Och det stämmer verkligen det man säger om Borta bra men hemma bäst. Vi hade några underbara dagar i belgien med eleverna. Jag kan ärligt säga att ingenting kunde ha gjorts bättre om man bortser från den  europeiska förmågan att aldrig komma i tid eller börja i tid. Det gällde allting vi gjorde från utflykter till tåg och bussar  

Det enda som förstörde var sista dagen. Jag vaknade på morgonen och kände mig tungandad och flåsig. Sjukt trött i musklerna också. Vi åt frukost och packade ihop det sista innan vi började gå mot stationen. En otroligt lång promenad på max 1,5km  Aldrig har den sträckan varit så lång! Jag hade väl kommit 500m när jag känner att det tar stopp. Jag ropar till en av mina kollegor som stannar. Andningen tar totalstopp! Jag låter som en tågvissla samtidigt som jag kämpar för att få ner luft. Tårarna rinner och ångesten pumpar i kroppen. Jag tar dos efter dos efter dos av akutmedicin utan effekt. Till slut lägger sig det värsta och vi fortsätter gå men får stanna många ggr för att jag behöver ta nya doser. Ett par ggr till får jag tillbaka anfallet. Det tog oss 45 minuter att gå den ynka sträckan som vanligtvis tar 10-15minuter i lugnt tempo. Resten av dagen fick jag tillbringa i en park i centrala Bryssel istället för att springa runt och shoppa som jag hade tänkt. Skitsurt men fint.   Det fick bli några snabba inköp på flygplatsen sen innan ombordstigning till barnen iaf. De var trots allt viktigast.

Däremot undrar jag varför man målar träden vita??? Snacka om att skapa jobb...   Vad jobbar du med då? Jo, jag går runt i parker och rollar träden vita... Eller dammsuger gatan med en mopedstor dammsugare... Det jobbet har vi också sett.  

Belgare måste verkligen älska sten! inte en enda asfalterad gata såg jag nog under hela resan. Det var sten, sten och åter sten överallt. Oftast inte så här fin heller...

Vad har vi gjort mer? Försökt oss på att besöka ett medicinskt museum men guiderna hittade inte dit. Vi har varit i Durbuy i Belgiska Ardennerna och utmanat oss själva på en äventyrsbana. Vissa tog sig fram på skakande geleben, andra hoppade glatt mellan trädtoppar, över raviner på en lina och utför stup och så andra som valde att stanna nere på jorden istället. Vilken kategori jag tillhörde tänker jag inte avslöja  Fint var det iaf! Jag badade fötterna och det var himmelskt!    

Vi har också hunnit med lite(läs många!) olika restauranger, besökt Gent, ett ölbryggeri och lite sånt där. Vi hade det toppenbra! Jag hänger gärna med igen. Vore extra roligt att få åka till Finland men först ska vi ta emot alla i november till Uppsala. Det jobbar vi med nu.

Idag har alla elever fått presentera sina undersökningar som de gjort. De svenska tjejerna gjorde en strålande insats på alla sätt och bossen för hela projektet sade till oss lärare att vi ska vara stolta över våra tjejer. Tro mig, det är vi! De fann sig tom att stå på en scen framför alla i en aula. Det är stort för våra elever!

Idag skulle vi till ett medicinskt museum. Det var det som intresserade mig mest faktiskt. Tyvärr strejkar astman idag så jag fick gå tillbaka till hotellet istället:-( Känns skit så nu är jag på rummet utan bok, utan sällskap och har tråkigt. Funderar på att sova en stund och hoppas på en bättre eftermiddag.

Och en bild till dig Emma. Vi passerade paradiset idag;-)

Vi är framme i Belgien och jag har förmodligen druckit mer öl män jag gjort hittills i mitt liv. Vi har varit på HetAnker som gör finfina öler, iaf om man gillar öl. Det gör inte jag men roligt ändå att besöka bryggeriet, provsmaka nästan alla sorter och fick nog i mig 1dl iaf totalt och möta massa nya människor från nästan hela Europa.

Jag får ofta frågan hur man orkar med. hur man orkar med att ha barn med ADHD eller Goldenhars. hur man orkar med läkarbesök, möten med habilitering, hörcentral, BUP, andra psykologer, lärare, hörselpedagoger, kommunpolitiker, hålla sig ajour med alla beslut inom kommunen för att hela tiden ligga steget före. Du får inte komma efter eller upptäcka att det blivit förändringar för det kan bli en katastrof för just ditt barn. Det underlättar att ligga två år fram i tiden men riktigt så lång planering har dock inte politiker alltid. Skolplacering sker dessutom terminsvis för Linnéa så där måste man också ha en planering utifall att. Jag har inte tråkigt iaf   Men just frågan hur jag orkar förstår jag inte- alls! Vad har jag för alternativ om jag inte orkar? Det finns ingen annan som kommer att plocka upp skärvorna, limma ihop och fortsätta jobba. Man fortsätter ju för att inget alternativ finns.

Nu är jag långt ifrån ensam om detta utan många har det mycket värre än mig så jag klagar inte egentligen. Till syvende och sist mår mina barn bra idag. Det är ingen självklarhet framåt och det har definitivt inte varit fallet bakåt men här och nu är molnen på himlen iaf hanterbara.

Ett av molnen ska vi diskutera idag på ett utvecklingssamtal men det är privat. Personlig är jag gärna men inte lika gärna privat. De inläggen hamnar också här på bloggen men syns inte för er som läser.

Däremot läste jag idag en text som väldigt väl beskriver vår resa med våra barn. Det finns alltid de som skriver så mkt bättre än en själv så här snor jag den.

Så Välkommen till Holland! Men själv ska jag till Belgien på torsdag  

Jag jobbar som lärare och mitt jobb innebär att man dessutom jobbar som speciallärare. Det står inte så på uppdragsbeskrivningen men det är det mitt jobb går ut på. Däremot inser jag att jag nog måste gå speciallärarutbildningen. inte för att klara av mitt jobb utan för att klara av min roll som förälder. Ida må vara intelligent men det betyder inte att skolan går bra. Tvärtom! Läsningen går det helt klart framåt med men matten är som ett stort svart hål som aldrig släpper taget. Efter 2 år i skolan så har talet 1+1 knappt automatiserats och 3+3 kräver fingerräkning. Jag vet att hon inte ska räkna på fingrarna men ge mig gärna bra alternativ då i såna fall! Ungen har inte ens den mest grundläggande taluppfattningen och när den saknas, det är då jag fastnar för hur jobbar man då? 4+1 kan lika gärna bli 5 eller 3 som 41 liksom. Eller 15!

Varenda helg sitter vi där och tragglar och tragglar. Läsinlärning har jag iofs bara en ynka poäng i från universitetet(jo du läste rätt!) men där har jag iaf rätt bra hum själv och jag har några olika tekniker att ta till(montessori och bornholmsmodellen tex) men matte. Nix, nada!

För att visa vilken snurrig hjärna jag har just nu så kan jag tala om att ordet nix hatar jag. Det var det ordet mamma använda i affären när hon sade nej till godis när jag var liten  

Idag kämpade vi i två timmar med några tal i boken. 20+1, 70+5, 50+6. Den typen av tal vi räknade upp från 20 men ingen polett. Vi använde tallinjen-ingen polett. Jag försökte, farfar försökte(och gav upp illa kvickt!). ungen fick rast och sen komma tillbaka men ingenting fungerade. Två timmar in i kampen skrev jag upp massa tal i samma stil på ett papper med svar

20+1=21

70+5=75

50+6=56 osv och då tittar hon länge, tittar lite till, tar en paus, snurrar på stolen, tittar upp i taket, tuggar på pennan, tittar ner i golvet, snurrar på stolen lite till och drar i klänningen innan hon utbrister:

"Men ettan flyttar ju in hos 20" Efter det gick alla talet på ett par sekunder men frågan är om hon förstod nånting ändå eller om hon bara såg mönster? Jag gissar på sista. Just nu skiter jag i vilket för läxan blev gjord! Ibland är jag också bara mamma, inte lärare.

Nu ska jag strax åka iväg och jobba ett par timmar innan jag hämtar Linnéa från Alunda.

Erik somnade på soffan igår   Det blev en lång dag på förskolan igår och jag kunde inte hämta förrän 1630. för våra barn är det iaf en väldigt lång dag då jag annars hämtar senast 15. Erik var gnällig till tusen men fick i sig lite mat innan han ville kolla på TV. Fem minuter senare tittade jag till honom och tja, han tittar kanske på sin inre TV  Han fick ligga kvar på soffan där ett tag för jag passade på att natta Ida först och städa Eriks rum innan jag bar in honom i hans säng och klädde av honom. Lite varmt att sova med två tjocka tröjor på sig  Han sov sig igenom avklädningen också så han var riktigt däckad. I natt kom svaret. Han är sjuk. Han har hostat och hostat och hostat sig igenom natten och om det inte ger sig så blir det lite bricanyl för han fortsätter hosta även nu. Det låter så där härligt astmatiskt. Han har inte astma men om jag åker in med honom får han bricanyl eller ventoline iaf just för att vidga luftrören som är täta och då kan han lika gärna få syrrans. Han lär inte bli friskare av att sitta i ett väntrum på vårdcentralen eller sjukhuset  

Imorse lämnade jag av Ida i kyrkan för ovanlighetens skull. Hon hade samling kl 8 där med kören och sen ska de ha två föreställningar idag på fm med sin musikal. Hon har längtat sen sist för det är verkligen det roligaste hon vet men det är också himla pirrigt så morgonen var lite mer fladdrig än vanligt och det vill inte säga lite   Hoppas att det går bra nu idag med. Kyrkan kommer vara fullsatt eftersom gamlisskolan ska kolla och sen även en annan skola i närområdet samt en eller flera förskolegrupper.  I söndags fick tjejen som sjunger första versen av sången panik så det blev lite förvirring där ett tag innan Ida klev fram och började sjunga. Får se om det går bättre idag.

ja, vad händer annars? I helgen spelar barnen fotboll som vanligt. Emmas ena match är inställd så det är bara två den här helgen. Ikväll är hon ledig. Linnéa spelar match lördagmorgon för att sen få byta om och åka iväg på dansen. Hon missade den förra gången eftersom jag inte var hemma. Det är snart dags för uppvisning där också, på stadsteatern