Läste för några minuter sedan att lille Victor har somnat in. Han hann bli 1,5 år och sånt får alltid mig att gråta en tår eller två samt uppskatta mina egna barn lite extra. Det bevisar väl iaf att det finns änglar på jorden- alla dessa små barn som ger så mkt för att sen vända om bort från oss utan att få så mkt tillbaka mer än lidande och död.

Familjen har dessutom kämpat för att få komma hem och låta Victor dö hemma i sin säng bland nära och kära istället för i ett speciellt rum på Ackis. Det är väl inte så mkt begärt eller??? Håbo hör till Uppsala om jag inte missminner mig och i Uppsala har vi ASIH(avancerad sjukvård i hemmet) och hur svårt kan det då vara att få låta pojken somna in hemma istället??? Visst lite pengar kostar det men vem skulle inte vara villig att betala det? Hade han varit 18 år hade kommunen varit skyldig att ordna det. Är Victor och hans familj mindre värda då eller? Möjligheterna finns ju!

Jag hoppas att detta kommer åtgärdas snarast inom kommunen. Det kan ju vara så att detta är första gången som ngn verkligen önskar att få komma hem och då haft otur... Jag tvivlar men tillåter mig att få vara optimist ändå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...