Jag har länge funderat på om syskonen skule gå och läsa teckenspråk men tiden och orken har inte funnits där. Jag har kastat ut nån fråga på forumet för hörselskadade och fick tips om att syskon kan komma till Manillaskolan på syskonveckor där de 1 vecka per termin lär sig teckenspråk. Det låter ju okej men Manillaskolan är långt bort och mina barn är Ejdihejdi på 8 år och LillprinsBus på fem år. Det känns inte helt okej att skicka dem dit med mindre än taxi och knappt det. Dessutom har Ida lite svårt med matten i skolan och behöver verkligen den där kontinuiteten och en vecka utan matte är nog ingen bra idé. Jag har iaf mailat rektorn nu för att undersöka möjligheterna för hemspråk istället. Syskon till hörselskadade barn har rätt till det men långt ifrån alla får det. Friskt vågat hälften vunnet får väl detta räknas som iaf. Frågan är kastad så får vi se hur den landar. Det skulle iaf underlätta en del för oss om fler kunde teckna. Linnéa stänger in sig på rummet nu när jag inte är hemma om hon är trött och inte orkar lyssna. Hon väljer att teckna då istället. Kräver mindre energi antar jag.

Det måste vara bästa dagen på hela veckan, helgen inkluderad. Jag älskar onsdagar. Det är då vi sjunger. Om jag börjar i fler körer kanske jag får fler bästa dagar i veckan. Kanske värt ett försök  Om andra hinner träna tre ggr i veckan borde jag hinna sjunga eller? Det skulle säkert gå väl hem.

Tack för kommentarerna förresten! Jag är inte bortskämd med såna så jag blir lika glad varenda gång. Jo, jag skulle iaf vilja bli kallad på intervju men vi får se om jag kommer så långt. De kanske letar efter nån helt annan typ av människa? De andra pedagogerna som jobbar där är lite äldre. Britten, du frågade om arbetstiderna och jo det är mestadels kvällar och helger. Det ser jag inte som ett oöverstigligt hinder. Barnen har en pappa som jobbar dagar och som from måndag är anställd i ett företag, inte ägare av det, dvs han ska bara jobba 40 timmar/v. Det borde innebära att det finns större utrymme för oss båda att göra saker också. Och ska man ändå röra om i grytan kan man göra det ordentligt  

Appropå pedagoger så var vi och sjöng på en föreläsning igår. Den glada busschauffören Amos har ni väl hört talas om som blev årets upplänning för några år sen? Han har skrivit en bok som jag vill läsa som heter En värld utan dig. Hade jag haft pengar på mig hade jag köpt den igår men så smart var jag inte. Jag får väl beställa den via nätet istället då. Om ni får chansen så gå och lyssna på honom. Han är faktiskt en av de mest tankeväckande människor jag stött på. Och empatisk, trevlig. Klok! Världen behöver fler människor som honom. Dessutom är han grym på att sjunga! Om han ger ut en gospelskiva står jag först i kö för att köpa den. Den rösten...