Om man känner mig så vet man om att jag har några speciella drivkrafter i mitt liv. Den ena är viljan att lära mig något nytt och den andra är envisheten, att aldrig ge upp.

På jobbet så lär jag mig massor varje dag av eleverna och det är det roligaste som finns men ändå finns känslan där att är detta vad jag vill resten av livet? Mitt svar där är helt 100% säkert nej. Idag är det superkul men jag kan inte se mig här om 25 år. Vad kan jag tillföra då liksom? Visst, nya elever och nya intressanta kunskaper men ändå. Häromdagen surfade jag runt på svenska kyrkans hemsida för att hitta information till ett studiebesök jag planerar. Jag klickar runt där och ser en länk med lediga jobb. Jag klickar mig in där och ser att man behöver en ny församlingspedagog i en närliggande kyrka men inte alldeles supernära(tänker inte säga vilken för då blir det liksom googlingsbart   ) Man ska arbeta med ungdomar från åk 5 och uppåt ochr edan här är jag intresserad. Jag erkänner villigt att jag älskar bebisar men jag är inte jätteintresserad av att arbeta med öppen förskola om jag nu ska vara ärlig. Jag gillar just mötet med ungdomarna. Att få sitta ner och prata med dem om allting och ingenting. Om livet och döden. Om träningar och kompisar. Om allt. Just mötet och samtalet är det som jag är bra på. Samtalet är det som jag tycker är mest givande. Undervisningen tycker jag är ganska tråkig faktiskt. Viktig absolut men inte alltid så roligt. Nu vägs tråket upp av det där momentet när Pelle lyser upp och polletten trillar ner och han förstår nåt som han aldrig begripit förrut. Den känslan är nästan oslagbar. Men samtalet är så oändligt viktigt och jag saknar utrymme för det. Det är lektioner och dokumentation hela, hela tiden. När det inte är det så sitter vi i möten eller liknande.

Jag gillar också det faktum att man kommer få göra så många olika saker. Det är inte bara lektioner utan det är uppsökande arbete, medverkan i gudstjänster, konfirmandutbildning, vandringar osv osv

Jag har sökt det jobbet iaf. Jag är inte utbildad församlingspedagog, jag har ingen erfarenhet av det men sökt det har jag gjort och kommer säkert inte få det. Det spelar inte så himla stor roll egentligen men det är nyttigt att våga tänka annorlunda på tillvaron, fundera på vad jag verkligen vill göra, att flaxa med vingarna lite och pröva om de fortfarande lyfter.

Trevlig helg på er!