Ibland känns det som jag går på möten hela tiden. Igår var det uppföljningsmöte igen med Linnéa och hennes placering på resursskolan. Det är lite lustigt vilka olika ögon alla har som sitter på mötena. Lärarna på resursskolan tycker att Linnéas problem inte märks och därför tar de upp frågan om återflytt till vanlig klass. Jag förstår dem för nu får hon det som behövs och hennes problem märks inte. Hon ligger i framkant vad gäller ämnena och läser redan på åk 2 nivå.

Vi andra, hörselpedagogen, rektorn och jag som förälder har ju även backspegeln och kommer ihåg hur kämpigt det var. Vilket slit det var att bara få Linnéa till skolan och hur stor frånvaron var. Vi kommer ihåg tröttheten, håglösheten och när Linnéa stängde av allt och alla runtomkring sig. Allra mest ser vi nog hemma skillnaden. Bara det att kunna jobba heldag, slappna av och veta att Linnéa orkar. Hon kan vara på fritids. Vi kan åka och handla efter skolan och fritids utan att hon säckar ihop i flera dagar. Vi har ingen brådska att få henne tillbaka till vanliga klassen.

Däremot är det ju ett litet problem, eller utmaning om man så vill, att hon är så duktig i skolan. Hon läser bätter än de äldsta i hennes klass som går i åk tre som har talsvårigheter som ställer till det även i läsinlärningen. Vi pratade om att låta henne hoppa över en klass. Om att låta henne läsa med andra mer avancerade grupper för att hon ska kunna utvecklas så bra som hon kan. Jag tror att det blir bra. Här litar jag på skolan faktiskt. Det är inte lätt att både vara hörselskadad och ha lätt för sig i skolan helt klart. MEN det är ett problem för lärarna att lösa, inte för Linnéa. Vi är också överens om att även om skolan går bra har hon sociala färdigheter att träna upp som alla åttaåringar. Det här med att fungera i en grupp är svårt ibland  

Till nästa år kommer grupperna också att ändras om. En förskolegrupp kommer att komma(6års alltså!). Bra för det har vi föräldrar efterlyst. Det innebär att lärarna kommer få flytta runt lite så Linnéa kommer tappa båda sina nuvarande lärare men skolan är inte större än att hon redan känner sina nya så jag tror inte att det kommer ställa till det för henne. Jag däremot vet ju inte vilka de är men det lär jag märka  Däremot har inte den här informationen gått ut till eleverna än så Linnéa vet ingenting.

Annars igår gjorde vi inte mkt. Vi åkte en vända till Nelins för att fylla på grönsaksförrådet. Det blir en näst intill vegetarisk vecka hemma och tja det var länge sen jag var där insåg jag. Sist var när de låg vid skeppet och då var de ju en regelrätt grönsakshandlare. Det var de inte längre... Jag lär inte komma tillbaka för vitsen var ju de billiga priserna. Såå mkt billigare var det inte längre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...