Jag erkänner, livet är lite kaotiskt just nu. Jag hänger inte med på allting så jag har tagit ett kliv tillbaka, sänker ribban och låter det vara så. Jag brukar vara på tå när det gäller skolan. I år har jag struntat i den helt. Jag överlåter till personalen där att sköta sitt jobb och så hoppas jag att de är professionella nog att göra det och larma om det behövs. Jag fick mail från specialläraren att hon kommer ta Ida nu. Då fungerar den biten. Jag har inte svarat tillbaka. Ida får ta större ansvar själv just nu. Jag måste överlåta det till henne. Just nu fungerar det bra. Hon växer av det också även om det blir fel ibland. En sak som hon själv önskat är att få gå hem från skolan på egen hand. Jag ringer fritids och så får hon komma hem själv. Hon tycker det är roligt att gå hem själv och jag missar en naturlig kontakt med skolan iofs men jag litar på att läraren där meddelar.

Samma sak gäller LInnéa. Det är mycket som står på sparläge just nu. tiden, orken finns inte. Det får vara så just nu. Jag hoppas att det går över snabbt men vi får se. Just nu är ljuset utbränt i båda ändarna.

Idag fyller en väldigt viktig människa år. En riktig liten raring. För tre år sen såg han ut så här:  

Nu har han en lillebror i samma storlek men själv börjar han bli stor.(Karin, jag lånade din bild för dagen!)   Han och Erik busade runt i helgen och det är så himla kul att se kusinerna leka tillsammans. De lockar inte fram varandras bästa sidor kanske men oj så kul de har. Två pojkar med oerhört mycket energi. De bråkar inte, de bara busar, leker, springer. Sötnötter<3 Vi ses på lördag men Grattis på födelsedagen!

Jag gissar att det är jobbrelaterat men jag har svårt att sova igen. Det har jag haft i över ett år nu men i somras hade jag det inte. Eller så led jag inte av det eftersom sommaren är ledig och är man trött kan man alltid sova en stund på dagen. Kan man inte det så gör ljuset att man iaf behöver mindre sömn. Nu går jag dock runt och är konstant trött. Mina kollegor är inte bättre dem så jag gissar att jobbet tar ut sin rätt.
I helgen måste jag sätta mig ner med en kalender och skriva ner massa tider. Jag vet att vi har massa löäkartider som ligger och skvalpar i början av september men jag har inte orkat ta tag i dem än. Däremot ligger de där och gnager så i helgen måste jag ta tag i den biten, planera in besöken, kolla om nåt krockar osv. Jag kommer inte ens ihåg vad det var för besök. BUP tror jag, skoluppföljningsmöte borde det komma en kallelse till snart, två tandläkartider finns också där. Sen har vi en tid till otokirurgen för Linnea om information om hörselgångsrekonstruktionen. Ligger säkert nåt mer och dräller som jag förträngt.
Jag har rensat lite också bland vissa stående punkter. Vi har haft ett stående besök på torsdagar som jag ställt in tillsvidare. Jag får inte ihop tillvaron just nu. Min lediga dag går åt till teckenspråket. Enda kvarvarande alternativet vore att vabba en eftermiddag i veckan men jag gissar att det inte vore så populärt hos chefen. Dessutom har jag också ett jobb att sköta förutom alla andra saker som vanliga familjer har. Fotbollsträningar, matcher, simskola, dansträning, scouter, kör för både Ida och mig osv.
Jag har sagt det förr men ibland vill jag faktiskt ha en till vuxen i familjen! En som finns för familjen.

Jösses, det smällde till och så var det torsdag eftermiddag. Jag har knappt hunnit registrera att det är måndag känns det som. Å andra sidan går veckorna fortare än kvickt och då är det snart lov igen;)
Jag får väl börja med att skriva Grattis på födelsedagen pappa! Han fyllde år igår och imorgon ska vi dit och fira honom. Hans present är inte klar än men den kommer förhoppningsvis pryda sin plats i hallen eller på uteplatsen i helgen. Vi får se när Sture och Tekla är på plats.

Den här helgen som varit har varit blöt och minst sagt fullpackad. Dock har det bara varit roliga saker och då gör det ändå ingenting. I lördags cyklade jag iväg till kyrkan. Vårt ärkestift och Gamla Uppsala kyrka firar 850år. Tanken att för 850 år sen, år 1164, hade man gudstjänster på samma plats som idag. En annan kyrka dock, då en stor och ståtlig katedral. Den brann sedemera ner och av koret från gamla kyrkan har man byggt upp nuvarande kyrka. Liten och fin. År 1164 invigdes Ärkebiskopen Stefan till sitt ämbete i Sens, Frankrike, av Ärkebiskop Eskil från Lund. Närvarande under invigningen var påven Alexander III. 1164, det var under medeltiden. Samma år som man införde tiondet som skattesats i Sverige för övrigt.

Lördagens gudstjänst gick dock av stapeln utomhus. Vi i kören anlände till påvestenen i strålande sol. En sol som skulle gäcka oss under de närmaste timmarna. Första repet skedde under hällregn. Vilken tur att vi stod under scentaket. När vi var klara upphörde regnet och vi kunde fika i det iaf relativa solskenet. Lagom till processionerna från fyra väderstreck började mörka moln närma sig igen. Lagom till klockringningen öste det återigen ner. Jackor, paraplyer, allting kom fram som kunde skydda mot dropparna. När det var körens tur att äntra scenen var det återigen uppehåll.

Efter en stund kom regnet med besked. Alla var blöta genom regnjackorna och man inser hur mkt det regnar när man känner isande rännilar rinna längs med ryggen och på magen. Inte så mysigt. Deet var några stycken som stannade kvar trots regnet. Ganska många faktiskt. Det var gäster från Frankrike(Sens så klart), Zimbabwe, Gästrikland och övriga delar av ärkestiftet. Var skulle de ta vägen? Sätta sig i bussen? Har man åkt från Afrika för att delta i en gudstjänst så går man inte hem för regn. Det pratades om att gå in i kyrkan men det går liksom inte att flytta en orkester i hällregn. Inte heller hade alla fått plats så vi fick stanna kvar. Det regnade inte hela tiden heller. Det var lite blött och kallt men det är inte hela världen.

Efter gudstjänsten cyklade jag hem igen och kollade färdigt på Emmas sista match för dagen innan det var dags att åka hem, fixa middag och låta den händiga mannen jobba lite för lagets räkning. Det var Yrsadagarna i helgen och då måste vi föräldrar ställa upp.

Igår söndag var det dags för nästa etapp av 850årsfirandet. Nu var det i kyrkan och en TeDeumgudstjänst(tacksägelse). Här var det varken vått eller kallt. Tvärtom var det faktiskt lite varmt. Kyrkan var packad och en annan som är van att ingen sjunger psalmerna under gudstjänsten blir lite glad i själen när taket lyfter. Alla sjunger! För mig är det gåshud. Det handlar inte om att kunna eller inte kunna sjunga. Det handlar om att våga sjunga! En kyrka ska vara fylld av sång. Sång är glädje. Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Den dagen jag lägger näsan i skyn så har jag ett krav. Jag vill att alla ska sjunga på begravningen. Sjunger man inte behöver man inte komma! Sorry, men jag struntar i blommor och sånt. Vill du hedra mig när jag gått hädan så sjung!

Uppsala är ännu mindre och hörselvärlden måste vara minimal. Av olika rutiga och randiga skäl så behöver vi blir bättre på undervisning av barn med hörselskador på jobbet. Jag har mailat runt lite olika kontakter för studiebesök men även från kommunalt håll vad gäller resurser. Det kanske är en slump men alla som svarat känner jag genom Linnéa. Hörselpedagogen från kommunen har jag suttit i många möten tillsammans med. Hen är bra. VÄldigt bra till och med.

Nu kan man kanske tycka att jag borde kunna massor eftersom jag är mamma till ett barn med hörselskador. Visst, jag kanske kan mer än genomsnittet. Men nu är det så med kunskap att kan man lite grann inser man hur lite kan faktiskt kan. Lägg sen till att jag är specialist på just mitt barn. Jag vet vad hon behöver och vilka svårigheter hon har. Ett annat barn med exakt samma diagnos har inte alls samma svårigheter och behov. Alltså behöver jag hjälp. Jag och mina kollegor. Desutom är det roligt att lära sig nya saker. Nu ska vi på studiebesök på Linnéas skola men vi fokuserar på de lite större barnen och deras undervisning. Ska bli spännade att se skolan med lärarögon istället för med föräldraglasögonen på.

Idag på lunchen fick jag av en stund över. Jag öppnade ett tomt dokument och började skriva. I början var jag inte riktigt klar med vadå jag skulle skriva om men det löst sig. Jag kärleken och skrev så länge jag kunde tills det var dags att ha nästa intervju och så skrev jag en stund till nu ikväll. Jag har just nu skrivit fyra kapitel i boken om mitt liv som mamma till mina barn. Fyra kapitel och jag har inte ens kommit nånvart. Jag tror kanske att jag kan skriva en bok ändå:)
Ända sen jag var liten har jag haft livlig fantasi. Jag skapade fantasivärldar i mitt inre som skiftade men de fanns alltid där. Nån gång i gymnasiet började de blekna och bli mindre viktiga men då började jag skriva dikter, noveller och sånt. Slrivandet har också alltid funnits. Jag var den där ungen som älskade att skriva uppsatser, artiklar, insändare i skolan. Fick jag bara skriva så var jag nöjd. Läsa funkar också men skrivandet klarar jag mig inte utan. Det är ett behov precis som att äta, sova eller kissa. Jag behöver skriva. Det var därför jag startade bloggen. Jag fick utlopp för skrivklådan. Bloggen har aldrig varit mitt forum men ett dugligt alternativ iaf. Jag får formulera tankar, idéer, åsikter, känslor, erfarenhet, glädje och sorg. Det får mig att må bra.

Min svensklärare i gymnasiet sade åt mig att gå ens skrivarkurs och satsa på att bli författare. Jag var född till det tyckte hon. Visst vissa saker kan jag. Att sätta ihop en historia är lätt men jag kan nog ärligt säga att deckare kommer jag aldrig kunna skriva. Jg skulle vara sämst i världen eftersom det kräver ett helt annat sätt att skriva. Mer strukturerat, eftertänksamt och med mer planering. Jag tvivlar att jag kan skriva så. Mina berättelser bara flyter fram genom tangenterna. Jag vet inte var den slutar. Jag börjar med en tanke, känsla och sen utvecklas den under skrivandets gång.

Dagens verk kommer jag fortsätta skriva på men mer som terapeutisk effekt. Däremot är det roligt att det gick så lätt och snabbt. Jag är förvånad.

Nu idag får man väl säga att allting återgår till vardag igen. Alla börjar skola eller jobb, även de sista som inte har frititds. Vissa tyvcker att det är skönt. Det gör inte jag för ja trivs så himla bra med att bara vara och hitta på en utflykt eller så men slippa ha massa måsten att anpassa sig efter.  Andra kanske får lite mer ångest och måste ta ut det över andra. Jag tror bestämt Hagbard aka min käre bror är lite grälsjuk ;) Passa på att njuta uppe i Umeå nu och visa Sally varjag bodde.

Helgen gick i fotbollens tecken. Emma spelade match både lördag och söndag. En liten mjukstart för snart blir det tre matcher i veckan, varje vecka förutom träningarna då 3 ggr till. Däremot ser jag att hon tycker det är roligt igen. I våras var det inte samma go i henne. Nu njuter hon i mål igen och då fungerar spelet med. Skönt! Linnéa skulle ha spelat i helgen också men vi bokade av den eftersom hon hade övernattningskalas i fredags och matchen var tidigt i lördags.

Vi måste ta oss en funderar kring alla hennes aktiviteter. Nu går hon på fotboll, scouter och sen dans. Kan bli lite körigt att hinna och orka med. Även Ida börjar med dans utöver simskola och simskola blir det även för Erik om han får plats. Det är inte säkert. De har tagit bort syskonförturen nu. Det löser sig säkert även om det inte blir så som vi önskar det. Han får väl gå intensivkurs i höst sen och hoppas han kommer in sen för då har han förtur i egenskap av redan medlem   

Och söndagsångesten till trots har det varit himla trevligt att få träffa allakollegor igen. De saknar iaf jag när jag inte jobbar. vi är totalt olika som personer men fungerar så himla bra som en enhet ändå. När jag är hemma så saknar jag oftast nån att diskutera med. Jag gillar att diskutera aktuella händelser, föra politiska debatter osv utan att nån är dömande eller så. Det saknar jag också när jag är hemma.

Första veckan har varit bra och intensiv. I tisdags var jag ut med mammagruppen. alltid trevligt! Vi har alltid roligt ihop också och med middag och lite vin på det så kan det inte blir fel    Onsdagen var lugn hemma för då jobbade den händige mannen över och igår var det kick off med jobbet vilket innebar att vi åt middag på en av verksamheterna och sen gick några vidare till en pub. Jag skulle ha blivit en av dem var tanken men i tisdags kväll fick vi veta att det var dagisstäd för oss igår och idag.Skit men jag ser det som att det nu är ett par färre dagar kvar att städa. Nedräkning pågår. Sista året på förskolan.

I helgen är det som vanligt. Emma spelar 2 matcher. Linnéa skulle ha spelat imorgon okcså men hon är på övernattningskalas i Alunda hos en kompis och eftersom matchen hade samling 9 i Gottsunda så avstår vi. Det går fler tåg.

På måndag börjar skolan igen. Jag önskar jag kunde skriva att det ska bli skönt men jag gillar nog faktiskt lediga dagar utan inbokade saker varenda minut. Jag gillar sommarlov! Det är så skönt att bara vara.

Jag har också bestämt hur mitt schema kommer bli nästa vecka. Det löste sig själv. Måndag kommer jag att vara ledig från jobbet men jag kommer läsa teckenspråk då istället. Linnéa använder sig mer och mer av det, ffa i offentliga miljöer och då är det himla smidigt om jag okcså förstår henne. Efter den lektionen kommer jag vara hemma och planera lite skolarbete(förtroendetid) innan jag hämtar Ida och Erik på skolan/förskolan när skolan slutar. Det blir en kort dag för dem då.

Tisdag-torsdag blir långa dagar. Jag jobbar 8-16.

Fredag jobbar jag 8-14 så en hyfsat kort dag till.

Det är bara att konstatera att mina barn fixar inte långa dagar. Jo, Ida kanske då men inte Erik. Igår hämtades han kl 17 på dagis och han gick hem och somnade i soffan utan midag och allting. Inte helt kul om man säger så. Tyvärr får det blir så nu i år iaf. Förhoppningsvis lär han sig att spara lite på krafterna så de räcker hela dagen. Jag behöver gå på teckenspråket så det är bara att gilla läget. Det går inte ihop att jobba 80% och vara ledig en dag och samtidigt ha korta dagar. Eftersom jag verkligen tycker om att umgås med mina barn så har jag prioriterat dem och kortare dagar. I år fungerar det sämre eftersom ett annat barn har okcså behov fast på ett lite annorlunda sätt och då får det bli som det blir.