Idag fick jag ett samtal från ViTS-teamet som är en resursdel för barn och ungdomar med koncentrationssvårigheter av olika slag. I vårt fall så är det ju Ida såklart och bortsett från ett första möte har vi inte haft så mkt kontakt med dem. De har frågat i sporadiska samtal om vi behöver hjälp och jag har önskat föräldrautbildning inriktad mot dessa barn men de har hänvisat till vanliga komet/cope och jag har redan gått cope för länge sen så det kändes inte så intressant. På den vägen är det och nu har vi väl inte pratat på ett halvår eller så.

Döm om min förvåning när vår kontaktperson ´ringer idag och frågar dels hur det går(Bra) och erbjuder sig vara med på mötet med skolan den 13 april för att planera Idas skolstart och resurs. Hon ber nästan om ursäkt för att hon har ett annat möte så hon kan bara vara med i en halvtimme. Men hallå, jag hade inte ens tänkt tanken på att de kunde vara med så jag är tokglad för att de bjuder in sig och är med från början  Jag har ju skrivit några inlägg där jag fasar för skolstart för Idas del eftersom jag inte gärna vill ha tillbaka min sura, arga, ledsna tjej som ställer sig på tvären 200ggr om dagen bara för att och för att hon inbillar sig själv att hon ingenting kan. Allt var en kamp! Nu är hon som vem som helst. Utbrotten är FÅ, hon är glad, trygg, harmonisk och leker med kompisar. Visst det kräver en hel del från oss föräldrar. Vi har ändrat massor hemma. I början var det svårt men nu tänker vi inte ens på det längre. Det har blivit det nya självklara sättet att hantera barnen, alla barn och det fungerar finfint. Det är kanske inte den diplomatiske mamman jag hade önskat att jag var men mina barn kräver nån som pekar med hela handen och har ett tydligt kommando i gruppen. Jag låter ungefär som mannen som viskar med hundar nu, Ceasar Milan.   För att fortsätta låta som nån annan så citerar jag Supernanny. Det finns tekniker man måste lära sig för att hantera barnen

Appropå Ida så har vi återinstallerat stödhjulen. Hon får väl cykla med dem igen då. Jag är inte nöjd men nu är de ditsatta. Jag hade föredragit en springcykel! Idag ville Ida cykla till dagis så jag sade till att om hon är klar till kvart över sju får hon det. Hon var klar även om lilleman inte vaknade förrän dess så det var bara att hålla löftet. Vid halv, efter nybytt blöja, nya kläder och frukosten som bagage gick vi. Ja Ida cyklade då. Det gick ...... hm..................   inte så bra. Hon kom till grannens staket mittemot oss (halvvägs till Anna för dig Carola  ) innan vi parkerade cykeln och gick. Cykeln ville inte riktigt som hon ville så lite mer träning behövs, även med stödhjul. Tramporna var svåra att hantera idag. Som sagt, vad är det för fel på en springcykel????? Biltema here we come! Honlär sig tekniken från vanlig cykel men slipper tramporna. Som en kompis till mig sade i helgen när vi pratade. Ida är den enda ungen hon sett som klarar av att vurpa MED stödhjul. Jo, hon ramlar åt sidan  

På vägen till dagis lyckades vi med bedriften att tappa en av Eriks gummistövlar. Tänkte plocka upp den på vägen hem men hittade den inte????? Han får använda springskorna idag. De är lite för små men han klagar inte iaf och nya är beställda. Ett par såna här   .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...