Det är så himla skönt att få gå dit och sjunga en dag i veckan. Jag är verkligen inte bra men det skiter jag i. Jag sjunger för att jag mår bra. Rösten behöver intensivtränas för att uttrycka det milt. Omfånget, styrkan allting är skit. Jag måste hitta tillbaka till tekniken. Vi har fått lite nya körsångare i kören också. En av dem är ju lite duktigare än vi andra om man säger så. Han nynnar lite på en låt och han hörs bättre än alla vi andra tillsammans. Dessutom utskåpar han oss sopraner på höjden. Den jäkeln kommer ju upp på slätstrukna A   Det gör inte jag, längre. Det handlarom muskler det vet jag, och träning. Han har tydligen gott om både och. Jo, han är duktigt skolad också plus att han har att brås på. Hans pappa och farfar var både en av världens mest kända operasångare. Jag tänker inte berätta vem han är  

Annars tickar veckodagarna iväg som vanligt. Man hinner bara börja en vecka så är den slut. Imorgon ska jag åka iväg till Britten och snacka massor om barn med diagnoser och säkert blir det massa annat skit. Vi brukar ha skoj iaf. Inga barn följer med heller så jag behöver inte ha bråttom hem för att stoppa i säng nån innan de blir för trött(händer före 7...). Innan dess är planen att vi ska åka pulka i backen med barnen och ta med oss varm choklad. Undra vad som är viktigast, chokladen eller åkningen?

Idag ska jag roa mig med att först handla till jobbet och sen handla ännu mer hem. Den där storhandlingen har inte blivit av än så frukosten imorse var... ska vi säga lite spartansk? Nu har vi slut på allting verkligen från mjöl, mjölk, yoghurt, grönsaker, frukt, bröd, pasta, potatis, råvaror i frysen, rengöringsmedel, tja allt!

Jag har en glad nyhet också som kom med posten idag.  

Jag har fram till nu jobbat fast till 50% och fått vikariera till resterande 30% med omförhandling varje termin och med eftersläpande lön, osäkerheten som hör till och utan anställning på dessa 30% över sommar/julloven. Nu kan jag slappna av, iaf när jag fått det i retur efter påskrift. Skönt!

Jag önskar jag kunde skriva ett glatt ochr oligt inlägg men min helg var skit. Det roliga är att jag inte ens vet varför. Jag vaknade i lördags och var arg(????) Jag insåg ju med den logiska delen av hjärnan att det inte fanns skäl för det så jag tvättade hela dagen, och vek tvätt och undvek alla andra. På eftermiddagen gick ilskan över men då blev jag deppig. Inte så att jag ville ta livet av mig utan mer "allting är tråkigt och jag orkar ingenting". Jag brukar iofs ha dagar av ilska(PMS) men deppigheten känner jag inte igen??? Jag gissar att det var hormoner som vanligt ihop med lite trötthet och mkt snurr runt omkring mig men jag ogillar det bestämt! Basta! Söndagen var aningens bättre. Om inte annat fick vi roligare saker att tänka på när Karin och Emre kom och hälsade på. Erik och Emre fick leka en stund och vi bjöd på lunch. Sen tänkte vi att småkillarna skulle sova en stund innan vi intog pulkabacken. Det gick inte som planerat för Emre kunde inte somna. Han fick åka hem och sova så fick Ida och Erik åka själva  Jag passade på att småhandla lite mjölk och bröd medan de åkte i backen. Hemma just nu är allting slut. Det ogillar jag mycket för det innebär att jag måste handla idag. Storhandla. Usch vad tråkigt det är. Eller handlingen funkar ju men sen ska man bära in och packa upp. det är det momentet jag ogillar. Precis som att plocka ur diskmaskinen. När det gäller diskmaskinen brukar jag tycka att det är ett bra område att använda sig av barnarbete    Egentligen är det varken svårt, tidsödande eller jobbigt. Bara TRÅKIGT. Undra varför det är roligare att fylla en maskin med smutsig disk än att plocka ur den rena???

Efter den här skithelgen är det tur att jag ska sjunga på onsdag så jag får lite måbrakänslor igen. Ingenting får mig så glad som det. Tänkte försöka boka in ett besök hos moster Britten också för att snacka barn och diagnoser. Det verkar inte så kul kanske men om man berättar om alla tokiga saker som de gör så har man ju en sjö att ösa ur  

Emmas önskelista:
Böcker: Vampire Dairies mm.
The Body Shop: krämer och presentkort
Victoria's secret: Velvet musk och Sheer Love båda i parfym och body lotion. Mango tempotation, Love spell, Such a flirt, Enchanted Apple alla i body lotion.
Presentkort på klädaffärer, bokhandeln, Åhléns och Kicks.
En kamera
Pengar
Biobiljetter

Emma har givit mig en önskelista på boktitlar så hör av dig till mig om du vill veta.

Vi behöver verkligen nya morgonrutiner. Just nu fungerar ingenting. Jag vaknar vid 6, duschar, klär på mig, väcker barn, klär på dem. Sen sätter de sig och äter frukost. Efter det är det hårborstning, tandborstning och påklädning av ytterkläder. Låter enkelt, eller hur? Varför är det inte det? Imorse var inte Ida ens halvklar när jag var färdig att åka. Vissa morgnar springer hon runt som en nackad höna helt utan kontroll. Ingenting blir gjort. Det krävs liksom en vuxen på henne hela tiden. Tyvärr är ju inte Erik direkt självgående på morgonen... Släpper jag Ida för att hjälpa Erik så försvinner Ida iväg och gör nånting helt annat. Hon har perioder när saker fungerar bra. Nu är vi inte i en sån period. Alla förslag mottages tacksamt på hur vi ska förbättra rutinerna. Britten, hjälp!!!! Du jobbar ju med såna här ungar.

Imorse var det katastrof faktiskt. Jag valde att åka iväg och lämna Erik under tiden Ida klädde på sig eftersom jag tokledsnade. Jag meddelade Emma det. Hon säger till Ida att hon får gå till skolan själv... När jag kom tillbaka från dagis hade Ida gått, eller var är hon? Ungen är borta! Snacka om garvsyra i munnen och panik!!!! Min vimsiga sjuråring går själv till skolan? Hittar hon ens dit själv? Ska hon gå över Vattholmavägen bland alla bilar i snö och halka?????? Emma får order att gå till skolan. Jag åker bilvägen. Gud vilken panikkänsla. Jag hittar Ida halvvägs till skolan gåendes i sakta mak. Hon tyckte det var roligt att gå själv... Det tyckte inte jag! Hon fick skjuts sista biten.

Senaste dagarna har hjärnan fått jobba på högvarv kan man säga. Som vanligt har vi en del livsöden och livserfarenheter som jag inte önskar min värsta fiende på jobbet. Jag förundras alltid, eller förfasas kanske mer, över att ödet eller är det samhället alltid lyckas sparka på den som redan ligger? Vissa människor får liksom aldrig chansen?! Om de mot förmodan reser sig upp efter en smäll som iaf skulle få mig knockad på livstid så kommer nästa smäll, ännu värre och raserar allting de lyckats bygga upp. Livet är inte rättvist- alls.

En annan sak som snurrat är en bekant. För en gångs skull inga namn. En person som är dement tyvärr. En fin och bra människa på alla sätt som jag känt i rätt många år(24 år tror jag faktiskt!).Inte så gammal heller tyvärr. Han började bli lite snurrig för ett par år sen men nu har det eskalerat. Så till den milda grad att vi hux flux fått veta att frugan ger upp och flyttar. Han blir själv kvar i sin stuga som för övrigt ska säljas. Han har tillfälligt boende visserligen men ingenting långvarigt och ingenting som funkar för det är lite för långt ifrån oss och de som bryr sig om honom. Det har satt lite snurr på tillvaron kan man säga men livet ska inte vara för tråkigt  Jag tror att det blir bra när det snurrat klart för många kan hjälpa till och lösa situationen. Däremot blir det lite jobbigt under tiden.

Jag fryser om händerna! I julklapp fick jag jättefina vantar av Karin. Tack! Tyvärr lade jag dem i bilen och sen städade någon bilen, slängde ner allting i en sopsäck(????) och ställde i garaget(ännu mer ????????) . Några dagar efter det städade han garaget och åkte iväg till sopstationen.  Jag fick in en kartong och en sopsäck med efterlysta saker för så där hade någon gjort förr tydligen. Jag packade upp efterlysta för små skor, ytterkläder och mössor som fick åka med till klädinsamlingen. Tur att nån blir glad iaf   Dessvärre råkade han slänga mina nya vantar, alla andra kläder som låg i bilen(ni vet hur ungar är som tror att bilen är en garderob..), min jobbväska, nyinköp av mediciner från apoteket inkl skitdyr, svindyr verkligen, migränmedicin, astmamediciner, min almanacka, mina nya vantar osv. Jag är inte helt nöjd kan jag säga. Jag fryser om händerna! Jättemycket!

Men, vintern är här! Inte för att jag är mycket till snöfantast kanske men hellre kallt, snö och fint väder med sol än regn, mörker och dimma. Valet är inte ens svårt! Det får gärna komma mer så ungarna kan åka skidor också. Och göra snögrottor och annat skoj. Snart är det vår sen också. det ser jag fram emot! Sol, värme, bad, solbränna(nåja fräknar då) men inga overaller, galonisar och bäst av allt. Jag slipper frysa. Har jag sagt att jag inte tycker om att frysa? inte om händerna och inte om nån annan del av kroppen. Det är hemskt. Jag hade aldrig kunnat bli skidåkare. Tänk tanken att frivilligt söka upp snön året runt för att hasa omkring i kylan   Fast det är ju myggfritt förstås. Det gillar jag. Och inga äckliga flugor. Synd bara att inte spindlarna kunde kräla iväg och lägga sig att dö under vintern också. Appropå spindlar så leder det oss oundvikligen ner i källaren.

I helgen var vi iväg till IKEA. Tanken var mest att vi skulle köpa en bäddmadrass till vår säng. Den har gjort sitt den gamla om man säger så. Sist vi tvättade den fick vi inte rent den så vi valde att kasta ut fodralet. Sen dess har vi haft ett lakan som fodral och sen ytterligare ett lakan på det. Funkade ju ett år eller så men nu var det nog dags. Vi tittade på utbudet som var lite skralt faktiskt. det förvånade mig. Det fanns kanske 6 modeller. Vissa gick bort på en gång för vi vill ha en ganska tjocka madrass som ligger kvar. Andra var kanske lite väl dyra. Vi fastnade för en med memoryskum som vi köpte. Nu ska man bara vänja sig vid att den formar sig efter kroppen och inte fjädrar tillbaka på en gång. Jag tror att den kan funka faktiskt för jag sover väldigt bra på den.

När vi ändå var där tittade vi runt på garderober också till Emmas rum. Hon vill ju ha en sån i sitt rum tydligen. Jag förstår inte varför eftersom den gamla jämnt var tom och hon hade sin garderob antingen på golvet eller på fåtöljen   Nåja, vi kikade runt lite och jag fastnade för den här varianten. Lagom stor   Återigen snurrar bloggplatsen på bilden åt fel håll... Den här är lagom hög, typ 2 meter så den får plats i källaren och ungefär 100cm bred. Tror den kan funka med lite planering. Emma vill absolut ha byxhängare tex. Vi får se vad vi hittar på. Hon ska nog bli nöjd.

När vi ändå var där tittade vi runt lite på byråar och soffor också. Båda är en bristvara hos oss. Soffan är från brorsan och har spruckit. Byråar kan man väl aldrig få för många av. Tyvärr inser vi att vårt hus är alldeles för litet. Vi får inte plats med den förvaring vi behöver! Det känns som att vårt hur krympt?!?! Hur ska vi kunna få ppalts med klädförvaring i Idas rum tex?  Vi behöver en snickare som kan bygga en platsbyggd byrå/klädförvaring under det där extremt fula elementet som sitter precis mitt på  väggen där. Eller ännu bättre, en snickare och en rörmokare som drar ner elementet i golvet istället.

Igår började jag läsa En man som heter Ove. Jag har länge sett den på topplistan, hört många jubla högt efter att ha läst den. Jag köpte den men sen dess har den legat. Tills nu då!

Ibland hittar jag en bok som får mig att offra nattsömnen med ett leende. En bok som får mig att glömma alla måsten och borden. Ove är en sån bok. Helt underbar! Synd bara att den tog slut...

Det är skönt. Jag hämtade Ida i skolan idag och hon har ett helt gäng med tjejer som hon leker med och själv springer hon och gömmer sig när hon ser mig. Hon ville inte alls åka hem idag. Jag blir glad att hon är glad så är det. Dessutom mailade jag läraren om gårdagen och morgonen och fick ett snabbt svar att det var bra att jag berättade samt att det mkt riktigit hade varit en incident i skolan som säkert Ida reagerat på. Eftersom de flesta inblandade i den incidenten igår var med i gängen idag så är det nog löst gissar jag   Sen vi kom hem idag har vi haft en lugn dag utan utbrott så vi fick ett bra avslut idag också inför natten. Känns ännu skönare!

I tisdags hade vi lärare studiedag. Ofta får vi tillbringa såna med att lyssna på dåliga föreläsare. Den här gången fick vi lyssna på en väldigt bra sådan istället. Det handlade om synligt lärande och John Hattie som samlat alla undersökningar som gjorts och analyserat dessa för att sen dra slutsatser av dessa. Han har okcså valt ut 140 saker som har en påverkan på inlärningen, antingen bra eller dåliga. Med på listan finns en del överraskningar men på det stora hela får jag nog säga att jag instämmer rätt bra. Vissa saker är ju både bra och dåliga så där blir det ett medelvärde och därför kan det bli missvisande om man bara tittar på listan men inte resonerar och diskuterar kring det. Just diskussionen är viktig!

Föreläsaren var väldigt bra hela tiden. Just för mig fick en absoluta toppoängen när han kallade mig geni  Han pratade om divergerande tänkande. Ett uttryck jag inte hört förr men jag lär inte glömma det eftersom det är det som gör mig till ett geni. Någon hade genomfört en undersökning hur många procent av barn, tonåringar och vuxna som hade sånt tänkande. Barn hade till 98% ett sånt tänkande. Vuxna 2%. De vuxna 2% var genier. Jag är alltså ett geni  Vad är då divergerande tänkande? Tja, han gav oss ett exempel. Han höll upp en petflaska och så gav han oss några sekunder att komma på så många användningsområden som möjligt. Jag kom på hur många som helst. Idéerna bara sprutade. Fantasi har jag liksom gott om. När sekundrarna var slut berättade han att barn kan komma på ungefär 200 användningsområden, 15-20 på dessa korta sekunder. Vuxna brukade komma på 10-15 oavsett hur lång tid de fick. De saknade det divergerande tänkandet. Kort och gott handlar det om att "think outside the box" som det så fint heter på engelska. De flesta vuxna kom inte ens på tanken att man kunde ändra formen, klippa och klistra denna petflaska. Formen och måtten var beständiga. En föreläsare som kallar mig för geni får alltid högsta betyg av mig  

Det är inte bara jag som är kreativ i familjen för övrigt. Jag har en blivande konstnär i familjen. Som har ritat med gatukritorna på huset och garaget och inte bara på en liten fläck utan mer HELA väggen så långt hon når. Förhoppningsvis försvinner det med allt regnande. Även i pannrummet har detta lilla yrväder varit framme  

Tvättmedelsresterna på golvet vid avloppsbrunnen fungerar tydligen som utmärkt duk. Observera  den lilla signaturen i form av en fot som finns i överkant  

Jag har idag läst ut min andra bok för året.    

Det går inte att vända bilden även om det sägs att bloggplatsen vänder automatiskt. du får vända på datorn, eller vrida lite på nacken. Det är den boken jag berättade om igår som handlade om fostermamman som tog sig an andras barn, förutom sina egna. rekommenderas varmt faktiskt. Det är ingen feelgood-bok utan tårnarna rinner, ilskan pyr över barns livsöden. Hon förskönar heller ingenting av sin vardag utan berättar öppenhjärtigt om kaos, konfikter och misslyckanden. Just att den är så ärlig får mig att rekommendera den. Vill man låna finns den här. Först till kvarn gäller.