har vi haft senaste dagarna. Maken har jobbat(surprise!) men han fick med sig fyra täcken, ett madrassöverdrag, tre kuddar och en IKEAkasse med kläder att köra i jobbets maskiner när han nu ändå var där. Vår tvättstugetid blev som bekant inställd men bra kvinna(och man) reder sig själv   Hemma har jag tillbringat två dagar i tvättstugan jag med och har hunnit med att tvätta 9 maskiner och dessutom fått undan nästan all ren tvätt in i garderoberna. Täckena, kuddarna, lakanen ligger iofs på bänken i tvättstugan men det ska undan ikväll när alla sängar ska bäddas om(och tvätthögen bättras på). För jo, det är iofs många maskiner mindre med tvätt men det är mkt tvätt kvar ändå. Alla tre korgar är fulla ändå nere i källaren och en IKEAkasse. Det får bli eftermiddagens uppgift för jag kommer sluta tidigare idag. Det är sjukt hemma igen. The never ending story continues. Emmas tur att sitta nattvak på toa nu  

Vad har vi gjort i helgen annars då??? I lördags lekte Linnéa med N så vi lämnade henne där på fm. Mårten har fixat ordning barnens cyklar inför våren också och alla utom Emma har återinvigt dem. Det verkar som Ida äntligen fattat hur man gör när man cyklar i år även om det fortfarande är MED stödhjul. Hon kommer nog få ha dessa tills hon börjar skolan. Det krävs lite koncentration att cykla och det är väl inte hennes starka sida  

Emma har också lekt i helgen. Hon började med att följa en klasskompis hem från skolan och fick faktiskt åka gratis på skolbussen. Det var en snäll busschaufför den resan. Annars brukar de kräva busskort eller pengar men vilka småkottar i lågstadiet har pengar med sig till skolan??? Det innebär att skolbussbarnen inte kan ta hem kompisar och det ogillar jag. Däremot om bussen är full, det har jag förståelse för men det är absolut inte fallet här! I går lekte hon med grannflickan och ett par andra kompisar så jag hoppas att hon inte smittade ner dem nu...

Lite shopping har vi hunnit med också. Emma fick en ny jacka och nya grusskor till fotbollen i lördags, i går fick LInnéa ny jacka, överdragsbyxor, mössa och vantar så nu har hon också gummikläder till skolan. Dessa plagg måste verkligen vara oumbärliga??? Jag vet att många ogillar dem men inte vi. Barnen ber tom om att få ha såna och jag föredrar dessa framför galonisar. Funderar på om jag skulle köpa ett set till Ida också för hon har gamla ärvda grejer kvar från Linnéa och Emma men jackan är ltie för stor och håller inte riktigt tätt längre... Får konsultera bankkontot för den saken tror jag! Barnen behöver nya skor också men där pågår förhandlingar. Emma vill ha converse och jag vattentäta gympaskor... Vi är inte riktigt synkade där om man säger så  Converse nu är ju ingen hit om mans äger så tycker mamman eftersom det är lerigt som tusan ute. Linnéa fick nya gummistövlar i helgen men behöver vårskor. Ida samma lika. Jag måste nog upp och konsultera vinden först för att se om vi hittar några skatter. Ibland har vi tur men jag har en känsla av att så nog inte är fallet den här gången. Jag tror att jag har ett par grå/lila gympaskor till Erik där men då får väl Mårten dåndimpen  Han tyckte att Eriks nya jacka var en tjejjacka... En svart med turkosa detaljer????? Turkost var tydligen en tjejfärg numera. Stackars Erik som får ha tjejkläder eller är det mest synd om maken kanske... 

Ingen kan säga att mina tre flickor är lika varandra till sättet. Utseendemässigt säger alla att de är sååååå lika även om jag inte kan se det. Själv tycker jag att de är otroligt olika även utseendemässigt men så är det kanske.

Emma är den otroligt empatiska, sociala tjejen som vill alla väl och hellre utplånar sig själv än sårar ngn annan. Hon är leksugen jämnt även om det är liiiite pinsamt att leka numera när man är tio år...

Linnéa å andra sidan är en tuff tjej med skinn på näsan som tar för sig av vad livet har att erbjuda. Allt detta är tveklöst positiva sidor ffa som hon har sitt syndrom som gör henne lite annorlunda. Det är ingen som ens skulle komma på tanken att våga reta eller mobba henne för tro mig, hon biter tillbaka  

Ida sen är, ja vad är hon??? Ett yrväder? Gladare än gladast nästan jämnt men hittar på sattyg mest hela tiden och när hon inser vad hon gjort blir hon otroligt olycklig för såååå skulle det inte bli- typ. Hon vill verkligen vara till lags men hon är som Emil. Hyss hittar en inte på- di bare blir.

Emmas relation till kompisar är att hon inte vill leka med en enda utan hon vill leka med alla. Hennes motto är: Ju fler desto bättre. Det är ingen överdrift när jag säger att det inte riktigt funkar när man är tjej. Alla tjejerna i klassen(utom två) har valt en bästis som hänger ihop.- Sen lägger man till eller tar ifrån från den grundkonstellationen. Tjejerna är fantastiska med varandra och alla får vara med så ingen är mobbad men detta fungerar inte så bra ihop med EMmas idé om vänskap. Hon känner sig lite utanför, lite bortvald för hon har ingen bästis och det är ytterst sällan ngn som ringer till henne utan hon får alltid ringa till andra. Ibland går det att leka och ibland får hon nej. Det här gör ont i henne och i oss föräldrar. Nu har vi ändå tur för föräldragruppen är rätt tight så jag ringer runt till mammorna i klassen och säger att Emma är lite ledsen och varför och ber dem att tänka på EMma när deras dotter vill leka. Det fungerar rätt okej. Ibland dippar det, som nu, men det blir bättre om ett tag igen.

Linnéa däremot är mer en typisk tjej. Hon leker helst två och två när det gäller tjejkompisar och tydligen kan hon vara rätt elak   Hon har tydligen ihop med en annan tjej i klassen varit rejält elaka mot en annan tjej i klassen. Den tjejen har bundit sig rätt nära Linnéa och vill inte att hon leker med andra. Det vill inte Linnéa ta utan protesterar på ett mindre lyckat sätt. Igår och idag har vi tagit oss ett par snack med dotra om hur vi beter oss mot varandra i familjen och mot kompisarna. Jag misstänker att vi kommer få återkomma till samtalsämnet men Linnéa vet med sig att det hon gjort är fel. Vi försöker ge henne andra verktyg att hantera problemet istället. Jag hoppas bara att den andra familjen uppmuntrar flickan ifråga att leka med andra också även privat. Skolan skulle iaf ta upp det med den familjen.

Jag måste säga att jag hellre har ett barn som mobbas än mobbar om jag måste välja. Jag tycker verkligen inte att det är okej att mitt barn eller andras är dumma och det är verkligen jobbigt. Både jag och maken har dessutom haft en ganska utsatt uppväxt vad gäller kompisar i skolan. Att i det läget ha ett barn som retas... Fördelen är väl att vi aldrig kommer acceptera den sortens beteende ens om det uppkommer från frustration som nu.

För snart två veckor sen lade jag in om ledigt för att kunna gå på farmors begravning. Sen dess har jag väntat på besked men tog mig friheten att ta ledig iaf. Idag vaknade rektorn och frågade varför jag var ledig i veckan MED lön... Jag hade angivit det på ansökan men han har väl inte läst så noga antar jag. Får väl hoppas att han inte protesterar alltför högt iaf.

Annars idag har det varit lugnt. Jag jobbar men ingen av mina två elever har dykt upp. Jag har passat på att rensa ur ett skåp i mitt arbetsrum. Där hittade jag lite gömda skatter som nationella prov från 2004-2007, gamla elevarbeten, fakta om eleverna(strimlades på stört) och lite annat smått och gott. Helt plötsligt har vi närmare 40 mappar lediga och en låda och ett skåp tomt. Nationella proven tänkte jag lämna in för arkivering som sig bör idag när vi har arbetsplatsträff- bättre sent än aldrig  

Ikväll ska jag och Karin på bio och se King's speach. Ska bli spännande och se om den är så bra som jag fått för mig. Skådisen är iaf inte dum  Jag är en stor fan av Colin Firth. Maken är hembeordrad från jobbet för fredagstrött som man är har vi valt att titta på 18-filmen. Han blev inte road alls men han kom å andra sidan inte hem förrän efter 22 igår och hela veckan har han jobbat sent så jag struntar i det. Dessutom kommer han jobba i helgen och nästa helg så då tycker nog jag att jag förtjänar lite egen tid också...

I helgen hade vi bokat in middag hos svärmor med tvättstuga eftersom den förra blev på fel dag. Nu är hon och hennes sambo sjuka. Får se det positivt istället. Jag har sex IKEAkassar fulla med sorterad tvätt och en osorterad och en tvättkorg till det så jag kommer inte vara arbetslös. Maken har skaffat industrimaskin på jobbet så han kommer få med sig täcken, mattor, madrassöverdrag och sånt att tvätta i helgen. Då kan jag fokusera på vanliga kläderna istället. Det underlättar. Och Agneta, krya på er  .

När jag ändå är inne på hälsningar kan jag passa på att tacka mamma för att du vek ett smärre berg med tvätt förra veckan när du var hemma och Agneta för att du städade övervåningen i fredags. Julia, tack för din insats igår också! Ida blir så glad när hennes rum är fint även om det inte håller mer än en halvtimme eller så  .

Och för er andra, jo jag städar också men kommer man hem halv6 varje dag, lagar mat, stoppar i säng barn, diskar, tvättar och plockar upp leksaker så är klockan vips 9... Vi behöver en rejäl storstäd hemma för att hinna ikapp. Undra om man kan få en städare som kommer och gör den??? Det vore drömmen att en gång i månaden så kom det ngn som storstädade hela huset och en gång till varannan vecka för att skura golv, städa köket och badrummen. Det skulle verkligen underlätta vardagen! Det ska jag skaffa nån gång när jag får pengar över  .

Igår var det begravning och ceremonin var otroligt vacker. Fin musik, vackert solospel av min kusin Roger som hyllade farmor, ett bra hyllningstal från prästen som verkligen hade fångat Farmor och ett utdrag från bibeln som jag gärna skulle vilja läsa själv. Det handlade om förnöjsamhet och farmor var just det-förnöjsam. Hon hade inga stora anspråk på livet utan tog dagen som den kom. Hon bar sina sorger och svårigheter på samma stillsamma sätt som hon bar sina glädjeämnen i livet. Det tycker jag är ett personlighetsdrag att respektera, att hysa aktning för och det är aldrig så otidsenligt som just nu.

Jag har inte varit på så många begravningar i mitt liv eftersom jag har haft både farmor, mormor och morfar kvar i livet. Farfar dog när jag var 6 och jag kommer ihåg honom men bara som en sjuk sängliggande man, inte en frisk. Hans begravning var jag dock inte på. Däremot har jag tagit farväl av min farbror, gammelmormor samt Mårtens farmor och mormor. Jag måste säga att det här var en väldigt fin ceremoni, den finaste. Det kanske berodde på att många av familjens medlemmar var där och även om det var sorgesamma omständigheter var det lugnt och fint och stämningen kärleksfull oss släktingar emellan.

På lunchen efter begravningen var det också väldigt roligt. Jag hamnade vid fyra av mina kusiner(de är systrar) som jag träffar ytterst sällan. Två av de bor i Skåne så det har väl sina rutiga och randiga skäl kanske men alla är tre är roliga och tja, jag trivs ihop med dem  . En av dem har dessutom två pojkar med ADHD så vi bytte lite erfarenheter och jag fick massa tips på vägen.

Jag kunde också konstatera att i de allra flesta andra sammanhang rykas det på näsan över att vi har fyra barn och det anses som mkt. I vår familj är det nog det mest vanliga antalet barn. Barn får också märkas och ta plats. De är en självklar del av livet och man hade förberett ett lekrum för barnen att vara i och tonåringarna ställde upp som barnvakter, frivilliga sådana  .

Efter begravningen var det så dags att återvända till vardagen. Mårten åkte hem och bytte om till arbetskläder, hämtade Ida från dagis(hon var den enda som inte följde med) innan han åkte och jobbade. Jag plockade ordning lite hemma innan jag packade in Ida och Erik i bilen, hämtade upp Karin och åkte och storhandlade. Nu hoppas jag att vi inte behöver storhandla så mkt mer denna månad utan att det räcker med vanliga småinköpen av mjölk, frukt, bröd och grönsaker. det är skönt när allt är hembärgat men det känns som hälften inte gick in i skåpen utan står kvar i kassen i väntan på vidare transport ner i matkällaren. Matkällaren som Mårten använder som förråd av allting utom mat. Får nog ta tag i det där och rensa ur den, vilket år som helst... Det är enklare att åka till karin, hämta vitrinskåpet och installera det i köket istället och använda tallriksskåpet som  skafferi också. Jag saknar verkligen ett stort skåp som skafferi. Att ha två små skåp som nu är inte alls lika bra.

När jag väntade Erik fanns det i samma mammagrupp en annan mamma som under graviditeten fick veta att hon fått bröstcancer, inflammatorisk sådan. Man tog snabbt beslutet att förlösa henne och ut kom en fin liten kille, en liten Erik  . Sen dess har jag följt hennes för tidigt födda son i hans kamp för att leva i början men också Lindas kamp mot cancern. En jobbig och ojämn kamp för hennes metastaser har kommit fortare än hennes behandling kunnat döda några monster. I julas blev hon riktigt dålig men återhämtade sig och slog alla med häpnad. Hon fortsatte kämpa mot cancer, mot smärtor, med behandlingar och för sina fyra pojkar och henes man. Hon fortsatte kämpa ända till idag. Nu har hon kämpat klart och får vila men priset var grymt. Hon fick lämna sina pojkar och man för att slippa smärtorna och för att må bra. Idag går mina tankar till Lindas familj och ffa hennes pojkar som får växa upp utan sin mamma.

En sketen dag i skolan hann vi med innan sjukan slog till igen. 6 barn i klassen som är magsjuka och ytterligare en(vad jag vet) till idag förutom LInnéa alltså. Känns ju bra att hon fick gå på kalas i söndags... Man kanske skulle ställa in skolan helt en månad tills det är över???? Helt ärligt men jag fixar inte en vända till! Det tog Eriks mage en månad att återgå till det normala efter förra vändan och nu äter han igen och hämtar igen lite vikt efter vikttappet. I morse kom jag på en sång jag brukade sjunga när jag var liten och ville svära fast inte vågade... Helvete, helvete, helvetes jävla skit   Jag kan säga att i morse var mina hjärna alldeles tom, om man bara bortser från alla svordomar som nog tom hade gjort själva djävulen generad  

Imorgon är det dags för årets "begivenhet". Begravningen av farmor. Det är ingenting jag ser fram emot men det ska trots allt bli roligt att träffa alla kusiner man aldrig träffar annars. Undra hur många jag inte kommer känna igen???? De flesta kusinbarn törs jag gissa på för pappas släkt träffas verkligen aldrig. Lite tråkigt faktiskt. De allra flesta är verkligen trevliga!

Idag är alla tillbaka på sina rätt platser. Ida går på dagis, Linnéa i 6års, Emma i trean, Jag jobbar, maken likaså och Erik är hos mormor. Skönt på sätt och vis med vardag igen men Ida trivs inte jättebra på dagis just nu. Jag vet inte om det beror på att hon är lite busig där och får en del tillsägelser eller om dagarna är för långa eller om det är kompisarna som lyser med sin frånvaro. Känns i hjärtat när hon varje dag frågar om det är dagis idag och det inte direkt är saknad som gör att hon ställer frågan  .

Hon har aldrig varit en sån där dagisunge på samma självklara sätt som både Linnéa och Emma före henne. Det tog över ett år innan vi kunde lämna på dagis utan tårar och hon går gladeligen hem också när vi kommer och hämtar. Nu är det inte så att hon far illa på något sätt på förskolan. Hon trivs när hon är där men hon längtar inte dit när hon är ledig. Jag tror hon skulle nog helst vilja vara hemma hos mig och mysa, busa och göra mig fullständigt galet irriterad. Hon kan verkligen den konsten, att göra mig arg.

Innan hon kom till familjen var jag helt övertygad om att alla barn egentligen hade det bättre hemma hos föräldrarna. Eller ja, det tror jag nog fortfarande men i Idas fall har man insett att det nog inte är lönt att vara kategorisk. Ida skulle kanske hellre vara hemma med mig men jag skulle inte orka alla hennes upptåg som kommer på köpet då. Det skulle krävas av mig att vara så där strukturerad och schemastyrd som dagis är för att inte Ida skulle hinna med fullt så många hyss. Jag vill varken vara strukturerad eller schemastyrd på det sättet när jag är hemma. Jag vill kunna vara lite spontan också och kunna hinna med både diskbänken, datorn, barnens aktiviteter, tvättstugan, hjälpa till med läxor och gå ut en sväng. Ida kräver ett schema HELA tiden. Alltså går hon på dagis lika mkt för min skull som för sin egen för HON mår bra av sina rutiner och så kan vi njuta av varandra all ledig tid istället. Det är en bra balans i vår familj efter våra behov  .

Som sagt, nu är alla tillbaka på sina platser igen och jag hoppas innerligt att vi ska slippa magsjukan i fortsättningen. Om vi får tillbaka den kommer jag allvarligt fundera på att ta hem barnen en eller ett par veckor till om mamma bara går med på det... Fast hon är lika less på magsjukor som vi andra  Nu däremot verkar äntligen Eriks mage ha lugnat sig. Han har inte kräkts sen i torsdags eller fredags, inga rinnande blöjbyten på hela helgen men då är frågan vad som är vad för vi har samtidigt skurit ner på vad han äter rätt rejält. Han får just nu äta pepticate(mjölkfri modersmjölksersättning),mjölkfri gröt, majs, bröd, potatis, äggfri pasta, kött, rotfrukter, ris och banan. Om vi håller oss till det här fungerar magen men hans meny blir minst sagt begränsad... Samtidigt började hans mage mår mkt bättre och han har liksom haft diarré i en månads tid så det berodde inte bara på magsjukan heller. Vi får väl börja så här en vecka och sen sakta introducera en sak i taget som man gör med pyttisar och smakportionerna.

Ja eller bråka och bråka men informera iaf. Jag skickade ett mail till Linnéas lärare i helgen och förklarade att Linnéa skulle vara ledig hela veckan eftersom vi ville slippa alla magsjukor hemma. jag informerade också om socialstyrelsens rekommendation om 48 timmars hemmavistelse efter sista symtom för att inte sprida smittan vidare. Nu har det kommit ett veckobrev från henne där hon informerar alla föräldrar om detta och att ALLA barn med magont och/eller diarré kommer skickas hem. Behöver jag säga att jag är mer än nöjd med det beslutet?!!! Den läraren fick en pluspoäng i min bok. Jag gillar lärare som lyssnar in, bildar sig en uppfattning och tar beslut baserat på fakta oavsett om det är populärt eller ej. Jag gissar att hon kommer få försvara sitt beslut många gånger när barn med endast magont skickas hem och föräldrarna tycker att det är onödigt... För barn med magont är ju inte sjuka eller behöver vila eller så????!!!

Idag är jag tillbaka på jobbet igen. Mamma är återställd men Eriks mage är fortfarande kass, nattetid  . Den värsta hostan har lagt sig nu så liiiite mer sömn fick jag i natt men vid 1 vaknade han och hade ont i magen och fyllde under några timmar tre blöjor och två pyjamasar innan han somnade om vid fem i morse. Jag vet snart inte vad jag ska göra med hans mage. Han har haft diarré i en månad nu och innan dess var det bättre men inte bra. Han får probiotika i den mjölkfria ersättningen, i vätskeersättningen, i magdropparna men den är fortfarande kass. läkaren har sagt att hans mage är omogen och det kan jag köpa men då skulle vi ge just magdropparna som inte har någon effekt alls just nu. Mjölkallergin märkte vi just genom att han fick diarré. Börjar fundera på om han är allergisk mot ngt mer???? Han äter inte mjölk, fisk eller soja. Ägg äter han men sällan och i mikroskopiska mängder. Gluten testade man i blodprovet men det visade ingenting. Kan det vara gluten ändå???? Han växer normalt på längden(<76cm) men vikten... Okej nu har han gått ner rätt mkt men han var inte stor innan heller... Någon som har några förslag på vad vi kan göra? Ingen av mina barn har varit runda men liiiite hull vore bra om han hade just för att ha som reserv och stå emot infektioner lite bättre.