Hemma hos oss är det tidigt alldeles för tidigt. Just nu är det tom för tidigt för mina barn som ändå är morgonpigga. Halvsex ringer mobilen och då är det bara kliva upp, duscha/klä på sig och väcka barn. Jag har konstaterat att halvsex är mina barn MEDVETSLÖSA. Emma kommer upp hyfsat lätt, LInnéa är supertrött men Ida vägrar helt att vakna. Henne får man buffa och prata med för att till slut helt sonika sätta henne upp, klä på henne i sängen och bära henne till frukostbordet. Där sitter hon sen som en rugguggla en kvart eller så med håret på ända, ihopkrupen och frusen och sippar på sin choklad innan hon vaknar.

MEN idag för första gången sen jag började jobba var vi klara kl 7 och barnen satt i bilen. Jag sprang runt och släckte och låste så 7,03 satt jag i bilen och då hade gott om tid och slapp stressa runt med alla barn och det fanns tid för en extra vända till skolan eftersom LInnéa glömt sin jacka hemma utan att jag fick utbrott på henne och jag slapp komma för sent till jobbet. Det blev helt enkelt en mkt mer harmonisk morgon. Det hjälper att prata med maken uppenbarligen! Han är sån att han vaknar, klär sig och åker till jobbet. Ingenting annat gör han, eller jo, han borstar faktiskt tänderna... Eftersom han själv är sån tror att om barnen har klätt på sig och sitter och äter frukost så måste de ju vara klara på en tjugo minuter och hinna ut i bilen så vi kan åka till sju. tyvärr verkar inte ett enda av våra barn brås på honom vad gällar mornar. ALLA våra barn behöver tid, massor av tid, för att bli klara och när man har borstat tänderna, håret, ätit frukost, packat om frukten/gympaväskan(observera att jag skriver packa OM för den är aldrig bra dagen efter), skriva under lappar de hittar på morgonen, tränat på flöjten(japp Emma får alltid ett akut behov att träna när vi har bråttom!) osv i alla evighet DÅ först är man klar att gå till skolan  . Ja, ja, jag är ändå rätt morgonpigg så får jag bara vänja mig vid att gå och lägga mig vid nio så är det ingen fara att gå upp heller. Det är alla andra som får lida  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...