Som vanligt rusar tiden på när man jobbar. Jag vet inte riktigt var tiden tar vägen men försvinner gör den iaf. Livet är onekligen lite tråkigare när man jobbar för man hinner liksom ingenting annat. Det är upp på morgonen för att göra sig och ungarna klara, iväg på taxirundan som just nu består av även Emmas skola för busskortet har antingen slutat fungera eller pengarna tagit slut. Gissningsvis det sista eftersom Emma säger att det ska finnas 44kr kvar på det. De där korten verkar bli avmagnetiserade lite nu och då. Får försöka reda ut det men hinner inte just nu. Det får vänta till helgen antar jag iaf eftersom det iaf måste fyllas på.

Vad man gör på jobbet vet nog alla så det behövs ingen närmare presentation men sen när klockan är 4 eller när man nu slutar så kör mna taxirundan en gång till fast baklänges, snabbhandlar eventuellt och sen hem för att laga mat, läsa läxor, städa/diska/tvätta, skjutsa till träningar och natta barn. Sen är klockan 8 och jag däckar i soffan. Jag brukar ha massor att göra kvar men jag sätter gränsen där. Vid 8 börjar återhämtning, vila, tvtid, slappartid- kalla det vad du vill men jag stressar av. Jag försöker göra så lite som möjligt iaf för att stressa av.

Inte så konstigt att man längtar till loven för det finns liksom inget utrymme för roligheter eller spontanitet. Det får man roa sig med på loven.  Usch så deprimerande! Tur man har kören på onsdagarna och att faktiskt ungarna livar upp tillvaron. De är verkligen mina vitaminpiller  

Appropå vitaminpiller! När Linnéa fyllde år fick hon en dörrskylt som det står: Skönhetssömn pågår-stör ej! Erik blev lite avundsjuk för han ville också ha en skylt på sin dörr. Han drog med sig händige mannen ut i garaget och de såga, slipade och målade efter Eriks order. Han är toknöjd och läser på sin skylt varenda dag     Lillplutten! Första natten talade han om för mig att han skulle sova där hela natten. Vi jobbar fortfarande på den punkten. Det är fortfarande bäst att "sova mammas arm". Jag undrar fortfarande vem som tyckte att det var så viktigt att alla barn skulle ha eget rum. Egen vrå absolut men ingen av mina barn föredrar att sova själv. Alla vill ligga och trängas med minst en annan person. Aldrig sover de så bra som när de delar säng med någon annan. Knäppskallar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...