Nu på morgonen har jag lämnat en otroligt nervös Emma på bussen till Alnäs. Vi pratade om att hon skulle gå upp tidigt imorse(för att vara sommarlov iaf) och vad som skulle behöva göras idag på morgonen. Hon skulle packa lite matsäck, packa ner badkläder, klädombyte och regnkläder. En lapp med telefonnummer skulle skrivas och läggas ner i väskan tillsammans med pengar för en glass eller vad nu damen skulle önska.  

Imorse kommer Emma upp, arg som ett bi, spottande som en kobra och rusar runt uppe och fräser åt allt och alla. "Varför har ingen väckt mig?" "Nu har jag bara en halvtimme på mig att göra mig klar". Tårarna sprutar. Yrvaken tittar jag på klockan, går upp, kollar klockan en gång till innan jag sätter mig i soffan och skrattar. Emma tittar på mig som om jag förlorat förståndet. Klockan är bara halv 7. Hon behöver inte gå upp förrän halv8   Jag skickar i säng den lilla spottkobran en timme till och gissa om hon var svårväckt då när hon fått utlopp för all nervös energi redan.

När vi sen somnat om och vaknat för andra gången gick det undan. Vi är lite ringrostiga på att göra oss iordning och komma iväg på morgonen nu för tiden så det tog faktiskt 1,5 timme för mig, Erik och Emma att bli klar att cykla till bussen. På bussen var det inte en kotte men jag pratade med busschauffören som visade sig vara en gammal bekant från tonåren då min kompis gifte sig och skaffade barn med en kille som hette Nisse. Nisse var busschaufför och tja, det är han än  . Vi snackade lite där Nisse och jag och han berättade att de flesta barn hoppade på vid stadshuset så Emma skulle nog få åka ensam ett tag trodde han. När Emma hoppat på bussen och jag cyklade hem igen såg jag en klasskompis till henne på den busshållplats som vi nog kommer använda from imorgon som också skulle till Alnäs. Skönt för henne att få ngn hon känner med sig och skönt för mig som slipper gå och oroa mig hela dagen för hur hon har det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...