The terrible two's är här, för första gången faktiskt. Tjejerna har varit lugna som filbunkar i tvåårsåldern(humörmässigt alltså!!!) men Erik är stöpt i en annan form. Han är arg, arg och förbannad från det att han slår upp sina blå till han somnar på kvällen. Är han inte arg så hyssar han. Igår vaknade han på morgonen, blev arg vid frukosten och slog omkring sig, kastade mjölken och mackan mot oss andra och klickade ut gröten på golvet antingen via munnen eller skeden. När jag tog ifrån honom maten blev han ännu argare och slog ännu intensivare... På fm upprepades det hela med att antingen skrek han på oss eller så gick han iväg och gjorde dumheter. Ibland glömde han bort att han borde vara arg och var sig själv dock. Det är himla spännande att vara med när pappa städar tex . Vid lunch fick han i sig två tuggor innan han åkte från bordet så vid mellis var han inte bara arg utan hungrig också. En hungrig Lundgrenare är inte att leka med  . Fick tvångsmata första skedarna innan han lugnade ner sig och gapade frivilligt. Jo, mata för äter han själv så kastar han allt.

Lilla gubben, det är inte lätt att vara liten  Ännu argare än vanligt blir han när vi inte förstår vad han säger. Då blir han så arg att han mest liknar Kalle Anka med rök utsipprande från öronen. Han hoppar och skriker av ilska. Han pratar liksom inte så bra och det är nästan omöjligt att förstå vad han säger. Oua är vovve, aua är vatten(liknar mest spanska agua). Sen säger han mamma, pappa, Emma, momo och offa så klart. Senaste veckan är Måni ofta förekommande men det förstår jag ingenting av. Måni är oftast det som han blir arg över, helst mitt i natten. Inatt vaknade han, kröp upp i min säng och började slå mig när jag inte förstod "måni". några förslag? Det är inte vatten, välling dricker han inte, gröt heter bebinamnam(  )  och det är nåt han vill ha på nätterna... Inte nappen, filten, gosedjuret heller. Inatt frågade jag honom om makaroner eftersom han tjatade om "momo måni" men inte det heller. Det kändes annars rimligt eftersom han älskar mormors stuvade makaroner men mitt i natten.Njäe  ..

Förutom att slåss med en liten ilsken tvååring i helgen så har jag och Hanna varit med våra 11åringar på bio. Vi fikade innan och sen drog Hanna och jag runt på stan och kikade i butiker medan vi väntade på Emma och R.  Hemma lekte Linnéa med L medan Mårten slavade. Han städade ut mellan dörrarna i lördags och vår inglasade veranda igår. Själv har jag mest tagit hand om barnen och fixat mat, disk, tvätt och sånt. Det känns faktiskt som ett helt okej upplägg. En som städar och en som tar barnen. Ännu bättre när jag slipper städa  Jag hann också sortera massa tvätt, lägga undan det som var för litet(och ivägskickat till Emre), tvätta vinterkläderna och ta fram vårdito, konstatera att rätt mkt behöver köpas nytt som vanligt men ändå mindre än jag trodde.

Igår kom Karin och yavuz på besök och hade fika med sig. Sånt är alltid trevligt! Vi satt och snackade lite och började planera för att resa till turkiet tillsammans om ett år, nästa maj ungefär. Jag har tänkt tanken länge att det skulle vara kul men nu finns det kanske en verklig chans också. Blir till att spara nu bara! Mårten tar ut föräldrapenning fre-sönd som vi tänkte använda till ändamålet. Det är inte gratis att åka 6 betalande personer.

Det är nya ordet hemma och det används flitigt. Det är hos oss en kärleksfull beskrivning av nån som inte är så smart  Orsaken att just det ordet flyger hemma är min mobil och spelet Sheep and clouds. Precis som i verkligheten är fåren inte så där våldsamt smarta utan det gäller att hålla dem ifrån för stark sol, för mkt regn, giftiga svampar, åskmoln. Dessutom måste du mata dem med gräs, blommor, äpplen, hallon, jordgubbar och roa dem genom att dra dem i svansen, krocka fåren med varandra, kasta upp dem i luften samtidigt som man ska klara av en rad uppdrag för att komma vidare till nästa nivå. Rätt kul men får är inte smarta...

Idag var tanken att jag skulle vara hemma på förmiddagen och sen lösas av av mormor som kom vid lunch. Ida var hängig igår och hade lite besvär av astman. Erik är på bättringsvägen men inte helt i form än. Det var tanken iaf. Halv sju imorse vaknade Ida, klockan sju hade hon drivit mig till vansinne flera gånger om. Om man är såå pigg orkar man med dagis också anser jag så klockan nio travade vi iväg till dagis. Ida ville dit också så det var inte bara jag som var elak. Erik tänkte jag hålla hemma, återigen- det var tanken. När vi kom till dagis ville han klä av sig och sen gick han in och lekte. jag styrde om lite så mamma kommer och hämtar på dagis lite extra tidigt istället för att hålla dagen så kort som möjligt och så håller vi tummarna att det funkar. Förskolan har iaf inte ringt än  Hoppas att det håller nu också! Å andra sidan kanske personalen sjukskriver sig av utmattning när jag kommer med alla sjukintyg från försäkringskassan  

Idag fick jag mail ifrån smittskyddsläkaren på Ackis och skolsköterskan ang handhygien. Man inser där att det är inte bra... Tydligen har de magsjuka som härjar på skolan men inte vanliga varianten utan mer åt "sök hjälp-hållet". Om diarreerna håller i sig mer än 2-3 dagar och de är blodiga ska man söka hjälp. Fint, känns toppen att Emma gick till skolan idag... Å andra sidan lär de senaste dagarna bekymmer lösa sig  (Hon har varit förstoppad men inte vågat säga nåt trots att hon inte varit på toa på närmare två veckor   ) .

Ikväll har Mårten ett möte med sin delägare till firman. Det mötet känns lite nervöst för Mårten har bestämt sig för att sluta. Han är less på att jobba 7-20(22), han är less på att ta allt ansvar. Han är less på att bara få skit av alla för långa väntetider, dåliga maskiner, uteblivna reservdelar som beställts men inte kommit, usel experthjälp de gånger det behövs och som iaf resulterar i en trasig maskin och Mårten som får fixa själv vare sig han kan eller inte. Inte blir det bättre av att jag protesterar över arbetstiderna, över bristen på tid hemma, bristen på engagemang i familjen. Den andra delägaren däremot klarar sig inte utan Mårten, är beroende av firman för sin försörjning av sin familj men är inte heller redo att lägga ner samma energi/engagemang i firman som Mårten tvingats göra. Om man har utgifter på låt säga 200000 varje månad(löner, lokaler, skulder till leverantörer osv) måste man liksom fakturera minst motsvarande timmar i inkomster. Att i princip ensam dra in dessa pengar har blivit övermäktigt och Mårten har fått nog. Jag förstår honom och rent egoistiskt så kan jag säga att jag gärna ser att han jobbar mer normala tider och kanske tom tar lite pappaledigt ett tag. Han behöver det, barnen behöver det. Han har fem år att ta igen med barnen. Fem års frånvaro av vardagliga små ämnen som middagar, skjuts till träning, läxhjälp. Det är mycket. Å andra sidan så vill jag inte att Mårten ska ge upp sin dröm(om den lever fortfarande?), att han ska behöva "misslyckas". Jag vill inte heller att den andra familjen ska behöva bli lidande. Det är ingen lätt diskussion det här, inte från nåt håll.

Emma satte upp den här inför sin födelsedag när magsjukan härjade. Hörsamheten på lappen då var något mager, även av damen själv ifråga. Jag ger det ett nytt försök nu. Inga mer sjukor. Dagis får stänga en vecka tycker jag! personalen satt och sade det på skoj igår på mötet. Jag tycker man ska göra allvar av saken. Hellre ta hand om mina egna barn en vecka och sen få vara frisk istället för som nu få jobba några dagar och vabba en vecka. Eller ännu bättre, föräldrar kan hålla sina krassliga små avkommor hemma en dag extra så de faktiskt får repa mod innan de kommer tillbaka till förskolan igen. Ännu bättre är om man faktiskt håller sina sjuka barn hemma, punkt. Alldeles för många tycker att deras arbeten är viktigare och låter sjuka barn åka till dagis med en alvedon i kroppen för att sen krokna efter lunch. Morr!

En otroligt suddig, otydlig bild men den är från Torsborg där de grävde ur dikena. Erik var totalt fast vid fönstret där det var maskinkavalkad hela dagen. Grävskopor, traktorer, lastbilar, såna där vagnar med elsladdar... Toppen att få stå på första parkett och titta. Men ute var samma maskiner läskiga och lät illa så då ville han bara sitta i famnen och kika  

Den här lastbilen med flaket fyllt av snö såg jag för nån dag sen. Min fråga är dock, varifrån kom all snö??? Det finns ingen snö inne i stan(som synes).

för det hände visst nåt i helgen. I lördags hade Emma sitt födelsedagskalas tillsammans med en kompis. Vi mammor tillsammans med flickorna åkte till Ica Maxi och handlade på förmiddagen. det är inte helt lätt att handla när det ska passa alla. Bara födelsedagsbarnens allergier resulterade i laktos, soja och gluten sen får man lägga till resten av klassen  det gick bra iaf och är man två att dela på notan blir det lättare att vara generös så flickorna bjöd på först fika i form av marängskålar med grädde, glass, hallon, kiwi, banan, mandarinklyftor och kola/chokladsås. När de fikat klart var det presentöppning och tjejerna kan verkligen varandra för alla presenter var mitt i prick. En av favoriterna var nog klockan i form av en berlock som ser ut som en fotboll tror jag. Båda flickorna är totalt tokiga i fotboll  Annars fick de nagellack med mallar, hårfärgspray, Emma fick en tröja och F ett par byxor, skämtartiklar till Emma-pyssel till F, en varsin bok efter eget intresse. Hur bra presenter som helst!

Temat för kalaset var tänkt att bli fotboll men garaget som var tilltänkt som lokal blev aldrig klart i tid så tjejerna fick tänka om och melodifestivalen kom upp som alternativ. Efter presenter tittade tjejerna på Mello och röstade frenetiskt på sin favorit medan vi mammor dukade upp chips, godis, ostbollar, ost och kex. Herregud vad 11åringar kan äta! En flicka speciellt åt så mkt att hon mådde illa. Det var tydligen ingen nyhet för den andra mamman. Hon hade varit med förr. Jag däremot fick svaret på vem som åt upp vår middag förra kalaset. Då hade jag gjort pommes och kycklingklubbor och räknat med att alla åt som Emma(en mindre häst mao) och räknade iskallt med att det skulle räcka åt familjen... Faten var tomma när vi andra ville äta. Enligt Emma åt samma nämnda tjej mer än 8 klubbor själv MED pommes

Igår var Linnéa och jag till logopeden. Det var föga intresseväckande. De kollade hennes ordförråd, meningsbyggnad, passiva ordförråd osv och hon ligger vad allt verkar inom normalspannet men kanske i det lägre fältet. De andra gångerna har hon alltid legat ett år efter och jag gissar att hon gör det nu med. Ett år är ingenting tycker jag och fullt normalt med tanke på att språket första året gick förlorat när hon ingenting hördes. Tvärtom är det en bedrift att ligga i nivå med alla andra med tanke på det men också alla förlorade hörselveckor pga infektioner, vätska i mellanörat osv som strulat. Vi behöver inte komma tillbaka till ackis längre men logopeden på skolan fortsätter jobba för att stärka muskulaturen som är försvagad så grötigheten som kommer när Linnéa är trött försvinner men också för att stärka försvagningen så den inte blir värre. Känns skönt att ligga steget före.

Direkt efter logopeden fick jag åka och lämna min bil på jobbet och Mårten skjutsade mig till barnakuten. Ida hade fått astmaanfall hos mormor och hon åkte in med henne så vi kunde möta upp. Jag hann dit före dem och förberedda mig på det värsta. Helt i onödan  På vägen till sjukhuset hade det vänt och anfallet släppt. Visst hon hostade och hade sig men syresatte sig bra så vi fikade bara lite där för att se om det skulle komma tillbaka innan vi åkte hem igen. Tänk att barnakuten är så bra att hota med. Tycker alltid att mina barn blir friskare bara vi kommer dit  Det tackar vi för.

Det var bara att åka hem, göra middag för att sen rusa vidare till föräldramötet som var på kvällen på dagis. Kan återigen konstatera att vilket fantastiskt dagis vi har! Personalen klär ut sig, bjuder på teater och magiska shower. De trollar, experimenterar, sjunger, hittar på sagor, sätter upp teatrar med barnen och lyckas alltid väva in språk och matematik i allting de gör. Våra barn har alltid lärt sig mer på dagis än på skolan och ligger alltid före i naturkunskap, matte och NO i början. Sen dödar skolan intresset...   

Jag vägrar berätta hur läget är hemma idag med men summan av barn hemma är 3 mot ett barn i skolan. Eftersom det gäller att se det positiva i allting så kan jag berätta att den som faktiskt är frisk, till sin egen förtret  , är  Linnéa som alltid varit hemma jämnt, ända till skolbytet. Nu vill hon bli sjuk så hon också får vara hemma. Det har sitt pris att gå på en liten skola och i en mindre klass med bara sex elever i klassen. Mindre smitthärdar 

Idag ska Linnéa och jag roa oss med att ta en lite tur till logopeden. Hon har inte varit där sen hon var 4 kanske, eller tom tre??? Läääänge sen är det iaf och sen dess har jag väntat. Nu har det inte varit just nåt att oroa sig över för allting har gått framåt. Hon klarar av att äta bättre, talar bra, försvagningen i muskulaturen märks nästan inte alls och därför har jag inte bråkat. Nu däremot finns logoped på skolan och jag är inte dummare än att utnyttja det, om inte annat för att förebygga och då måste vi ta ett avstamp idag och sen skicka vidare till skolans logoped istället. Känns bra!  En sak mindre som hänger i luften. Kvar finns nog bara käkkirurgen som skulle ta hand om Linnéas all tandvård. Tur att jag inte trodde på det utan hon har fått gå på koller hos folktandvården ändå. De skulle kalla om ett tag och tja ett tag är ju lite skiftande och flytande tydligen.  6 år kan ju också vara ett tag...  Det är sån tur att landstingen fungerar så bra!

Ikväll är det föräldramöte på dagis, samtidigt som det är simskola så vi har kallat in förstärkning till kvällen. Mamma får förlängd tjänst eftersom hon också tar hand om Ida och Erik idag så jag kan vara på jobbet och ha alla mina utvecklingssamtal som vi har den här veckan. Imorgon kan hon inte så då får vi försöka lösa det genom att saxa eller nåt.

med att berätta att Ida är sjuk, dunderförkyld/feber och med det astma. Jag tänker inte heller berätta att även Erik är sjuk, igen måste man nog säga. Han är okcså förkyld men så är det den där febern igen. En snabb räkning ger vid handen att han har varit sjuk 2,5vecka, ledig en halv vecka och varit närvarande på dagis 1 vecka sista månaden. Jag har 17 lappar från försäkringskassan som måste fyllas i men jag har ju knappt varit där! Nu i fredags kom sista lappen för förra vändan men nu är ungen sjuk igen. Får svänga förbi med en lapp och så får de fylla i samtliga sjukdagar på en gång. Kan man göra det tro? Idag är dock mamma hemma med båda. Ida fick följa med mig till jobbet på fm eftersom vi behövde hämta ut astmamedicinerna som tagit slut. Att åka till mormors söta katt utan mediciner är att garantera ett akutbesök. Jag avstår gärna  Vi hämtade ut medicinerna på lunchen och så skjutsade jag ut henne dit sen. Fungerar det med.

Helgen har varit ungefär lika innehållsrik som mitt bloggande. Sjukor... Jag har varit såååå trött, helt otroligt, sjukt trött. I lördags gick jag upp ett par timmar för att sen gå och lägga mig igen. Kom upp mitt på dagen nåt tag och gjorde absolut ingenting. Det snurrade i skallen så fort jag stod upp. Söndagen var inte mkt bättre. Jag gick upp en stund men somnade om sen och sov till 12. Emma hade samling 12:20 så jag fick liiiite bråttom där och vaknade illa kvickt. Skjutsade iväg henne till matchen mot Storvreta och förberedda mig mentalt för en förlust a la 15-0 men hör och häpna, tjejerna spelade bra och ledde nästan hela matchen till storvreta fick in ett mål på slutet och resultatet blev 1-1. Resten av dagen gjorde jag ungefär lika mkt som resten av helgen. Jag snurrade runt, myste med barnen, tittade på tv, lagade lite mat och snurrade lite till. Det blev en tidig kväll igår och idag mår jag bättre, skönt! Nu blir det till att klämma i till "Vårvindar friska, leka och viska" för nu är våren här. Nu är jag less på att vi alltid är sjuka. En enda vårtermin utan sjukor kan vi väl få? Det är ju därför jag hatar just vårterminerna. Hösten går bra, alltid för då finns lite sommar och solenergi kvar i kroppen men så här års behövs påfyllning. Måste man åka till Thailand för att få vara frisk???? Vad är det för jäkla land vi bor i i såna fall?

Nu ska jag tuffa iväg och hämta LInnéa från skolan! 

det ska erkännas. Vissa saker har jag stenkoll på, sånt som är bara mitt ansvar. Barnen tex vad göller läkartider, olika möten, mediciner som ska hämtas ut ett visst datum, vad som sagts på olika möten men resten tja det blir som det blir  D'äremot kom jag på vad jag tyckte var en så bra idé häromnatten. Såå bra var den inte kanske men jag insåg iaf en sak häromdagen. Jösses vad tiden går!

När jag var 18 år började jag jobba som barnflicka i en familj i stan. Familjen hade tre barn, eller två för att vara exakt och en till på väg. Mitt jobb var att ta hand om deras lilleman som var två år och lämna och hämta storasyster på dagis. Familjen kan jag inte säga nog gott om. Jag älskade den familjen faktiskt och blev kvar rätt länge, till och från dock. Deras behov och mina skiftade lite men vi behöll kontakten. Familjen hade det rätt tufft på många sätt och jag hjälpte till så mkt jag kunde och önskade alltid att jag kunde göra mer, mkt mer. Enda gången jag inte var så förtjust var måndag morgon när jag började jobba för tja familjen var väl inga pedanter direkt och diska gjorde de sällan på helgen så förställ er diskberget som mötte en på morgonen man kom. Jag var skitförbaskad när jag stod och diskade men när det var klart var ordningen återställd och de var förlåtna igen .  Minste sonen föddes rätt snart efter jag började där och mamman blev mammaledig= jag åkte till England.  När jag kom hem därifrån  hade mamman börjat plugga igen och jag kunde återinta min plats i familjen över sommaren. Jag saknar verkligen den där familjen fortfarande! Äldsta dottern har jag fortfarande kontakt med via FB och häromdagen insåg jag att hon blivit stor. Hon har flyttat till England(från Norge) och gift sig! Min lilla skitunge som bara var fem år när jag lärde känna henne. Min skrutt som jag körde iväg till barnakuten för att hon gjort sig illa på dagis    

men inte kommer jag ihåg den nu??? Det bara försvann. Måste ha varit en sån där bright idé jag kom på inatt när jag var uppe och snattade smärtstillande halstabletter och hostade lite för att rensa luftvägarna så jag kunde sova en stund till. En sån där idé som nog iaf bara var bra klockan två på natten  Men jag fick en annan idé också i morse, vid halv fem eller nåt när jag vaknade. Wordfeud!!!! ingen har skickat nåt till mig, jag har inte fått nåt därifrån och visst hade jag massa matcher igång???? Halvfem halade jag fram mobilen och konstaterade att något av barnen tagit bort appen. Den är återinstallerad nu  

Idag är det iaf underbart väder ute! Jag gick mellan Blåsenhus och Villan och jag frös inte trots att jag saknade jacka. Solen strålar värme, taken droppar, smält snö rinner i små rännilar överallt på marken och fåglarna sjunger. Kan inte bli bättre! Älskar våren. Äntligen kan man vara ute utan att frysa rumpan av sig. Ingen snö som viner och blåser ner innanför jackan. Jag är nog som en blomknopp som gömmer mig under vintern och helst bara vill gå i idé men så fort solen kommer sträcker jag mig mot solen, öppnar upp mig och livet leker. Om våren kommer tidigt i år är jag inte den som kommer protestera. Det får gärna bli vår redan. Skidor kan vinterfantasterna åka i fjällen  

Jag som oroade mig så för Linnéa i måndags när jag inte kunde säga hejdå och gick och mådde halvtaskigt hela dagen. När jag sen kom till skolan lite tidigare än vanligt för att slippa undan mitt dåliga samvete så möts jag av en glad, pigg och sprallig unge... Så mkt för mitt dåliga samvete  Varenda dag hittills den här veckan har hon varit glad. Den tjuriga sidan kommer mest hemma när hon kommer på att hon saknar kompisarna. Eller egentligen är det nog bara en kompis hon saknar för resten leker hon med hemma. Den hon inte leker med har vi föräldrar valt att inte uppmuntra. De för att de inte gillar mig och jag för att jag inte är så förtjust i dem heller   Skönt är det iaf att Linnéa hittat tillbaka till sitt glada jag igen men den nya tjuriga sidan har nog ploppat upp nu för att den inte kunnat märkas förrut när hon bara var trött och stängde av allt och alla. Allting är på gott och ont  

Nu undrar jag om jag ska få några elever idag på eftermiddagen??? Första eleven kom inte och den andra har inte kommit heller till lektionen före min... Ska jag kunna smita lite tidigare idag kanske? Det är lyx att både hinna planera och ändå kunna sluta tre och i tid istället för fyra som det oftast blir. Och Hagbard schemaläggare kan knipa käft  Jag jobbar mina tio timmar hemma, var så lugn. Däremot är det mkt i huvudet som planering och lösningar på problem och hinder för att inte tala om samtal med soc, bup, ackis, behandlingshem och föräldrar som inte alltid ringer på lektionstid eller ens arbetstid. Min ferielön förtjänar jag iaf  Du är bara avundsjuk för att du är för lat för att utbilda dig till lärare istället för hisstekniker    (Hagbard är bror min och vi diskuterar livligt både här och över köksbordet  ).

Förresten något helt annat. Hur är er simultankapacitet alltså förmåga att göra flera saker samtidigt? Min är nog rätt god tror jag även om jag fått träna på vissa saker med varierande framgång som steka pannkaka/plättar på två olika plattor. Det kom inte naturligt för mig och oj vad många plättar och pannkakor jag förstört! När jag var hemma med ida, alltså för lite mer än fem år sen, kom en kompis över till mig. Jag gick då runt i köket och ammade Ida samtidigt som jag snodde ihop en smulpaj, hackade äpplen till pajen och kokade kaffe samtidigt. Det var inte idealiskt och inte bekvämt men det gick. Hon blev grymt impad och pratar fortfarande om det än idag. Idag kom en kollega fram till mig och sade att det märks att jag har fyra barn eftersom jag kan göra fler saker samtidigt. Då pratade jag i telefon, kokade kaffe och dukade fram frukost till eleverna. Känns inte så avancerat liksom tycker jag men hur är ni? Jag kanske bara kan koka kaffe å andra sidan i kombination med andra saker, eller så dricker jag alldeles för mkt kaffe