Datorn är hämtat nu, under över´alla under och jag fick veta att de hade bytt hela hårddisken på den. Det var jag inte beredd på kanske och lite sur över alla försvunna bilder är jag men det är inte företagets fel iaf. Däremot är jag sååå himla tacksam för den där extra försäkringen jag tog som skulle täcka ALLT, inkl barn som badar datorer  för det innebar att vi fick en ny hårddisk utan kostnad alls. Ibland är det bra med den där försäkringen som alla dissar  

Jag passade på att köpa nya bärbara telefoner när vi ändå var där eftersom våra gamla vägrade ladda och sen dess har vi haft en trådtelefon som alltid är i vägen överallt och som dessutom envisas med att ramla ner i golvet hela tiden. Dessutom kan jag tala om att den där telefonsladden som man kunde sitta och snurra och snurra upp i timmar som tonåring är förbaskat irriterande som vuxen  . Däremot var så klart sladden för kort som ingick så nu står den lik förbaskat mitt på skötbordet och är i vägen. Får flytta den nånstans eller fixa längre sladd... Tyvärr är kombinationen av telefonjack och eluttag en bristvara i ett gammalt hus. Det är en bristvara med bara ett av alternativen också!

För att sen återgå till datorer så kom vi hem, satte i laddaren och förväntade oss att den skulle gå igång. Det gjorde den ju förra gången som den var ny. Jo tjena! De har bytt operativsystem till Vista som jag blivit avrådd från men så antar jag att man måste ha en skiva första gången man startar för det står så iaf... Det fick jag ingen. Måste jag tillbaka igen nu? På vägen hem hade jag redan ringt brorsan som är vår datatekniker, eftersom jag visste att för att få igång internet behöver han komma hem och prata allvar med vårt trådlösa nätverk. Nu kanske han får mer jobb än han önskar sig???  Jag hoppas problemet har löst sig till idag när jag kommer hem  

Igår var vi också en snabbis över till Karin som hämtat Linnéa från skolan. Jag skulle få lite ont om tid så jag skickade iväg en snabb fråga och det gick bra. Linnéa blev överlycklig för hon älskar sin lille kusin. Vem kan låta bli liksom...     Han är verkligen ursöt även om han driver sin mamma halvvägs till vansinnet men det är hans jobb liksom  Däremot fattar jag inte att tiden går så for`? Nyss var han ju en liten nyföding? Nu står han i sin spjälsäng, travar omkring i sin gåstol och charmar hela världen.

Det fick barnen på lördagens tandläkarbesök. Linnéa och Ida masade sig iväg till tandläkaren i lördags. Själv kröp jag ihop i sängen med Erik som vaknat kl fem och tyckt att det var morgon. Går man upp fem är det dags att sova middag redan kl 11 så det gjorde han. Han somnade rätt fort faktiskt och jag låg och läste en stund innan jag tvingade upp mig från sängvärmen för att göra tråkigheter, städa! Golven såg ut som Jerusalens förstörelse så det var bäst att passa på när alla var borta. Dammsuga går ju att göra annars men torka golv när alla bara måste ut från där de befinner sig just nu... Jag hann bara börja innan telefonen ringde. tandläkarbesökten hade varit över på fem minuter. Idas tänder räknades antar jag och så tittade man på den början till hål hon hade för ett år sen. Den hade krympt och behövde då rakt inte åtgärdas. Linnéas tänder tittade de knappt på av nån anledning utan var mer inriktade på att hennes korsbett inte blivit värre. Det hade det inte och då fick de åka hem. De fick dock inte åka raka vägen hem utan det blev en mutresa till Djurhobby(jo jag avskyr fortfarande affären!) och ett nytt hus till gerbilerna. PalmZoo nere på stan hade stängt (för dagen?)tydligen.

Hemma slavade jag vidare och hann faktiskt torka vardagsrummet, köket, hallen och städa idas rum innan alla kom hem. Vi åt lunch och planen var att vi alla skulle åka till en släkting som fyllde år men Ida somnade ifrån allting så jag fick vara hemma och städa lite till(vilken tur  ) medan barnen åkte till släktingen och grattade.

Nej jag låter inte barnen springa runt själva över hela stan förresten om nu någon undrar. Sjävlklart har de en vuxen med sig men den vuxne som bor i samma hus som oss har bett mig inte ens nämna hans existens här eller nån annanstans... Det gör ju att texterna blir lite udda men om han hellre avstår ifrån att jag säger snälla saker om honom som i ett tidigare inlägg så fine by me. Hädanefter så nämns han inte utan ni får förstå när barnen åker iväg själva... Personligen tycker jag han är störtlöjlig för det handlar inte om att han är rädd för att jag ska skriva massa skit(vilket jag inte gjort) utan han vill bara inte att nån ska veta att han gör fem armhävningar en söndag hemma typ, att någon vet nåt om honom som han inte berättat eller råkar prata om honom när han inte är med(lycka till med den sista du  )... Karin, i konsekvensens namn så får du väl säga/skriva på fb att du varit hos mig och barnen nu då och hälsat på  

När barnen kom hem från gammelfastern hade de tagit med sig Karin och Yavuz så vi grillade tillsammans. Mysigt som alltid! Emma drog iväg på kvällen till en kompis på kalas.

Brorsan fyllde år i lördags också men vi fick ingen inbjudan dit så vi stannade hemma istället.

I går, söndag, kuskade jag Uppland runt. Först skjutsade jag ut Linnéa till en klasskamrat i Alunda. På vägen hem stannade vi i Rasbo och åt lunch och pratade lite innan vi åkte hem och fortsatte röja. Erik sov en stund innan vi fick väcka honom för att sätta sig i bilen igen. den här gången för att hämta en bil i Knivsta och sen därifrån till Alunda. Från Knivsta till Alunda är närmaste vägen massa småvägar så vi åkte först mot Norrtälje, svängde av mot Almunge och sen vidare mot hallstaviksvägen och sen över ännu en skog till alunda. Nånstans mitt mellan alla vägar konstaterade jag att jag hade roligt. Det var trevligt att köra på kringelikrokiga vägar samtidigt som jag lyssnade på bra musik på youtube. Erik satt i baksätet och sjöng med för allt vad han var värd  I Alunda fick han springa av sig några minuter innan jag packade ihop honom och Linnéa i bilen igen. Han var inte road så jag fick stanna i Rasbo och köpa en muta(banan och squeezy) sen var han nöjd.

Idag fick jag ett samtal från ViTS-teamet som är en resursdel för barn och ungdomar med koncentrationssvårigheter av olika slag. I vårt fall så är det ju Ida såklart och bortsett från ett första möte har vi inte haft så mkt kontakt med dem. De har frågat i sporadiska samtal om vi behöver hjälp och jag har önskat föräldrautbildning inriktad mot dessa barn men de har hänvisat till vanliga komet/cope och jag har redan gått cope för länge sen så det kändes inte så intressant. På den vägen är det och nu har vi väl inte pratat på ett halvår eller så.

Döm om min förvåning när vår kontaktperson ´ringer idag och frågar dels hur det går(Bra) och erbjuder sig vara med på mötet med skolan den 13 april för att planera Idas skolstart och resurs. Hon ber nästan om ursäkt för att hon har ett annat möte så hon kan bara vara med i en halvtimme. Men hallå, jag hade inte ens tänkt tanken på att de kunde vara med så jag är tokglad för att de bjuder in sig och är med från början  Jag har ju skrivit några inlägg där jag fasar för skolstart för Idas del eftersom jag inte gärna vill ha tillbaka min sura, arga, ledsna tjej som ställer sig på tvären 200ggr om dagen bara för att och för att hon inbillar sig själv att hon ingenting kan. Allt var en kamp! Nu är hon som vem som helst. Utbrotten är FÅ, hon är glad, trygg, harmonisk och leker med kompisar. Visst det kräver en hel del från oss föräldrar. Vi har ändrat massor hemma. I början var det svårt men nu tänker vi inte ens på det längre. Det har blivit det nya självklara sättet att hantera barnen, alla barn och det fungerar finfint. Det är kanske inte den diplomatiske mamman jag hade önskat att jag var men mina barn kräver nån som pekar med hela handen och har ett tydligt kommando i gruppen. Jag låter ungefär som mannen som viskar med hundar nu, Ceasar Milan.   För att fortsätta låta som nån annan så citerar jag Supernanny. Det finns tekniker man måste lära sig för att hantera barnen

Appropå Ida så har vi återinstallerat stödhjulen. Hon får väl cykla med dem igen då. Jag är inte nöjd men nu är de ditsatta. Jag hade föredragit en springcykel! Idag ville Ida cykla till dagis så jag sade till att om hon är klar till kvart över sju får hon det. Hon var klar även om lilleman inte vaknade förrän dess så det var bara att hålla löftet. Vid halv, efter nybytt blöja, nya kläder och frukosten som bagage gick vi. Ja Ida cyklade då. Det gick ...... hm..................   inte så bra. Hon kom till grannens staket mittemot oss (halvvägs till Anna för dig Carola  ) innan vi parkerade cykeln och gick. Cykeln ville inte riktigt som hon ville så lite mer träning behövs, även med stödhjul. Tramporna var svåra att hantera idag. Som sagt, vad är det för fel på en springcykel????? Biltema here we come! Honlär sig tekniken från vanlig cykel men slipper tramporna. Som en kompis till mig sade i helgen när vi pratade. Ida är den enda ungen hon sett som klarar av att vurpa MED stödhjul. Jo, hon ramlar åt sidan  

På vägen till dagis lyckades vi med bedriften att tappa en av Eriks gummistövlar. Tänkte plocka upp den på vägen hem men hittade den inte????? Han får använda springskorna idag. De är lite för små men han klagar inte iaf och nya är beställda. Ett par såna här   .

Idag kommer jag sluta tidigare. Det är fredag, solen skiner, vädret är vackert och herregud jag låter som inledningen till teletubbies  oavsett så kommer jag sluta snart. Jag har en hög att rätta men det skiter jag i. Jag tänker gå hem! Det har blivit så många långa dagar senaste veckorna och vi har inte kunnat utnyttja våra lediga fredagseftermiddagar  pga möten, apt-er och annat. 

Idag behöver jag inte hämta några barn mer än på dagis heller. Linnéa hälsar på gamla skolan idag och hon var jättenervös i morse. Sade flera gånger att det pirrade i magen  Jag tror nog hennes dag varit toppen! Däremot förväntar jag mig en trött tjej hemma som behöver lugn och ro i kväll. Det kan vi nog fixa!

Annars i helgen ska vi inte göra så mkt. Imorgon ska Emma på kalas. Mårten har jobbfest ikväll och ska sen upp imorgon för att ta Ida och Linnéa till tandläkaren. Det är hans jobb för jag springer där så mkt redan. På söndag är det dags för bokcirkel igen och eftersom jag missat flera nu på raken pga sjukdom och annat elände så tänker jag gå. Jag förtjänar att få sitta på ett fik i lugn och ro och prata om livet, döden, böcker och barn eller vad vi nu hittar på  

Nästa vecka däremot har vi haft fullt sjå att fixa barnvakt. På tisdag är det simskola men jag har också en utbildning som jag vill gå då om hörselskadade och hjälpmedel. Då är mamma barnvakt. På torsdag sen tänkte vi gå ut och äta med jobbet och då var det värre med barnvakt men farmor ställer upp. Tack båda, det uppskattas!  Dagen mellan, onsdagen är det dags för Linnéa att gå till audiologen och kolla om hörseln är tillbaka och att det ser bra ut. Ska bli spännande att se! Eftermiddagen sen tillbringas med studiedag. Det blir inte så mkt undervisning den dagen kan man nog konstatera!

Nu vill jag önska alla en trevlig helg och njut av det fina vädret som vi har!

Det behöver mina barn och inte verkar det finns nåt på vinden heller att ärva. Ja, ja inte så mkt att göra nåt åt. Jag gillar kavatskor till småbarn. Vi har provat andra och varit rätt nöjda men aldrig lika nöjda som med kavat så jag surfade in på deras sidan och hittade lite gympaskor till Erik och Ida. De är inte så kinkiga iaf  Jag fastnade för dessa till Erik iaf     . Ungefär samma stuk och variant på dem. Den i mitten tycker jag nog var snyggast och billigast dessutom har jag för mig  

Till Ida hittade jag dessa som jag tror hon skulle gilla      Det fanns andra som var snyggare och mörkare men där var det slutsålt. Frågan är nu om jag ska beställa på nätet eller leta i affären???? Det brukar vara smidigare och enklare att beställa. Kruxet är bara att jag måste få ordning på datorn då  

Dessutom måste jag hitta en vårjacka till Erik! Jag letade hela hösten utan framgång för dels visste jag inte vad jag ville ha och dels hittade jag ingen som jag godkände själv. Det är svårt då! Jag är lite udda så tror jag eftersom jag oftast har en bild av hur jag vill ha den. Hittar jag inte motsvarande är det kört och det blir inget. Å andra sidan är det lika jobbigt när jag inte har en bild av vad jag önskar för då vet jag itne vad jag gillar och då blir det heller ingenting. Beslutsångest grand de lux eller nåt  Den enda jackan jag hittat och gillat är en POPjacka    Men de är lite dyra... Och vilken färg? Röd är också finEn snabb sökning visar att jag också kan tänka mig den här    som var lite rolig med sned dragkedja, den här   med fina strjärnor men kommer jag ledsna på mönstret???? Eller den här med samma fundering.   Som sagt, jag och beslut... Finns det inga jackor som är för spinkråttor också? Nån som vet? Alla jackor jag hittar är korta och breda, helt tvärtom mot vad Erik är. Han kan omöjligt vara den enda typ 92cm långe och 10kg(förhoppningsvis) tunge killen i Sverige?!?!

blev det igår för jag vaknade med huvudvärk. Tog en panodil vid lunch och det blev bättre men absolut inte bra. Sen växte det och blev värre och värre. När Erik lade sig i sängen vid halvsju lade jag mig också och när Ida och Linnéa lagt sig vid sju somnade jag också. Jag sov faktiskt ända till sex imorse bortsett från många uppvak för att Erik ville mysa, blev arg och kastade nappen, ville mysa igen när nappen hämtats. Ida kröp in under mitt täcke och ville värma sig. Linnéa kom också in och kröp ner mellan Ida och mig och sen låg vi och drog i täckena för det var kallt inne. Pelletspannan hade stannat men jag orkade inte gå upp och fylla på  Idag är jag mkt piggare, inget ont i huvudet mer än att jag är lite tjock och luddig i huvudet. Brukar bli det av tabletterna mot migrän, inget man ska köra på om man säger så    Igår var det inte migrän men heller inte vanlig skallebank så det var väl nåt skit...

Idag måste jag handla. Det var tomt redan i går i kyl/frys men jag orkade inte handla då. Middag fick bli sista mjölken, mjölet och äggen som rördes ihop(pannkaka) med mormors jordgubbssylt från frysen(tack och nu är den slut så finns det mer?).

Däremot passade vi på att njuta i solen igår efter jobbet/dagis/skola. Vi satt ute i trädgården en stund. Erik fick springa av sig lite, Ida likaså. Linnéa lekte med grannpojken och jag spelade wordfeud  Nu börjar det underbara vädret och nu blir det bara bättre och bättre. I år ska jag njuta ännu mer, samla ännu mer sol(och fräknar i brist på solbränna) för att ladda för nästan vårtermin igen. Min teori är att mer sommarsol- mindre sjuka. Jag blir gärna mindre sjuk nästa vårtermin! 

Jag fick ett sent sms också från Emmas tränare. Tydligen har inte medlemsavgiften betalats i höstas. Konstigt! Jag matade in den, det vet jag men jag hittar varken kvitto eller stoppad räkning så den måste ha gått upp i rök? Jag mailade dem idag och hoppas på snabbt svar om kontonummer så betalar vi ikväll. Det här innebär att Emma spelat oförsäkrad hela säsongen. För Emmas del är det inget problem för hon har egen försäkring men för klubben är det inte alls bra! Tur att inget hänt! Däremot ska Emma spela cup snart och tills dess måste hon ha betalat.

Nu har tankarna från förra inlägget sjunkit in lite och nej, jag tänker inte inbilla mig att Erik är värre än nån annan. Mer aktiv ja men vad är värst; ett barn som slåss/sliter sönder/river hår/bits eller ett barn som är motoriskt aktiv och full fart. Inte fasen tycker då jag att Erik är värre än nån annan unge?! Hemma klarar han utan problem att koncentrera sig på leken. Han sitter gärna och läser en bok(även på dagis!), han leker gärna med bilar men han är kanske inte typen som gillar att måla. Måste man vara det för att passa in? Är inte förskolan för alla sorters individer? Små söta flickor som pysslar i all evighet(sorry könsnormen) och små vildbattingar som är fysiskt aktiva? Jag tror absolut att förskolan har en brist när det gäller mer aktiva barn. Tre av mina barn har varit vilda och förskolan har haft/har svårt med dem.

 Linnéa som däremot var lugn och pysslade fungerade klockrent. Då får personalen vidareutbilda sig, fundera igenom sin verksamhet, ändra schema, kräva personalökning osv för att kunna passa alla individer! Det finns massor att göra för att "ADHDanpassa" en förskola vilket gynnar ALLA barn- diagnos eller inte. Mkt görs redan som att planera dagen, använda bildschema, förbereda förändringar men de kanske behöver rucka lite på att alla ska göra samma sak hela tiden? Om Erik som är precis två år fyllda inte klarar av att sitta still på samlingen/temat/teatern kanske man kan ta en personal och gå ut med honom och några andra? De erkände att det fungerade klockrent ute och ute älskar han att vara. Kan man inte ha temat ute i skogen istället för vid bordet om det passar de motoriskt oroliga två-treåringarna bättre? Jag förstår dilemmat med personal, arbetstider. Jag har suttit i styrelsen på förskolan och jag är själv pedagog men jag vet också att man inte alltid kan göra som man alltid gjort heller utan att ibland är inte det bara en styrka utan en klar svaghet. På mitt jobb har vi också ett tydligt arbetssätt som fungerar. Det är grunden men vi måste anpassa oss och lektionerna efter våra elever för har vi inte eleverna med oss spelar det ingen roll hur fantastisk verksamheten är.

Jag har sagt det förr och jag kommer säga det igen men vår förskola är fantastisk på många sätt. Däremot är den inte perfekt. Det finns massor att göra för att förbättra den. Det jobbet är dock både svårt, tungrott och frustrerande. det jobbet åtar jag mig inte men jag kan kämpa för mina barn. Nu kommer jag att skriva under deras papper att jag läst men också tillägga att jag accepterar vad de ser på förskolan men att jag inte ser samma sak hemma. Deras åsikt måste jag respektera!

och det blev inte riktigt som jag hade trott. För Idas del fungerar allting så himla bra just nu med tanke på hennes svårigheter. Hon får precis det hon behöver från resursen och lite till. Tjejen är sååå glad och nöjd, lär sig nya saker hela tiden. Hon når de mål vi satt upp förra gången som konflikthantering, klara av en lek fullt ut, klara av spel. Allt detta fungerar sååå himla bra. Det enda molnet på himlen där är väl som kontaktpersonen sade"Det talade ordets dyslexi" Ida förstår instruktioner och tal jättebra när hon får dessa 1 mot 1, när läraren kommer och visar och berättar bara för Ida. Då är det inga problem. Instruktioner i helgrupp fungerar inte alls. Ida behöver nån som tar henne, styr in blicken och fokus på uppgiften och visar vad hon ska göra och då gör hon det, med bravur! Om hon inte får extrainstruktionen fladdrar hon iväg, tycker att det är svårt/tråkigt eller tjurar och sätter sig på tvären. Hon KAN lika bra som alla andra och mer dessutom MEN hon kräver ett litet annorlunda arbetssätt. Målet till nästa gång är dels att kunna be om hjälpen hon behöver. "Kan du komma och visa mig vad jag ska göra?" istället för att säga "Jag förstår inte/Jag kan inte" Man behöver måla upp en bild i huvudet på henne på uppgiften och då går det bra.

Ett annat område och ett annat mål till nästa gång är att hon inte ska ta på sig skulden för allt. När hon hamnar i en konflikt tar hon på sig hela skulden istället för att berätta om vad som utlöste hennes reaktion. Det är inte lätt att göra men dagis tränar och tränar och tränar och om några kan så är det dem! Jag är verkligen lycklig som har barnen på ett så bra dagis.

Den delen av samtalet var verkligen inget problem. Skönt och väntat för Ida är återigen den där glada, sprudlande tjejen hon alltid varit. Skönt!

Den delen om  fungerade mindre bra var väl Erik... Jag har fått höra många smeknamn på honom idag. Furie, virvelvind, tornado, storm, kvicksilver... Dagis har sett sidor av honom som jag själv inte sett och måste försöka ta till mig. Erik är det full fart på. Det tänker jag inte argumentera mot. Han klättrar och far, är högt och lågt men han är trots allt lååååångt ifrån Ida i samma ålder. Däremot är han väldigt lik Emma i samma ålder som förskolan också hade vissa svårigheter med eftersom hon klarade av klätterställningar som bara var för de stora barnen tex och krävde en hel del passning. Erik är som hon. Intensiv till tusen, stark, smidig, energifylld. Emma satte vi i elitsatsning på gymnastik bara för att hon skulle få utlopp för all energi. Det fungerade finfint med 12timmars träning i veckan + fotboll  Hon är fortfarande aktiv men har lärt sig rikta den mot träningen och rasterna då hon också sportar. Som hon säger själv, hon behöver springa på rasten för att orka koncentrera sig på lektionen... På förskolan kan Erik på två minuter hinna välta alla 12 backar med leksaker, plocka av alla lock på varenda penna på hela förskolan OCH dessutom hinna tvätta hela badrummet. Jag förstår att han kräver passning! Däremot anser nog jag att det ska personalen se till att man tillgodoser? Som det är nu så är förmiddagen aktiv men under kontroll. Efter lunch sover han ett par timmar, äter mellanmål och SEN börjar problemen. Då är frågan om problemet uppstår för att just Erik är en vildbatting eller för att ALLA fyra småttingar går långa dagar och personalens antal minskar? De kanske måste ändra lite i sitt schema? Det kanske inte fungerar att man bara är 1 personal kvar efter 4 tex när alla fyra småttingar är kvar och en massa andra barn dessutom?

 Hanna, du som är insatt, borde inte såna lösningar finnas också? Kom med dina åsikter här! Du har ju träffat alla mina barn  Jag kanske bara är blind och ser Ida som måttstock för ett fladdrigt barn? Borde Emma också ha en diagnos(tror jag inte!)? Var går gränsen för när ett barn är individuellt och när det går över gränsen till ett problem? Hemma visar Erik absolut samma beteende men vi har inga problem att bryta det och leda in honom på annat. Dessutom ser jag inte alls samma koncentrationsbrister som förskolan hävdar att han har, annat än på tvn då   

Får fundera lite så kommer jag tillbaka men kommentera gärna!