Som vanligt rusar tiden på när man jobbar. Jag vet inte riktigt var tiden tar vägen men försvinner gör den iaf. Livet är onekligen lite tråkigare när man jobbar för man hinner liksom ingenting annat. Det är upp på morgonen för att göra sig och ungarna klara, iväg på taxirundan som just nu består av även Emmas skola för busskortet har antingen slutat fungera eller pengarna tagit slut. Gissningsvis det sista eftersom Emma säger att det ska finnas 44kr kvar på det. De där korten verkar bli avmagnetiserade lite nu och då. Får försöka reda ut det men hinner inte just nu. Det får vänta till helgen antar jag iaf eftersom det iaf måste fyllas på.

Vad man gör på jobbet vet nog alla så det behövs ingen närmare presentation men sen när klockan är 4 eller när man nu slutar så kör mna taxirundan en gång till fast baklänges, snabbhandlar eventuellt och sen hem för att laga mat, läsa läxor, städa/diska/tvätta, skjutsa till träningar och natta barn. Sen är klockan 8 och jag däckar i soffan. Jag brukar ha massor att göra kvar men jag sätter gränsen där. Vid 8 börjar återhämtning, vila, tvtid, slappartid- kalla det vad du vill men jag stressar av. Jag försöker göra så lite som möjligt iaf för att stressa av.

Inte så konstigt att man längtar till loven för det finns liksom inget utrymme för roligheter eller spontanitet. Det får man roa sig med på loven.  Usch så deprimerande! Tur man har kören på onsdagarna och att faktiskt ungarna livar upp tillvaron. De är verkligen mina vitaminpiller  

Appropå vitaminpiller! När Linnéa fyllde år fick hon en dörrskylt som det står: Skönhetssömn pågår-stör ej! Erik blev lite avundsjuk för han ville också ha en skylt på sin dörr. Han drog med sig händige mannen ut i garaget och de såga, slipade och målade efter Eriks order. Han är toknöjd och läser på sin skylt varenda dag     Lillplutten! Första natten talade han om för mig att han skulle sova där hela natten. Vi jobbar fortfarande på den punkten. Det är fortfarande bäst att "sova mammas arm". Jag undrar fortfarande vem som tyckte att det var så viktigt att alla barn skulle ha eget rum. Egen vrå absolut men ingen av mina barn föredrar att sova själv. Alla vill ligga och trängas med minst en annan person. Aldrig sover de så bra som när de delar säng med någon annan. Knäppskallar.