Nu var årets mysigaste luciatåg avklarat. En drös på 17 småknatta som tåg in tillsammans med sina fröknar och sjunger så taket lyfter i alla möjliga tonarter och takter. Underbart!

I år hade förskolan också gjort ett lotteri till förmån för det indiska barnhem som förskolan stödjer. Vi lämnade alla pengar vi hade eftersom jag anser att barnhemmet är en bra sak, köpte 7 lotter och tro det eller ej men vi är stolta ägare av ett hus nu!

 Ett pepparkakshus alltså! Vad trodde ni  Ida som inte är känd för sin tålmodighet började tjata om att äta upp det innan vi ens kommit hem. Gissa hur besviken hon blev när jag sade att det itne kommer på fråga förrän vi ska ha julgransplundring efter jul OCH nyår och två veckor till. För henne är det ett år till julafton   Det får också stå kvar i sin cellofanplast för annars kommer alla nonstop försvinna, en efter en efter en och till slut lite av taket...

Appropå hus, jag är usel på att ta kort eftersom jag tycker kameran är värdelös men här kommer lite tjuvkikande på nya köket...

Sen bilderna togs har alla lådor kommit på plats, spisen och kaklet likaså och kartongerna åkt ut genom fönstret. Nu är det som det brukar vara i ett kök, fullt med odiskad disk istället  Jag är iaf toknöjd med köket. Det blir så som jag föreställde mig.

Jag skickar ut en liten tomtehälsning till er...

Den här lille tomten ville inte alls vara med i luciatåget igår utan ville helst gosa med mamma istället. En trött nisse med röda rosor på kinderna.

tack för barnvakten då till dig mamma   . Jag tackade personligen när jag hämtade tjejerna och det är kanske viktigare än att skriva det på bloggen? Det är inte så roligt att läsa om för alla andra.

Nog om det!

Idag är det dags för luciatåg på dagis. Det är första gången som de valt att dela på avdelningarna så i år kommer det inte bli toktrångt och man kanske tom kan se sin lilla telning i tåget  Erik ska bli en lite tomte och Ida velar in i det sista om hon vill vara lucia eller tärna. Jag packade ner båda så vi får se vilket som vinner. Det är ju så stor skillnad mellan kläderna .  Så klockan fyra smäller det till och skönsången ljuder över Gamlis.

Ikväll ska Emma också vara med och spela i pausen i innebandymatchen. Hennes lag mot Tyresö om jag inte missminner mig. Tyvärr kommer jag inte kunna komma dit och stötta laget(både SKK vuxna och barn) men det går nog bra ändå hoppas vi. Däremot börjar fotbollen igen på fredag och gissa om Emma har längtat! Äntligen börjar hennes liv igen som hon uttrycker det. Tyvärr har damen tappat bort sina skor. Jag har också letat och tja, de är inte i bilen, inte hos mormor, inte hos tränaren, i hallen, hennes rum, garderoben eller mellan dörrarna heller. Antingen har hon glömt dem kvar efter senaste matchen eller så är de kvarglömda i skolan... Håll tummarna för att de dyker upp snart! 

Förresten, jag har glömt bort att berätta om resultatet av tvålfejden i skolan. Det har som jag skrivit om förrut varit förbjudet att använda tvål i duschen på skolan. det är väl acceptabelt när man är sex eller sju men knappast när man är snart 11, pubertal och luktar svett. Jag skickade med tvål till skolan och skickade iväg ett mail till lärare för kännedom. Återigen, läraren är bra, riktigt bra! För henne var det självklart att ungarna skulle få tvätta sig med tvål. Hon hade ingen aning om att den regeln fanns. Hon kontaktade den nya idrottsläraren som inte heller var medveten om de gamla reglerna och nu får alla barn ta med sig tvål. Skönt!

Jag gillar den nya idrottsläraren okcså förresten. Barnen fick nästan en chock när hon började för hon var hård. Inga kläder- inget deltagande. Ingen handduk- inget deltagande. Innan har det varit nog så slappt och hygienen minst sagt bristfällig. Det gjorde inget om man inte hade kläder för man kunde ha samma som man sen skulle gå en hel skoldag i och så då det absoluta tvålförbudet . Dessutom har hon ett litet förråd med skor och sånt som barnen kan låna vid behov som igår när Emma inte hittade sina inneskor. Me like   

Idag fick jag förresten besked från förskolan om Idas resurs. På förskolan bryr jag mig inte så mkt hur de gör. Jag litar på dem. Däremot springer jag på möten för resursansökan och sånt mer för att stödja personalen. Nu har vi fått beviljat resurs för Ida, massor av resurs. Utökad sådan faktiskt, vi som trodde det skulle minska ffa som de nyare reglerna är mkt tuffare. Nu får hon resurs varje dag mellan 10-16:30. Resursen schemaläggs med sina 35 timmar(ett annat barn har 10, Ida 25) varje dag och jobbar på så vis in sportlov och påsklov när båda resursbarnen ändå är lediga. Toppenbra! det innebär för förskolan också att det hela tiden finns ytterligare en vuxen närvarande i barngruppen för resurs är inte samma sak som assistent. En resurs kan iofs gå undan med ett eller flera barn men är en tillgång för hela gruppen. För Idas del är det toppen och jag kan jobba med lugn i sinnet. Hon och hennes resurs kommer så bra överens. De blir glada över att se varandra  Dessutom är det en bra signal för skolstarten sen för de ökar inte resursen nu för att ta bort den till nästa år i skolan. Skönt för Ida som förhoppningsvis slipper utses som klassens skitunge bara för att hon har lite svårt att sitta still och koncentrera sig. Dessutom lär hon sig saker med resursen. Hon har lärt sig känna igen siffror tex! Tro mig, för Ida är det stort! Likaså att hon numera i en lugn miljö klarar av att spela spel som Finns i sjön. Tack M för det mirakel du gör med Ida varje dag. Sen du kom har Ida börjat älska dagis!

På morgonen väcktes jag av att Erik och Ida tyckte att det var morgon alldeles för tidigt. Inte var det någon skönsång, faktiskt ingen sång alls. Jag fick gå upp själv, göra frukost medan maken låg kvar i sängen. Jag muttrade sent omsider fram att det var frukost och han masade sig upp och åt gröten under tystnad. Inte ett ord om att gröten var god, att äpplena jag hade gjort själv på morgonen var goda, ingenting.

Efter frukost åkte han till jobbet bara för att ringa en stund senare och vilja ha kortnumret till banken. Han fick det. Efter ett par timmar kommer han hem och surar omkring hemma utan att säga ett ord. Då ilsknar jag till och säger att det vore trevligt om man åtminstone kunde få höra ett grattis!!! Inte fasen är det väl för mkt begärt???? Han blir ännu surare för han tycker då att han varit iväg och fixat min present. Hans firmafest var min present... Näe, sorry, det räknas inte. Hotellet på natten räknas men inte fasen tänker jag räkna hans firmafest hur trevlig den än är som min present. För det första är det hans kollega som gjort all planering och eftersom han bokade råkade det bli på min födelsedag. För det andra så hade jag fått gå oavsett om det var min  födelsedag eller inte. Märks det att jag är lite sur  Jag skiter i presenter och annat men jag vill faktiskt att han säger Grattis på födelsedagen! Jag väntar fortfarande så skulle svärmor läsa kan du ta din son i herrans tukt och förmaning   Du är den ende som han lyssnar på.  Han kan se sig i himlen efter en födelsedagspresent eller ens ett grattis från mig just nu! Jag fick tom ett grattis från tjejen i barninlämningen på ICA igår, i efterskott liksom, men inte från min egen man.

Annars var helgen bra. I lördags efter att ha rusat runt för att lämna barnen i Rasbo och hinna packa till min själv så kom vi på tåget i tid, åt en god nobelmiddag(nåja) på Berns innan vi gick till Chinateatern för att se den allra sista föreställningen av Zpanska flugan. Jag hade inga stora förväntningar eftersom jag har lite svårt för Peter Dalle. Han är lite för mkt Lorry som jag inte gillar. Jag blev glatt överraskad för den bjöd på många gapskratt, väldigt många faktiskt. Synd att den är slut annars hade jag rekommenderat den  

Efter tillhörande barhäng åkte vi till vårt anspråkslösa hotell Colonial. Det var rent men det är väl det jag kan säga som positivt, tyvärr. Nåja, det fanns en säng som var helt okej och inga barn i den så jag sov som ett barn iaf. Ingen som störde mig och jag sov till halv 9! Efter frukost packade vi ihop och promenderade till stationen för att hinna hem innan Linnéa skulle sjunga i kyrkan kl 3, hinna köpa present till julklappsbytet på bokcirkeln som skulle vara efter kyrkan och helst också hinna baka en kaka. Det bidde inte mkt av det för halvvägs hem skickade mamma sms om att Linnéa vägrade åka till kyrkan, Ida vägrade ta på sig byxorna och Emma hade ett ton läxa att göra.  Fick åka ut till rasbo och hämta hem tjejerna istället för ses i kyrkan, ila till chocolate och köpa presenten och bjudfikat(blev en ask romerska bågar istället för fikabröd). Jag åkte hem efter att ha hämtat barnen, lämnade av dem hos mårten och drog iväg till bälinge och bokcirkeln.

Bokcirkeln var väldigt trevlig även om jag inte hade läst boken. Vi brukar diskutera allt mellan himmel och jord, inte bara böcker. Vi är allt ifrån undersköterskor, lärare, en som doktorerat, dagmamma och förskollärare så vi är inte alls likadana men trivs ihop ändå. Under söndagen diskuterade vi allitfrån hö till böcker.

började med sedvanligt gatlopp för att få barnen klara i tid. Lite lättare än vanligt med bara två barn hemma eftersom Emma och Linnéa camperar hos mormor några dagar pga sjukdom. Förmiddagen går och första rasten kommer och då ringer mamma. Jag blir beordrad att ringa Öron för Linnéa säger att hon har ont. Efter flera dagar med dålig hörsel så kom då en öroninflammation. Inte helt oväntat. Jag ringer Öron och får veta att de ska ringa upp. Ungefär samtidigt får jag höra att jag ska ringa husläkaren för Emma har blivit sämre. Febern stiger, alvedonet hjälper inte, skallebank som sjutton. även hör får vi veta att de ringer upp. Under lunchen ringer de sen från öron och de har drop in mottagning för akutfall efter halv 2 och en varning om låååånga väntetider.

Efter lunch är det möte på jobbet. Hela elevhälsan är på besök och vi diskuterar framtida samarbete och regler för det. Gäsp! Jag väntar på att mamma tagit emot samtalet från husläkarna för sen ska hon hämta mig på jobbet, lämna mig och Linnéa på ackis för att slippa parkeringen. Bilen stor så bra på jobbet som är inom promenadavstånd från ackis ändå. Emmas tid är halv 4 och logistiken sticker upp sitt fula ansikte. Jag sitter fast på öron, mamma på husläkarmottagningen med Emma och då kan ingen hämta på dagis. Mårten kallas in dit.

Jag och Linnéa släpps av på öron och förbereder oss för en lång väntan. Döm om min förvåning när vi blir kallade efter mindre än tio minuter. Det hade varit så högt tryck på akutmottagningen så de hade fubbel bemanning. Me like kan jag säga men jag tror också att vi gick före i kön ändå  . Det var många i väntrummet som kom före oss. De kanske var lite extra snälla mot Linnéa eftersom hon är ett barn. Vi hade dubbel tur också. Jag tycker inte om personalen på öronmottagningen. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. Har inga bra möten därifrån. Audiologen och otokirurgen är fantastiska men öron, nej. Läkaren igår var inte ordinarie och helt underbar. Inte behövde vi bråka om att få mediciner heller. Öron behandlas normalt inte men om man bara har ett öra ska det alltid behandlas men trots det så brukar de vilja strula lite. Vi får alltid mediciner men det ska alltid poängteras vilket undantag det är. tröttsamt! Igår var det inga problem och vi fick dessutom den sort som Linnéa klarar av att dricka utan att kräkas. Den smakar jordgubb  Efter 20 minuter var vi klara och fick åka hem. Mårten fick fortsätta jobba och jag åkte med Emma till husläkarmottagningen. Hon hade inga baciller i halsen, bara fula virus. Skönt för hon får så ofta halsfluss att jag är glad när det bara är vanligt halsont och feber. Hon har snart en fotbollsssäsong som sparkar igång och hon kommer inte bli glad om det blir träningsförbud då. 

För andra gången inom ett år har Ida haft sönder en dator. Jo, jag skyller på henne för datorn var hel när Emma och Linnéa stängde av den. Ida sätter på den och så vips går den sönder, bortom räddning. Jag får vara glad att hon iaf inte badade datorn den här gången  Datorer gillar inte att bli rena tydligen... Nåja, det här blir ett garantiärende så det jag behöver göra är att leta rätt på kvittot. Det är lätt i kaoset som föreställer vårt hem. Alla såna grejer ligger nerpackade fortfarande, iaf om det ligger där det borde . I värsta fall får jag leta rätt på utdraget av köpet från banken. Problemet var ju bara att för det behövs ju datorn. Vi har bara en... Jag kanske får en i födelsedagspresent... yeah, and pigs will fly   

I helgen blir det inga matcher för första gången på länge. I morgon åker vi till Stkhlm för att gå på ngn slags underhållning med Mårtens jobb. Kommer inte ihåg vad vi skulle kolla på men det löser sig nog. Efter det och efterkommande barhäng bär det av till ett hotellrum. Japp, vi ska sova utan barn imorgon natt. Inte dumt alls måste jag erkänna. Bara att få sova ut på morgonen! Jag kanske sover till 8 eller nåt om jag har tur 

På söndag sen är det dags för lucia/julsånger i kyrkan med barnkörerna, följt av bokcirkelträff i Bälingen framför brasan. DET tycker jag låter helt okej faktiskt! 

Nu gäller det bara att jag får min födelsedagspresent som jag önskat mig. Friska barn och frisk man alltså. Just nu är Emma och Linnéa sjuka, mårten likaså och jag bara väntar på att Ida ska bli det. Ska hon verkligen klara sig som enda lycklig person? Trodde inte det igår för då hade hon ont i halsen men idag var det full fart igen...

att blogga men det har varit så otroligt mkt annat som snurrat. Hemma är det sjukstuga utan dess like. I fredags kom Erik hem från dagis pigg som en hösäck ungefär och efter ungefär en timme kom febern. Han tvärdäckade trots alvedon och ville bara sitta i knä hela kvällen, natten och hela lördagen. Det var ingen lycklig kille direkt jag lämnade bakom mig när jag åkte iväg för att titta på innebandymatch. Han är en riktig morsgris och är han sjuk blir det värre 

Söndagen kom och då var han pigg igen men Linnéa började låta snorig.  Dagen gick och min huvudvärk jag vaknat med ville inte ge sig trots både alvedon och kaffe. Jag grejade runt lite men sen på kvällen däckade jag i sängen med Erik halv sju. Jag fick tokfrossa. Jag är en sån där som inte ens märker när jag har vanlig feber. 39,5 kan jag åka och jobba med. Jag är möjligen lite tröttare än vanligt och orkeslös men ingen större fara. 39,6 däremot går min gräns och då är jag nära döden  Det var jag i söndagskväll. Fullt påklädd under två varma täcken och frös som.... Klockan två på natten kom jag runt så då vaknade jag och läste en stund innan jag somnade om och sov till 6. Jag stannade hemma faktiskt. Första sjukskrivningen på 3 år kunde jag konstatera så jag är nog inte sjuk så ofta  Hemma med mig var Linnéa och Emma som båda var ganska risiga. På måndagen smällde det till i Linnéas hörande öra också för hon hör ingenting nästan. Antingen har hon en öroninflammation eller vatten i mellanörat. det har inte runnit ur det än så jag tror inte på ÖI för hon brukar inte säga till att det gör ont. Har aldrig hänt hittills. Jag siktar på vatten i mellanörat men det kan ju ta ett tag innan det ger sig  Inte lätt när man bara har ett öra att höra med. Linnéa är pigg igen bortsett från hostan, snörvlet och hörseln men Emma är inte alls pigg. Vore bättre om hon fick febern som vi och så går det över lite snabbare.

Igårkväll ringde  Mårten hem från jobbet. Det var hans tur att lägga sig i sängen under alla täcken. Han har inte vett att stanna hemma heller så han blir ju liksom aldrig frisk sen heller. Fårskalle  

Har ni summerat ihop så kan ni konstatera att Ida inte varit sjuk men hon började förra veckan redan och har således avverkat sitt. Nu har jag lagt in en beställning att på lördag ska ALLA vara friska. Det räcker som födelsedagspresent åt mig. Det underlättar för barnvakten om inte annat. Undra förresten vem Mårten fixat som barnvakt????? Han kanske har glömt bort den lilla detaljen   

Hemma kommer det fortsätta vara bloggtorka ett tag. I bästa fall tills imorgon om brorsan kan uträtta mirakel. Vår enda dator hemma är trasig och går inte att starta, eller datorn startar men inte windows... Mårten tror att datorn åkt i golvet. Himla tur att jag i såna fall tog drulleförsäkringen då!!!! Jag gjorde precis det som man inte ska göra, ta den där extraförsäkringen. Jag var klok! Har man en Ida i huset inser man att såna är bra saker, bättre än hemförsäkringen där självrisken är lika hög som det man vill ha ersättning för typ. Vis av erfarenheten efter idas datorbad så tar jag alla försäkringar jag kan få, iaf när det gäller tekniska prylar som Ida använder  

eller nåt. Idag har jag lyckats med bedriften att inte ha någon lektion alls och det är tråkigt! Jag vill jobba med eleverna. Det är det jag valde mitt yrke för och det är det som ger mig nåt men vad göra när dagen var vikt åt individuell undervisning och magsjukan härjar? De får gärna stanna hemma för hit är de inte välkomna 

Jag leker med tanken på om jag ska ta och åka iväg en sväng och köpa lite julklappar???? Fast jag vet vad barnen ska få men inte alla andra...  Kanske ska jag beställa på nätet för att slippa fara runt??? Vore onekligen skönt att bara klicka hem det eftersom jag vet vad som önskas och så hämta på posten  Får fundera på det! Emmas present blir lite svårare att fixa dock för jag kan inte hennes strl på varken skor eller handskar eftersom det varierar så. Handskar kanske är strl 7??? Jag har för mig att jag har 8 och jag kan ha hennes men de är liiiite för små. Skor är helt omöjligt men jag gissar på 40/41 i fotbollsvarianten eftersom de brukar vara lite mindre. Hennes vanliga strl är annars 39. Miss Big Foot lever än som hon döptes till redan på BB av personalen där   

Idag äntligen har irritationen lagt sig som bubblat i magen sen föreläsningen i tisdags. Under föreläsningen fanns det en sektion med tips på hur man kan hjälpa flickor med ADHD. Då är det en lärare som ifrågasätter och undrar vad man ska göra om rektorn säger nej till hjälp eftersom det saknas pengar  Jag vet inte om jag är en satmara innerst inne eller nåt men fy vad arg jag blev. Jag gav svar på tag att rektorn inte har rätt att säga nej för alla elever i våra skolor idag har rätt till allt stöd de behöver för att kunna uppnå målen i skolan. Det är lagstadgat och rektorn begår tjänstefel om h*n gör något annat. Såna här lärare är det jag kämpar mot dagligdags. Mähän som inte fattar att det är för elevernas skull de jobbar, inte för rektorns. Våp som inte kan ta en diskussion och påpeka när rektor gör fel för tro mig, rektorer gör fel! Dessa lärare förstör sina elevers liv och möjligheter att klara skolan, förstör deras eget självvärde och självbild och lurar dem att tro att de är idioter som inte klarar av att sitta still, koncentrera sig och lära sig det som behövs. Barn som har ett funktionshinder men som oftast bemöts som struliga, besvärliga, krävande och skitjobbiga. Att säga till en ejdihejdi att skärpa sig är ungefär som att säga åt Linnéa att stänga av hörapparaten och lyssna istället eller en rullstolsbunden att resa sig upp och gå istället. Jag vet inte men dessa lärare kanske är Jesus???? Det är inte jag och därför har mina elever rätt att få det stöd de behöver. Nu blev jag ju arg igen  

och humörmässigt är jag nästan där än. Jag var på den bästa föreläsningen jag någonsin varit på igår, i Östhammar. Det var Maria Andersson som har ADHD och berättar självutlämnande och uttömmande om hur hennes liv varit, hur hon upplevt det hon varit med om, hur det känts i magen vid olika bemötanden. Jag är påläst, grymt påläst om ADHD faktiskt men trots det så lär jag mig någonting nytt varje dag. Jag fick en inblick i Idas liv som jag aldrig kunnat ana. Nu förstår jag vad hon menar när hon säger att hon har ont i magen ibland när vi har tuffa perioder. Jag förstår hur hon känner sig när hon gapar och skriker och trotsar men också hur hon känner sig inombords när hon istället för hårda ord bemöts av förståelse, närhet och kramar.

Inte bara lärde jag mig om hur Ida upplever saker utan också hur livet gestaltar sig för flickor med adhd. Om myrornas krig i hjärnan, om fokusering som fungerar och inte fungerar och varför! Om vilka svårigheter och attityder som dessa flickor får möta i samhället. Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Jag blir mörkrädd över hur okunniga folk är i ämnet och hur fördömande många är över stökiga flickor ffa. Istället för att se den gapiga, uppmärksamhetstörstande, stökiga, motoriskt oroliga själen så sätt på RÄTT glasögon och se hur fantasifull, kreativ, associationsrik och rolig hon är.

Jag har alltid varit men nu är jag extra stolt över att jag har en sån flicka. En sån liten EjDiHeiDi som berikar mitt liv så otroligt mkt och som lär mig nya saker och nya sätt att tänka varje dag.

Till er som läser så uppmanar jag er att gå på den här föreläsningen. Hennes föreläsningar för ett år framöver finns på hennes hemsida. Till de av er som läser och följer Ida så måste ni gå! Det kostar ung 250:- som anhörig och hon är i Uppsala den 25/9 nästa år. Ni kommer aldrig ångra er men ni kommer att lära er massor!

Min lilla EjDiHejDi