Vissa dagar i det här huset kräver en balansakt av rang för att ens likna en fungerande familj. Det erkännes mer än villigt. Idag är en sån dag. Idag är det Linnéas födelsedag. Det i sig innebär en del förändringar i rutinen som inte är så bra för alla i familjen. Rutinen rubbas. Vår vanliga rutin är att vi går upp, lullar runt en stund innan vi äter frukost. Vi klär på oss och åker iväg eller hittar på nånting som en lite utflykt, handling eller liknande. Det spelar ingen roll vad vi gör bara vi kommer iväg som vi gör till skolan. Det kan vara en femminuters handling eller en promenad till lekparken eller att Ida och Erik får leka av sig på fotbollsplanen. Ut och iväg är liksom tanken. Funkar kalas alla dagar i veckan utom just födelsedagar kanske då.

Jag kna också konstatera att det blev för mkt för henne igår. Först åkte vi iväg och handlade födelsedagspresenter och lite grejer till matsäcken. Sen hade vi läkarbesök(kommer i ett senare inlägg) och sen direkt hem, packa om och åka iväg till Britten för att åka pulka och leka med hennes barnbarn. Superkul saker alltihop men idag kommer reaktionen. En av sakerna igår hade nog varit lagom. Inte alla saker samtidigt. Idag vaknade Ida och var arg. Inte så där gulligt arg som Lotta på Bråkmakargatan när hon klipper sönder sin fina ulltröja utan mer som en uppretad bålgeting. När hon inte var arg längre så grät hon. Hela tiden. Ingenting gick som hon ville.

Vad gör man då? Du kan inte sitta bredvid för du har en frukostbricka att fixa, ett födelsedagsbarn att fira. Resten av familjen behöver frukost. Ida behöver frukost och medicin. Fort! Helst igår. Jag lät henne ligga i sängen och gråta. Satte på lugn musik som jag vet att hon tycker om. Firade Linnéa. Gjorde frukost som Ida också fick på sängen idag tillsammans med medicinen. 2 portioner gröt  ch medicin senare så är hon hanterbar igen, iaf för stunden. Ibland tackar jag Gud för medicinen faktiskt. Och kanske lite gröten också.

Ni som kommer för att gratta Linnéa. Blunda för stöket och det odammsugda golvet. Idag gick det inte som planerat. Ibland är det inte så enkelt att vara ensamstående mamma. Jo, ensamstående mamma. Jag har en man som kommer hem och sover men han gör faktiskt ingenting annat just nu.

 

Britten

20 februari 2015 13:32

Kul att ni kom! Läste överskriften som "bananslakt" så jag fick grubbla ett tag på vad du menade. Hoppas det ordnar sig på hemmafronten<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...