började med sedvanligt gatlopp för att få barnen klara i tid. Lite lättare än vanligt med bara två barn hemma eftersom Emma och Linnéa camperar hos mormor några dagar pga sjukdom. Förmiddagen går och första rasten kommer och då ringer mamma. Jag blir beordrad att ringa Öron för Linnéa säger att hon har ont. Efter flera dagar med dålig hörsel så kom då en öroninflammation. Inte helt oväntat. Jag ringer Öron och får veta att de ska ringa upp. Ungefär samtidigt får jag höra att jag ska ringa husläkaren för Emma har blivit sämre. Febern stiger, alvedonet hjälper inte, skallebank som sjutton. även hör får vi veta att de ringer upp. Under lunchen ringer de sen från öron och de har drop in mottagning för akutfall efter halv 2 och en varning om låååånga väntetider.

Efter lunch är det möte på jobbet. Hela elevhälsan är på besök och vi diskuterar framtida samarbete och regler för det. Gäsp! Jag väntar på att mamma tagit emot samtalet från husläkarna för sen ska hon hämta mig på jobbet, lämna mig och Linnéa på ackis för att slippa parkeringen. Bilen stor så bra på jobbet som är inom promenadavstånd från ackis ändå. Emmas tid är halv 4 och logistiken sticker upp sitt fula ansikte. Jag sitter fast på öron, mamma på husläkarmottagningen med Emma och då kan ingen hämta på dagis. Mårten kallas in dit.

Jag och Linnéa släpps av på öron och förbereder oss för en lång väntan. Döm om min förvåning när vi blir kallade efter mindre än tio minuter. Det hade varit så högt tryck på akutmottagningen så de hade fubbel bemanning. Me like kan jag säga men jag tror också att vi gick före i kön ändå  . Det var många i väntrummet som kom före oss. De kanske var lite extra snälla mot Linnéa eftersom hon är ett barn. Vi hade dubbel tur också. Jag tycker inte om personalen på öronmottagningen. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. Har inga bra möten därifrån. Audiologen och otokirurgen är fantastiska men öron, nej. Läkaren igår var inte ordinarie och helt underbar. Inte behövde vi bråka om att få mediciner heller. Öron behandlas normalt inte men om man bara har ett öra ska det alltid behandlas men trots det så brukar de vilja strula lite. Vi får alltid mediciner men det ska alltid poängteras vilket undantag det är. tröttsamt! Igår var det inga problem och vi fick dessutom den sort som Linnéa klarar av att dricka utan att kräkas. Den smakar jordgubb  Efter 20 minuter var vi klara och fick åka hem. Mårten fick fortsätta jobba och jag åkte med Emma till husläkarmottagningen. Hon hade inga baciller i halsen, bara fula virus. Skönt för hon får så ofta halsfluss att jag är glad när det bara är vanligt halsont och feber. Hon har snart en fotbollsssäsong som sparkar igång och hon kommer inte bli glad om det blir träningsförbud då. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...