Igår efter jobbet hämtade jag A som vanligt på skolan, skjutsade hem henne, åkte till kören, väntade in Linnéa och Ida för att sen åka och hämta ytterligare ett barn, T, på fritids. Ida och han skulle leka. Det var början på taxifarandet och men blev också slutet  Ibland har man bara för mkt tur och så hjälper det om man har världens bästa grannar också. Det har jag! Emma hann med att cykla hem från skolan igår och grannen på ena sidan som också är tränare i fotbollslaget skulle för en gångs skull vara med på träningen så Emma åkte med henne. Hon fick dessutom skjuts hem av någon annan från träningen så jag behövde inte ens röra bilnyckeln. Nice! Vi skulle hämta salamikorvar som Emmas klass har sålt igår. De skulle hämtas mellan kl 17-20 och jag ställde in mig på att fixa det nånstnas där under kvällens lopp. Det var tanken iaf tills en annan granne ringde och berättade att korvarna hade hon hämtat och fanns hemma hos dem. Våra barn går i samma klass och ja, jag kan bara tacka för det också.

Huset var fullt med ungar igår så det var ganska skönt att slippa köra iväg. Ida och T var ute och lekte men gick iväg till en lekpark. Ohängbroparken kallar vi den. Det fanns en hängbro där som ungarna älskade. Sen dömdes den ut och lekparken renoverades men man tog bort hängbron så nu får den heta Ohängbroparken istället  Det är rätt skönt med lite större barn som man kan släppa iväg lite även om jag fortfarnade är lite nervös över vägen som ligger på väg dit. Och tänk vilken frihetskänsla att själv få gå iväg så där för Ida! Det är tur att man byggde om E4an så trafiken minskat på vår väg nu. Emma fick inte gå över förrän hon gick i fyran. Nu törs man släppa lite tidigare.