Ida sjunger i kyrkan. Idas kompis skulle visst sova över hos oss också från lördag:) Fullt upp  

Vill man lyssna på skönsång från barnkören så är ni välkomna till kyrkan klockan 18! Barnkören är fantastiskt duktig.

Jag börjar med att förvarna för att inlägget kanske blir lite rörigt och obegripligt. Jag har inte sovit i natt. Jobbet har börjat igen och därmed sömnproblemen. Så länge man är på jobbet fixar man det bra. Det är på kvällen tankarna kommer om den och den eleven. Det har varit många såna nu.

Det känns inte som jag hinner skriva längre. På jobbet är det fullt upp som sig bör och sen blir det kväll och då är det fullt ös till barnen somnar och sen börjar tredje skiftet med städ, tvätt, disk och allmänt röj. Mitt liv just nu är så sjukt ointressant. Det är upp på morgonen, iväg till skola och jobb, jobba, hämta barn, laga mat, läxor, natta och sen städa för att sist kollapsa i sängen med en film. Det är skittråkigt. Det som händer just nu är jobbet men det kan jag inte skriva om. Jag ska inte skriva om det heller.

Våra morgonrutiner sitter rätt bra nu måste jag säga. Vi går upp vid 6, senast sju ska man ha ätit upp frukosten för att hinna borsta tänderna, håret och klä på sig. UNgarna är nästan alltid klara i tid. Enda undantaget är torsdagen då Ida har idrott men inte jagär hemma och kan påminna Ida om att packa väskan kvällen innan. Det löser jag oftast med att göra ordning högen kvällen innan efter kören.

Sen kommer de där andra dagarna. De där dagarna när man är helt slut innan man ens kommit till jobbet. De där roliga, fantastiska schemabrytande dagarna *extrem ironi* Så fort någonting inte är som vanligt är det fullständigt kaos. INgenting fungerar för Ida. Det kokar is kallen på henne. Hon gapar och skriker, kastar saker och stampar i golvet. Att klä på sig kan ta tre timmar för de sitter åt, klämmer, kliar, river... Frukost är bara att glömma för om man råkar skära plattmackan(hönökaka) liiiiite fel eller råkade ha på smör på den så rasar hela världen. Tårarna flödar... Jag vet att nästan ingen som träffar Ida kan tro på detta och tror jag överdriver. Jag säger bara en sak. Välkommen hem till oss klockan sex en morgon nästa gång det är friluftsdag, temadag, utflykt, skolteater eller i princip vad som helst som inte är vanliga lektioner! Din hjälp behövs men vad du gör, bli inte arg!!!!

Idag var en sån dag. Idag var det Gamlisjobben. Jag hatar alla såna dagar! De är inte förenliga med Idas behov av samma lika varje dag. Sen har jag full förståelse för att det anses tråkigt och oinspirerande för vanliga dödliga men för nån där varje dag är kaos och strukturen och rutinerna är det enda som håller ihop allting och ger det stadga så försvinnner den försvinner allting in i kaoset. Kaoset tar över. Det är fritt fall och ingenstans att hålla fast sig i. Det är som att åka en berg och dalbana men utan att man kan se vad som kommer härnäst. Du kastas bara omkring. Funderar på om man kan få dispens såna dagar? Tänkte ta upp det med BUP nästa gång får vi se vad de säger.

Planen för dagen var att sluta tidigt, hämta Ida (Erik skulle till en kompis som han verkligen längtat sen i våras efter att få leka men varje gång är någon av dem sjuka) och sen hem för att göra stordåd på städfronten. När jag åkte imorse såg jag att plastpåsen till komposten hasat ner och utanpå/ovanför den har någon öst på massa gosiga saker till komposten. Jättetrevligt. NOT!

I övrigt ser det inte mkt bättre ut hemma. Den händige mannen röjde källaren förra helgen när jag var ynklig i migrän. I veckan som varit har det varit nåt nästan hela tiden eller så har man varit själv med barnen och då hinner man inte mer än det nödvändigaste heller.  Tiden räcker inte till när man jobbar heltid. Det är bara konstatera. Huset är en katastrofzon, varken mer eller mindre. Maten blir lidande för man hinner inte direkt göra köttgryta när man kliver in genom dörren klockan kvart i fem, träningen börjar halv 6. Det blir lite för mkt skitmat i min mening. Tråkigt men sant. Om man hann på helgen skulle man kunna förbereda iaf några middagar i förväg men helgerna rusar också iväg... NÅja, det får gå och gör det inte det så går det ändå. Typ  

Nu tänkte jag kanske inte ondgöra mig över tidens brister iaf.

Idag på morgonen när jag kom till jobbet fick jag ett meddelande på mobilen. Eriks lekdate var inställd idag med. De var sjuka denna gången. Jag visste att jag skulle få hämta en väldigt ledsen Erik så jg ställde in mig på det och att jag måste hitta på något som plåster på såret. Funderade lite fram och tillbaka och sen kom jag på det. Det där stället som har precis allting mellan himmel och jord. Leksaker, husgeråd, lakan, dukar, böcker, filmer, barnvagnar, you name it-they've got it! Billigt! Vi åkte till Kupan! Jag fick dessutom med mig Emma vilket jag inte trodde men kanske lockade böckerna? Linnéa stannade hemma men vi fick en bokbeställning av henne.

Vi shoppade på oss rejält idag. Jag hittade massor jag gillade. Två stora dukar som man inte behöver vara rädd om utan kan tvätta och byta vid behov och en mindre. Lite nya kökshanddukar, någon var hemvävd med borderi på. De är alltid roligare tycker jag. Dels är de fina men så håller de så oändligt mkt bättre än nyare. Jag hittade två matchande lakan med spets på också, ni vet mormorslakan som man hade till de där förhatliga yllefiltarna när man var liten. Iaf min mormor hade såna. Jag ångrar att jag inte köpte dem. De kostade 50kr styck och ni vet hur det är. Det är nog lite dyrt ändå???? Pucko! 50 spänn för ett lakan som mina barnbarn kan använda är väl för bövelen inte dyrt! Jag får åka tillbaka imorgon och hoppas de är kvar.

Vi köpte lite böcker till barnen, nån film, ett dataspel och så hittade Emma kläder där??? Jag trodde aldrig hon skulle nedlåta sig till det men hon kom glad i hågen med flera märkeströjor. Det är nog helt ärligt dagens riktiga överraskning. Men är hon glad så är jag glad och det är nog svårt att hitta tröjor från bla Gant och Ralph Lauren för en spottstyver nån annanstans  

Vad köpte vi mer? Jo, jag köpte massa rostfria fat i olika storlekar. Mest små som vi kanske kan använda som tallrikar när vi är vid sjön är tanken eller som förvaring i kylen. En ny mjölkkanna också hittade jag och en sockerskål till svärfars bitsocker  Erik köpte en mugg till sig själv. Han har tydligen saknat en egen mugg så nu är det åtgärdat. För detta betalade vi 415kronor. Det kändes som ingenting och jag ångrade mig på en gång över de där lakanen. Pucko!

Och mamma, om du skulle hitta såna där yllefiltar så lägg beslag på dem. Jag är intresserad. Jag har en konstigt barn som tycker om tyngden i dem. Hon sover bättre med tungt täcke än lättare. En yllefilt borde vara perfekt eftersom hon dessutom är varmblodig av sig. Och sen som överdrag till fryslortarna också. Det gör inget om de sticks för jag kan kura dem så sticks de mindre. Vi försöker få bort fleecefiltarna/tröjorna eftersom de släpper ut massa plastpartiklar ut i haven.

I tisdags var det premiär för simskolan för året. Ida fick ingen plats för i hennes grupp var det hela 6 platser totalt som ska täcka hela Uppsala. Skitbra. Då räcker det inte att man skickar in ansökan på sekunden som vi gjorde. Däremot fick vi plats för Erik som inte har förtur? Vi gjorde en fuling och anmälde lite strategiskt till en lite för svår grupp där det fanns fler tomma platser. När vi kom dit berättade vi det för simläraren men vi provade och det gick bra. Erik har inga som helst problem att doppa huvudet eller plocka upp saker från botten. Han hoppar i och ur poolen problemfritt från kanten. Det enda han inte kan som man nog borde kunna var konsten att flyta. Det har å andra sidan inte hindrat tjejerna från att vandra vidare i grupperna eftersom det är en konst man inte alltid behärskar så bra när man är liten. Erik måste lära sig flyta med dyna också med huvudet under vattnet. Det oroar jag mig inte för. Han behöver bara fatta VAD han ska göra så fixar han HUR. Han var nöjd och tyckte det var riktigt skoj. Ida får hänga med också för att hålla igång de simkunskaper hon har. Det innebär att jag är ledig på tisdag em och inte behöver hämta barn. Vilken lyx! Två dagar i veckan som jag kan jobba över om jag vill eller passa på att handla eller nåt sånt där praktiskt. Skönt med mindre stress.

Den andra dagen som jag inte hämtar barn är onsdagar. Jag jobbar till sex och sen har jag kören klockan sju. Igår var första kören och jag inser att mina onsdagar inte kommer bli lugna. Igår drog det igång vid halv9 med lektioner hela dagen till 13,30 och sen möte klockan 14-16,snabb rast med mat innan hemundervising med en elev 17-18 och sen iväg till kören. Jag var lite trött och upp i varv när jag kom hem ska erkännas. Det tog ett par timmar att varva ner innan jag kunde sova.

Kören däremot var toppen. Så himla kul att träffa alla igen. Det var några månader sen. Och lite nervöst innan man kom igång eftersom man inte visste vilka sånger man kom ihåg. Min hjärna är liksom helt tom när jag får höra en titel och kan för mitt liv inte komma ihåg vilken sång det kan vara men så hör jag musiken och då bara kommer det tillbaka, alla texter och stämmor. Häftigt att man börjar sjunga en sång som man inte tror man kommer ihåg men så bara dyker orden upp på rätt ställe  

Vi hade visste fått några, ganska många faktiskt, nya i kören över sommaren. Vi börjar bli rätt stor kör nu. Det är lite extra roligt men i början var så ändå så få att man kunde hälsa på alla nya och välkomna. Det funkar inte längre. Det lilla formatet har också sin charm tycker jag.

Faktum är att jag har massor att vara stolt över. Mina barn så klart som är det bästa som hänt mig. Mina småkusiner J, A, J som inte är så små längre och som mitt i nya vuxenlivet driver hjärtefrågor i föreningar de är med i. Lite extra stolt över "minstingen" J som får kämpa lite extra hårt i tillvaron men vägrar ge upp. Älskar er!

Jag fick igår kväll ett meddelande från min moster. Hon är, precis som jag, förbannad, ledsen och besviken på människor som använder facebook som forum för att att sprida sitt hat mot människor. Hon funderar på att ge upp facebook eftersom hon inte uppskattar skiten som sprids där. För en vecka sen höll jag med henne. Nu har jag rensat lite och valt att inte se vissas inlägg längre(Tips Britten!) och nu finns där nästan ingenting sånt längre. Min moster har ett hjärta av guld. Hon har precis blivit av med sitt jobb på ett korttidshem för barn och ungdomar och nu funderar hon på att lägga sin energi på att ta emot flyktingar istället. Som sagt, om det blir verklighet eller inte så är jag stolt! Stolt över människor som tror på medmänsklighet, kärlek och empati. Världen blir mycket bättre om vi sprider kärlek och omtanke istället för hat och missunnsamhet. Hat föder IS/SD/nazister och såna organisationer. De bidrar inte till någonting positivt i vår värld.  

Så blir det aldrig som man tänkt sig. Så även denna helg. Planen var att rensa ur massor. Jag började i fredags med att plocka ihop två kassar med kläder som stått i en garderob i väntan på att ett par kompisar skulle hämta dem. De har stått där ett bra tag nu(typ ett halvår) så jag langar vidare. Det ska till Myrornas. Sen hittade jag ett liggunderlag vi köpte som var dels isolerande men också uppblåsbart. Det var inget som mina barn gillade så det ska vi skänka vidare. En åkpåse ska också skänkas bort och en barnsovsäck som Erik växt ur. Längre än så kom jag inte för i lördags fick jag migrän men försökte hanka mig fram ändå eftersom det var kalas hos Emre tex. Däremot gick det inte att hanka sig fram natten mellan lördag och söndag. Det var vidrigt för inte ens sumotabletter hjälpte. Nu har jag använt fyra såna och de gör att jag blir konstig i skallen och känns bortdomnad men smärtan tar den inte riktigt. Då är nästan Voltaren bättre men inte helt bra det heller. NÅgra andra förslag på tabletter som kan funka? Får väl pallra mig iväg till läkaren annars.

Idag har jag fortfarande skallebank men inte som i helgen. Men nu är helgen slut. Jag får försöka hitta tid att röja runt ikväll istället. Och tvätta massa fleecefiltar. Emma hade en hög med såna i garaget.

På onsdag börjar det som jag längtat efter sen juni. Kören börjar igen. Det ska bli sååå kul.

En månad där lönen inte betalats ut till fullo och när alla aktiviteter ska betalas samtidigt finns inget överskott att skänka bort men vi har 4 barn. Nej, jag tänkte inte skänka bort mina barn men vi har massor med saker som kan flytta vidare. Urväxta kläder tex, fleecefiltar som iofs är sköna men vi behöver inte 10stycker kanske, fleecekläder, barnkläder, gosedjur. Det finns kanske inte i önskelistan från #vigörvadvikan men jag tror att en liten parvel på några år kan behöva ett gosedjur också. Denna helgen ska tillbringas genom att rota igenom vinden och alla garderober och rensa ut det vi inte behöver och kläder som barnen aldrig använder eller växt ur. Det är insamling nästa vecka i Gränbyområdet så jag lämnar in där. Vill du vara med? Hör av dig! Det kan vara så lite som ett paket med blöjor som barnen växt ur så tas det tacksamt emot eller den där shampooflaskan man fyndade på ÖB men som fortfarande står kvar i skåpet. Jag samlar in och lämnar vidare. Det är inte mycket men det är iaf någonting. De allra flesta av oss har alldeles för mycket saker hemma. Saker som vi egentligen inte behöver.

Saker som önskas och desperat behövs är förutom hygienartiklar även liggunderlag, sovsäckar, filtar, bärsele/sjal, skor, blöjor.