Har länge funderat på om jag ska skriva några ord om släkten och den strid de för mot och med varandra. Vi kan väl säga för er som inte är så insatta att de inte direkt är sams  Jag får väl börja med att säga att jag faktiskt tycker om mina mostrar. Allihopa! Alla har de sina egenheter men det är det som gör oss till människor och faktiskt intressanta att känna. Jag har också mina egenheter och de är nog värst av alla   Däremot blir jag så in i själen ledsen när mina mostrar(och mamma) inte kan hålla sams. Det värsta är dessutom att det är helt onödigt. Den främsta orsaken till deras osämja är min mormor som väl inte är den mest sympatiska människan på jorden. Hon gillar att spela ut folk mot varandra. Hon favoriserar vissa av sina barn och gör ingen hemlighet av att de är bättre. De som står sämre i kurs får också höra det, utan krusiduller. Eller vad sägs om att man som dotter fått höra att man inte är vatten värd?! Låter väl kärleksfullt... Det mest tragiska är dessutom att det är lååååångt ifrån det värsta.

Som motpol har morfar funnits. Han har inte alltid varit bra har jag förstått men så länge jag varit med i bilden har han iaf balanserat upp räv och rackarspelen, hållit tillbaka elakheterna och förhindrat katastroferna. De senaste åren har han varit dement och klarar inte längre att göra det och det har märkts på osämjan syskonen emellan. Alla syskon har nog inte förstått hur mormor håller på heller. Det gjorde inte jag heller som yngre för jag har alltid varit en av favoriterna. Det var ett brutalt uppvaknande och inte alls trevligt. All heder till mamma dock som aldrig pådyvlat mig hur mormor kan vara utan dolt det länge och väl och nog inte velat visa det.

Nu har det tillåtits gå så långt att sämjan är borta sen länge. Polishen är bortputsad. Skalet är borttaget. Det gör ont i själen men jag hoppas att vi kusiner kan ställa oss över våra föräldrars(morföräldrars) förehavanden och visa att vi är större som människor. Visa att nånting vackert faktiskt kan växa i den vidrigaste av jordar. Likt maskrosor i en asfalt eller prunkande blomster på baksidan av Auschwitz.  

 

Jenny

5 september 2013 08:29

<3

Fia

5 september 2013 12:46

Det samma!

 

Jullan

6 september 2013 13:00

Åh vad bra du är Fia! Tänker exakt samma. Tycker vi bildar en enad front för förenad familj- och släktskap:)
Kram!

 

Charlotte

7 september 2013 13:04

<3

 

Jenny, Amanda, Julia

7 september 2013 18:15

Vi hoppas verkligen att vi kusiner kan vara bra föredömen och hålla sams och inte låta pengar komma i mellan. Hoppas att vi kan dela och glädjas över mormor och morfars liv och vardag istället för att trilskas över deras ekonomiska situation som alltför ofta upptar tid och energi. Det är väl det vi älskar, dom som person och medmänniskor! För när alla pratar och bestämmer över deras huvud så kanske det inte är konstigt att de säger ifrån - Alla gör ju det på olika sätt.
Är man objektiv så handlar detta bråk om pengar (girighet), avundsjuka (favorisering) och hämnd (sedan barndomen). Ingen mor- och farmoder som faktiskt är älskad bör få bli behandlad så!

 

Charlotte

8 september 2013 19:06

Tummen upp för enad front, för självinsikt och släktkärlek.
Vi ska inte behöva känna oss styrda, vi alla är vuxna och kan tänka själva. Go för familjen Pettbol!

 

Britten

10 september 2013 12:42

Är jag objektiv inser jag att ni inte är särskilt insatta.
Girighet - Pengar har jag så jag är nöjd. Låter redan nu mina barn få glädje av dem.
Avundsjuka - favorisering - Jag är ledsen att mina barn inte har en mormor o morfar då jag vet själv hur mycket det betyder, Halva min barndom var min mormor o morfar.
Hämnd - Detta är inget barndomsproblem, det pågår fortfarande. Det är värre nu då min pappa blivit dement. Att min mamma vräker ur sig elakheter mot oss är tydligen helt okey. Jag har ledsnat på att gråta av hennes ord.

Fia

11 september 2013 12:58

Jag tvekade lite innan jag godkände måste jag erkänna. Jag vill inte att det ska bli världens diskussion och osämja på bloggen. Alla har vi rätt till vår åsikt och våra erfarenheter kan aldrig någon annan ta ifrån oss.

 

Britten

11 september 2013 15:27

Hej! Varför tog du in Tjejernas inlägg från början? Det var ju rena påhoppet som jag blev ledsen av att läsa. Kram Britten

Fia

11 september 2013 17:19

Jag var tveksam kring det inlägget också just för att jag visste att det skulle såra men råkade klicka på godkänt-knappen medan jag läste på mobilen.
Jag vill gärna inte tro att det var menat som påhopp dock utan att tjejerna har en något naiv och ensidig bild av vad som skett. Låt diskussionen stanna mellan er syskon och blanda inte in oss "barn" i den. Vi må tycka vad vi tycker(=olika måhända och min finns att läsa i inlägget) men vår gemenskap kommer inte splittras pga detta. Det tror jag att du är glad åt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...