Erik har fått nytt smeknamn, Pirajan. Han har senaste månaden hittat ett nytt sätt att tacka för maten vid amning. Han suger tag och man ser hur hela han slappnar av och njuter när han äter. Så långt allt väl men sen HUGGER han till och det går inte att se på honom när hugget kommer. Det gör ont som f*n när han hugger för tänderna är vassa och inte släpper han heller utan man får bända upp käkarna på honom och då glider taget ut varpå mina stackars tuttar dessutom blir strimlade. Det är inte roligt att amma längre  

Jag har såriga bröst som gör ont under hela amningen pga betten, han fortsätter bita trots att jag vrålar, trycker in honom i bröstet så han itne kan andas så han tvingas släppa, avbryter amningen och vägrar ta honom tillbaka igen men ungen slutar ju inte med detta oskick. Igår började han dessutom med att hugga direkt och blev jätteledsen när han sen inte fick ngt. Enda gången det funkar att amma är på nätterna och då äter han gladeligen!!!

Idag har jag åkt på mjölkstockning i ena bröstet eftersom han inte ätit därifrån sen igår morse(ville bara ha ena imorse). Det kluriga i kråksången är att alla säger att jag ska sluta amma men hur ska det gå till???? ungen äter ju fortfarande på natten och ska jag då gå upp och koka gröt???? Inte en chans, no way José säger jag!!! Det fungerar som sagt med amning på natten OM han somnar om innan mjölken börjar ta "slut"/inte rinna lika fort.

Nu ikväll erbjöd jag mitt onda bröst med resultatet att jag fick dubbelt ont. Lilla skitunge! Tjejerna var mkt lättare. De ville antingen ha eller inte. Frågan är nu om jag ska amma honom i sömnen ikväll för att lätta på trycket eller ta fram tortyrredskapet från skåpet och pumpa ur med resultatet att det finns mindre till natten och risken för bett ökar...

Några uppmuntrande ord på vägen??? Tar tacksamt emot alla tips jag kan få!

Hemma hos oss är det tidigt alldeles för tidigt. Just nu är det tom för tidigt för mina barn som ändå är morgonpigga. Halvsex ringer mobilen och då är det bara kliva upp, duscha/klä på sig och väcka barn. Jag har konstaterat att halvsex är mina barn MEDVETSLÖSA. Emma kommer upp hyfsat lätt, LInnéa är supertrött men Ida vägrar helt att vakna. Henne får man buffa och prata med för att till slut helt sonika sätta henne upp, klä på henne i sängen och bära henne till frukostbordet. Där sitter hon sen som en rugguggla en kvart eller så med håret på ända, ihopkrupen och frusen och sippar på sin choklad innan hon vaknar.

MEN idag för första gången sen jag började jobba var vi klara kl 7 och barnen satt i bilen. Jag sprang runt och släckte och låste så 7,03 satt jag i bilen och då hade gott om tid och slapp stressa runt med alla barn och det fanns tid för en extra vända till skolan eftersom LInnéa glömt sin jacka hemma utan att jag fick utbrott på henne och jag slapp komma för sent till jobbet. Det blev helt enkelt en mkt mer harmonisk morgon. Det hjälper att prata med maken uppenbarligen! Han är sån att han vaknar, klär sig och åker till jobbet. Ingenting annat gör han, eller jo, han borstar faktiskt tänderna... Eftersom han själv är sån tror att om barnen har klätt på sig och sitter och äter frukost så måste de ju vara klara på en tjugo minuter och hinna ut i bilen så vi kan åka till sju. tyvärr verkar inte ett enda av våra barn brås på honom vad gällar mornar. ALLA våra barn behöver tid, massor av tid, för att bli klara och när man har borstat tänderna, håret, ätit frukost, packat om frukten/gympaväskan(observera att jag skriver packa OM för den är aldrig bra dagen efter), skriva under lappar de hittar på morgonen, tränat på flöjten(japp Emma får alltid ett akut behov att träna när vi har bråttom!) osv i alla evighet DÅ först är man klar att gå till skolan  . Ja, ja, jag är ändå rätt morgonpigg så får jag bara vänja mig vid att gå och lägga mig vid nio så är det ingen fara att gå upp heller. Det är alla andra som får lida