Äntligen är jag klar!

Jag är säkert inte den enda som har en massa tråkiga måsten hängandes över mig. I mitt liv är de kanske lite fler än genomsnittet(inbillar jag mig iaf för att kunna tycka synd om mig:)) Det är ansökningar till resurs för Linnéa, hörselmöten hit och dit, ännu mer ansökning, be dagis skriva under vab-lappar, skicka papper till försäkringskassan och ringa dit och bråka eftersom de är såna under av effektivitet... Sen har man ju jobbets måsten, omdömen inför utvecklingssamtal, sättande av betyg och läsa alla fina arbeten som elever skriver, rättningsjobb, osv osv osv... Det tar aldrig slut men just nu har jag betat av en STOR del av det iaf och känner mig sååå nöjd. 

Jag har fått tre intyg påskrivna av dagis som är ivägskickade till försökringskassan(som faktiskt fått spatt och ringde idag och undrade ett par saker redan!), ALLA papper till vårdbidragsansökan är inskicka, underksrivna och klara så nu är den komplett och då återstår ett halvårs väntan på besked. Nästan alla omdömen som ska skrivas till eleverna är klara, alla lektioner i skola24 är rapporterade från februari och framåt vilket är allt jag kan rapportera av ngn anledning...

Jo och så har jag ju löneförhandlat och fått en ökning på 850:- till i månaden. Låter inte så mkt men betänk då att jag fick 500:- i augusti och 500 till i november så har det blivit lite ökning sista halvåret:D Jag är nöjd faktiskt även om jag helst hade sett att jag hade fått jobba lite mer än halvtid. Det var kört! Dock är jag välkommen tillbaka till Uven(dock inte Villan) i höst fick jag veta idag! Det är bara en termin för en föräldraledig men ändå!

För att ta bort fokus från mig lite så kan jag också berätta att jag närt en liten elitskidåkare vid min barm:) Det har visat sig att Ida har en viss fallenhet för denna sport. Hon spände på sig skidorna(nåja, Maken iaf) och drog iväg efter några första missöden. På dagis i början på veckan(andra gången i livet hon åker) åkte hon ifrån ALLA de andra barnen och då hade personalen inte ens tänkt låta henne åka men de blev övertalade av en viss liten fröken;)(Det sista kan du läsa som att hon gapade och skrek till hon fick sin vilja igenom!)

Nu är ju inte barnen här i stan uppväxta med några snöiga vintrar utan denna vinter bekräftar verkligen regeln genom sitt undantag men många familjer, nåja nästan alla, åker till fjällen så liiite vana finns det ändå och Ida, tja she rules! Mårten och jag har insett att vi nog måste uppmuntra hennes glädje till dessa långa träbitar så det kanske blir lite resor norröver om några år om inte denna fantastiska vinter tänker återupprepas!