I fredags åkte maken, jag, Emma, Linnéa och Erik söderöver med husvagnen. Målet var att infinna sig på Ydrefors camping kl 14 på lördagen men vi ville inte stressa och jäkta på lördagen i bilen så vi åkte ett par timmar på fredagkväll också. Vi stannade i Nyköping på en rastplats där vi sov innan vi åkte vidare. Kändes precis lagom att dela upp resan på två korta resdagar. Barnen hann aldrig ledsna och vi kunde stanna när vi ville.

Precis innan campingen stannade vi och mötte upp Agneta och lämnade av Emma för att de två skulle kunna rå om varandra ordentligt innan W ansluter och de tillsammans åker till Orsa Björnpark. Emma kommer hem på onsdag.

Bröllopsfesten som vi skulle på började som sagt var kl 14 och vi kom en halvtimme innan för att rigga upp husvagnen. Vi samlades på fotbollsplanen för att spela brännboll och kubb. Jag missade lagindelningen så jag fick nöja mig med att ta hand om Erik men jag fuskade mig in i ett lag en liten minisnabbis för att spela lite kubb iaf. Gick ovanligt bra för mig! Kastade 4 pinnar och träffade tre!!! Maken skulle visa sig på styva linan på brönnbollen och så gick det som det gick också... 37åringar på styva linan brukar ramla på den samma och maken fått en rejäl muskelbristning så han knappt kan gå. Jag lade på varmt omslag i lördagskväll när muskeln krampade som värst och masserade FÖRSIKTIGT och det blev bättre men bara kortvarigt. Söndagfm kunde han gå men med smärtor och sen blev det bara värre och värre under dagen. Han körde bilen hela vägen hem stackarn trots att jag erbjöd mig med det var nog bara tjurskalligheten som gjorde sitt intåg där för han var bra blek efteråt. Inte blev det bättre av att vi kom till SÖdertälje, vi och ung halva sveriges befolkning skulle köra där just då... Vi kom 1km på en timme och bilskrället kokade järnet så vi körde av och åkte runt mälaren för att åka 55'an hem istället. En nätt liten omväg men gick nog trots allt snabbare än att åka genom Stockholm och ffa höll bilen... Kan ju vara bra att jag har EN bil som fungerar på onsdag när jag börjar jobba kanske eftersom det är lite långt att gå till Rasbo och dagmamman för att sen vända och gå till jobbet vid slottet  .

Idag har Linnéa, Erik och jag varit iväg och handlat ryggsäck inför skolstarten. Linnéa blev förälskad i en legoryggsäck med en hundvalp på... Nåja, det är hon som ska ha den. Hon fick pennfodral till det också och så hittade jag ngt som jag letat efter länge... Topmodels målarbok!!! Köpte två, en till LInnéa och Emma. Hoppas Emma inte läser här nu utan blir överraskad när hon kommer hem  Efter uträttat dagsvärv åkte vi ut till Rasbo och hämtade hem Ida som varit hos mormor över helgen.

Imorgon ska vi åka till Thun's med Karin. Jag behöver nya skor, Linnéa nya gummistövlar och Erik lite mer kläder. Hoppas att vi ska hitta ngt av det där!

För ungefär en vecka sen köpte jag vårtplåster från Ica. Det var Scholl som hade några som var mkt billigare än apotekets och man kan ju alltid chansa och kolla om det är ngt att ha. De verkar vara helt okej faktiskt men jag har fått många skratt när jag läst instruktionerna för hur man använder produkten. Det står att man ska sätta på plåstret och sen täcka över med ett annat efter att han filat bort gammal död hud osv osv osv. Sen står det fortsättningsvis:

• Låt plattan sitta i 48 timmar
• Byt platta varje dag      

Idag har jag varit iväg och köpt nya skor till Emma och en bikini. Hennes skor som hon har är toktrasiga och tygskorna är för hösten tydligen... Ja, ja, det är rea så får hon väl ha sina sneakers i tyg i höstvätan  . Bikini var inte lättare det. Damen ifråga hade en mkt bestämd idé om hur det skulle se ut och tja, det finns inte så mkt kvar så här sent på säsongen. Vi fick plocka ihop lite iaf och hon fick en topp och ett par shorts samt ett par svarta bikinitrosor som extra. Hon belv nöjd och det är huvudsaken. Det kan komma väl till pass för dagens kalas och veckan som kommer hos farmor. Emma åker till farmor imorgon för att stanna där till onsdag. De ska visst åka till Orsa Björnpark och hälsa på Peter den store.

Maken och jag ska iväg i helgen på bröllopsfest så vi lånar ut två av barnen till mormor(Ida) och farmor då för att få plats i husvagnen när vi åker. Det ska bli skönt att komma ifrån och vilken lyx med bara två barn!!!

Hmm, jag måste erkänna att jag varit dålig på att skriva sista veckan. Tiden bara försvinner och det kanske har att göra med att man har massa saker att göra hela tiden  

Den här veckan har nog kantats av livets tvära kast. Från hopp till förtvivlan, sorg till glädje, liv och död. För hoppet stod Jennys visumansökan och hennes syrras antagning till högskolan och förtvivlan var tyvärr det samma. Visumansökan avslogs och hon fann sig istället i polisförhör eftersom de ansåg att hon försökte ljuga sig in i USA. Jenny har bott i en familj där i två år och nu när hon jobbat klart har hon sökt in på universitetet där för att plugga till civilingenjör. Spännande värre men eftersom hon tänkt bo kvar i sin värdfamilj och dessa dessutom varit snälla och erbjudit henne att betala en stor del av terminsavgiften för skolan så fick Jenny avslag eftersom polisen ville få det till att hon skulle jobba vid sidan av studierna... Ja, ja, Jenny har hittat en ny finansiär i form av sin farmor och nu har hon skickat iväg ett kontoutdrag på detta till skolan samt en massa papper så skolan kan skicka iväg en ansökan till regeringen som ska godkänna och sen när det är godkänt  kan hon söka visum igen.

Julia å sin sida har väntat på att hon ska få beskedet till den kurs hon vill in på... Första antagningen kom hon inte med och tyvärr inte andra heller. Hon står som femte reserv eller nåt sånt av ung 40 platser(kommer inte ihåg exakt).

För sorgen får begravningen vi var på i tisdags stå för. Makens mormor dog för en dryg månad sen och jag som är lite föööör känslosam borde förbjudas på begravningar  . Jag klarar inte ens av när barnen sjunger i kyrkan på skolavslutningar utan att börja gråta och begravningar är ju av en lite mindre lättsam karaktär. Jag tror jag skulle kunna gå på en helt främmande människas begravning och ändå få tårar i ögonen. Elly har jag trots allt kännt i 19 år även om  vi knappast umgåtts särskilt ofta. Det var inte så mkt av saknad efter henne som sorgen andra känner som jag får tårar av.

Livet måste självklart gå till en liten tösabit som föddes för inte alls länge sen. Ias, jag är glad för din skull! Grattis!

Skilsmässa och försoning har också varit uppe på tapeten men av hänsyn till inblandande parter tänker jag inte skriva mer än så.

Kort och gott så har veckan varit minst sagt känslosam och jag hoppas att den kommande tiden bjuder på lite lugn och ro också! 

Igår var Jenny på besök. Hon var så oförskämd att hon flyttade till USA för två år sen för att jobba som au-pair och hon stannade först ett extra år och nu har hon kommit in på universitetet där och ska plugga till civilingenjör så nu blir hon borta i några år till. Kul för henne men jag saknar henne för hon är som min lillasyster!

Det sägs att hon kommer hem till jul också så såååå lång väntan blir det inte denna gång  .

Igår träffades vi hemma hos mamma och pappa, pratade massor, åt en god sallad till lunch och sen åkte vi ner till mammas sjö(det är inte hennes men kallas för det!) och badade. Det var hyfsat varmt hos mamma och uppsprickande molnighet men vid sjön blåste det som bara den, gick gäss på sjön och vattnet var ISKALLT! Jag är badkruka så jag hade aldrig badat oavsett amning och mjölkstockning men Jenny, barnen och min moster Lena trotsade kylan och badade.

Jenny om du läser detta, det var skitkul att få träffa "lillsyrran" igen! Du får ta mina barn på bio när som helst  

I julas fick pappa som present att vi skulle bjuda honom och mamma på tekniska muséet eftersom han tycker det är roligt men aldrig kommer dit själv. I torsdags var det dags så vi stuvade in oss i två bilar och åkte dit. När vi kom fram insåg vi att vi inte var de enda som kommit på samma tanke just denna dagen. Det var fullt på parkeringen och KÖ in på muséet!!! Nåja, vi ställde oss i regnet medan karlarna åkte och letade parkering och de i kassan var himla trevliga men inte gick det fort... Vi betalade(mamma och pappa vägrade låta mig betala  för dem ) och jag måste faktiskt ge muséet en stor eloge. Det är familjevänligt!!!

Jag hade kollat på hemsidan och konstaterat att det stod att en familjebiljett kostade 140:- och inga begränsningar i antalet barn. Vis av erfarenheten var jag rätt skeptisk till den informationen eftersom det sällan är HELA vår familj som räknas utan två vuxna och oftast 2 barn, ibland 3. Jag gick fram till kassan och förklarade att vi var en familj med fem barn(vi hade ett extra med oss) och vi kom in på familjebiljetten!!!! Det var liksom vitsen med familjebiljett tyckte hon i kassan att man ska kunna komma in för en billig penning oavsett hur många barn man hade. Bara pga detta kommer jag komma tillbaka dit och barnen älskar att vara där liksom vi föräldrar!

Vi utrustade nioåringarna med en mobiltelefon och stämde träff med dem en timme senare, maken tog Ida och jag, mamma, pappa, Linnéa och Erik gick runt och kollade. Vid lunchen en timme senare fick vi stå i kö i en halvtimme för att komma in på restaurangen(jag sade ju att det var fullt!) men maten var vällagad och riktigt god så jag klagar inte.

Efter maten släppte vi iväg storingarna igen och gick till teknorama med Linnéa som sprang runt och provade det mesta. Det var dock kö till alla roliga experiment men sånt är livet ibland. Det var många stockholmsföräldrar som just denna regniga dag hade tagit sin tillflykt till teknorama för att låta ungarna springa av sig lite typ som ett lekland medan de satt och läste längs med väggarna. Det förstår jag för teknorama blir ju billigare än tex Nickis men utan tidsbegränsning och med fler saker att testa/undersöka.

Strac efter fyra på eftermiddagen hade vi stämt träff med storingarna igen och vi bestämde oss för att fika lite... Lättare sagt än gjort för allting var slut   Det de hade att erbjuda var kramvatten, mazariner och ngn konstig burk med dryck som jag inte valde att undersöka närmare. Allting annat var faktiskt slut och tjejen i kassan sade att hon aldrig varit med om maken till besökarantal. Klart vi skulle komma just den dagen då...

Nåja, när muséet stängde hade vi fem nöjda barn med oss hem som fick sin efterlängtade glass på vägen hem istället och som gjorde att ingen orkade äta middag den dagen. Nåja, EN sån dag får man väl ha varje sommar va???

Jag har sen några veckor buzzat en ny barnprodukt som heter Drikki. Det är en smoothie för barn från 6 månader. Första gången Erik fick smaka var han lite skeptisk men han drack iaf upp halva tetran(ung 1dl). Jag hade gått ifrån allt vad muggar och flaskor heter så han fick dricka från tetran men det var nog mest bara roligt tror jag. Efter det fick han smaka varje dag som mellanmål i nappflaskan eftersom Lilleman har lite svårt för pipmuggar och han älskar den rumstempererad eller svalare när det är varmt. Det är det perfekta mellamålet på stranden eller när man är ute.

Enkelt att servera, kladdfritt i nappflaska och svalkande när det är varmt. Det går att frysa till en glass också vilket var allra mest populärt  . Det gillade ALLA fyra barnen!

Hela sommaren har barnen tjatat om at de vill åka på semester. Nu har vi varit iväg på semester och ungarna tjatade och ville leka med kompisar   

Vi åkte iväg i måndags med två bilar eftersom det inte blivit ngn ny familjebil än. Jag kör toyotan och maken audin och vi kommer iväg på eftermiddagen. Vi kör till Enköping och Västerås men då stannar först maken för det är för varmt i bilen och han flyttar runt barnen i bilen så de ska slippa sitta i solen(vadå, bilen är gammal och har ingen AC/CC, KD fungerar finfint!). Jag åker före och ser strax efter att bilen kokar. Svänger av på första avfart och kommer lämpligt nog till en mack. Ringer maken som får komma efter dit för att kolla läget eftersom bilen inte går så fint längre(läs blåryker och motorn låter minst sagt illa och går ojämnt). Han fyller på vatten men bilen blir bara sämre. Han lyssnar lite till och konstaterar att den bara är skrot. En kolv inne i motorn har spruckit tydligen och bilen går inte att köra! Vi packar om alla barn över till audin(där vi inte får plats!), stuvar in allt bagage i bagageutrymmet och jag åker vidare till Köping. Maken får ringa efter assistans istället för toyotan är automat och kan inte bogseras. Pappa och hans pappa får åka och hyra en biltrailer och styra mot Västerås. De kommer fram efter några timmar(svärfar bor i Öregrund) och lastar på bilen och börjar hemresan hem som sker i sakta mak. Helt plötsligt märker maken som kör att bilen inte går så bra helt enkelt... De har fått punktering på dragbilen!!! De byter till reservdäcket och kör vidare hemåt aningens mer modstulna men denna gång i max 50 km/h som är tillåten hastighet... I den hastigheten är det MåNGA och LÅNGA mil mellan Västerås och Uppsala. De kommer fram vid ett på natten efter att ha ställt av bilen i Knivsta på makens jobb och sen åkt hem till Uppsala. Det kändes lite som att ngn försökte tala om för oss att inte åka på semester här någonstans...

Jag tillbringade tisdagen med svärmor och barnen. Vi hade kanonfint väder så vi gick ner till stranden och fikade där och barnen fick bada. Vi hade också en liten pool i trädgården som de kunde svalka sig i vid behov. Maken kom på sen eftermiddag då vi åt och satt och pratade på kvällen.

Onsdagen packade vi in matsäck i audin, vinkade hejdå till Erik och farmor som var barnvakt då vi hade lite utrymmesbrist i bilen. Vi styrde kosan mot Norrköping och Kolmården. Vi kom fram lagom till lunch men valde att åka safarit först. Vi åkte in bland djuren och fastnade bakom en familj som bröt mot varenda rekommendation som satt anslagna överallt. Deras ungar fick hänga utanför fönstren och sitta på taket, försökte mata djuren, de stannade bilen fast det utryckligen stod att man inte skulle det osv osv osv i alla oändlighet. Dessutom måste de vara otroligt intresserade för de stod stilla och tittade minst 10 minuter på VARJE djur de såg. Det var många djur... Ngnstans i denna väntan fick även audin nog... Den började koka. Eftersom det på safari inte alltid är läge att stanna bilen och låta den svalna satte vi på värmen. Det var en varm dag med gassande sol, ingen AC, inga öppna fönster och värmen på för fullt i bilen. Det var nog gott och väl 85grader i bilen när det var som värst.  Vår safari var iaf mer än naturtrogen för det är ganska varmt på savannen  

Vi såg iaf massor med djur. Lamor...

  En massa olika hjortar och antiloper...   Giraffer...             Ännu mer antiloper...           

Som avslutning på vår safari kom vi så till lejonen. Vilka fina djur det är! De flesta låg och sov och vi tog några halvdana bilder genom rutan

 Men så kom HAN!!!! Han är i detta fallet en enorm lejonhane som kom glidande mot oss. Han var som en uppenbarelse. Stor, fin, magnifik! Han ställer sig och glider sig mot fronten på bilen för att sen gå och stryka sig längs med hela bilens långsida(MIN SIDA!) och herregud vad stor han var!!! Han var lika hög i mankhöjd som mig när jag satt i bilen. Ingen sade ett ord i bilen, ingen tänkte på att ta kort. Vi var helt enkelt bara otroligt hänförda.

Efter denna storartade avslutning åkte vi ut, åt lite matsäck och lät bilen svalka av sig lite innan vi åkte och parkerade och åkte till själva djurparken...

Eftersom vi inte kunde få med oss barnvagnen från början till Köping då audin bara är en vanlig sedan fick vi låna vagn av svärmors Bengts dotter. Tack för lånet! Det kändes som en klok idé att ta med sig en vagn till packning och trötta barnben på en stor djurpark.

Barnen fick styra tempot och valet av attraktioner inne på djurparken och de fastnade vid energibanan...

Bilbanan där man själv får styra bilen...

Linnéa fattade det här med att styra fortare än blixten och hon snappade även upp att man minsann kunde backa. Det gjorde hon- rätt in i Idas bil*krasch*  

Hästarna var en annan favorit

Och även barnens zoo där vi gick in för att klappa getter och förrymda grisar. Ida smet före mig lite och tyvärr var det matdags vilket fick fart på små getben så hela flocken kom springandes mot Ida och sprang omkull henne. Lilltufflan! Hon blev jätteledsen så klart och smutsig men repade mot efter en liten stund och inom tio minuter sprang hon omkring och matade getterna med grenar från middagen de serverats.

Det fanns en sak som tjejerna bara MÅSTE se och det var delfinerna. Vi hade tur och kom lagom till dagens sista föreställning så vi kollade på den. Det var en jättehit! Emma och Linnéa var helt tagna efteråt och nu tänker Emma bli delfintränare när hon blir stor! Jag förstår henne för trots att jag är skeptisk till själva idén med vilda djur med stort rörelsebehov inom galler/bassäng så kunde jag inte låta bli att förundras över glädjen delfinerna visade över att få arbeta och att få se sina tränare.

Vi avslutade sen dagen med en glass/kaffe och så promenerade vi hem och kollade på alla djur som kom på vägen ut. Barnen var toppennöjda och Emmas kommentar säger allt. "Mamma, det här har varit den bästa dagen i mitt liv!" och då var hon inte alls sugen på att gå från början.

 "Förr hade föräldrarna många barn- Nu har barnen många föräldrar"   

Britten , I'm back;)