I fredags var jag till LInnéas skola för utvecklingssamtal. Linnéa går i femman i år men det går rätt bra för henne i skolan så man har pratat om att flytta upp henne till högstadiet redan nästa år även om gränsen för just den skolan är vid åk 7. Hon behöver helt enkelt mkt mer utmaningar än vad hon får nu. Alla i klassen är äldre än henne men trots det är hon den som är bäst. Sagt och gjort, hon har gjort nationella proven för åk 6 i år för att kolla av och det gick ju rätt bra. Engelskan är samma prov som nästa år så där väntade man men svenskan och matten är gjorda. Engelska läser hon redan nu åk 6nivå på och tycker det är för lätt. Ungen ser på serier utan subtitles. Matten är sämsta ämnet för henne. Hon fick bara ett D där. Hon skulle fått ett C om hon bara hade läst instruktionerna även i slutet av provet. Orken tröt helt enkelt. Ett D är dock inget dåligt betyg ffa om man är ett år för ung. I svenska gick det lite bättre. Hon fick ett B där men skulle ha fått ett A om hon bara bemödat sig om att läsa instruktionerna även här :D
För er som inte har koll på betygsskalan så går det från E till A. E motsvarar gamla tidens 3a eller G. Jag visar med en bild tror jag. Lättare och mer överskådligt!

Summan blir iaf att Linnéa i praktiken hoppar över åk 6 och börjar i åk 7 men hon får väl gå fyra år på högstadiet istället gissar jag. Den som lever får se. Hon må vara duktig i skolan men socialt är hon rätt långt efter sina jämnåriga. Är det vanligt bland ettöringar? Nån som vet?

I lördags var det sista april också. Det heter så om man kommer från Uppsala som jag gör. Valborg är nåt helt annat mkt tråkigare firande än sista april. För vår del, eller mest Emmas, så började dagen med städ från kl 7 till klockan 11. Finfina pengar i klasskassan inför höstens resa. Barnen och händige mannen åkte ner på stan för att kolla forsränningen medan jag var hemma och passade på att städa järnet. Det var välbehövligt kan jag tala om. Allt damm från vintern hade lagt sig som en dimma över huset men nu är iaf en del av det borta. Långt ifrån allt dock!

När barnen och mannen kom hem käkade vi lunch ihop med svägerskan Karin och hennes lille pilt och sen på kvällen grillade vi som alltid. Linnéa och resten av scoutkåren hade traditionsenligt uppgiften att tända brasan så vi knatade iväg till kasen(vi och halva Uppsala!) och kom lagom till tändningen. Vi snackade med lite folk vi kände, tittade på alla barn och vuxna som var mer eller mindre borta men inte av samma anledning  och sen var det fyrverkerier. Vädret var helt fantastiskt hela dagen och inte ens vid kasen behövde man frysa halvt ihjäl som man alltid gör annars. Alla var nöjda och glada innan vi knatade hemåt igen.

Söndagen gick i lugna lunkets tecken. Jag vek all tvätt på den här sidan Himalaya ungefär så jag började efter en rätt tidig frukost och fortsatte vika till 3 på eftermidagen. Jag är inte klar men jag ser iaf bänken nu. På eftermiddagen ringde mama och undrade om jag ville följa med och kolla på Emmas match. Hade velat hela dagen eftersom den skulle spelas i Tierp men vi åkte iväg. Det blev en rätt annorlunda match.

Första minutrarna spelade Tierp tufft, hårt och smart. De sprang och använde samma vapen som vårt lag brukar använda och våra tjejer togs på sängen. Emma fick släppa in 2 mål i baken rätt snabbt. Sen vände det. Våra tjejer vaknade antar jag eller kom över chocken för spelet började fungera igen. Passningarna, långbollarna. Det satt. De jämnade ut målen lite och tills slut stod det 2-2 som sen blev 3-2 till våra tjejer. Én bit in i adnra halvlek efter en del incidenter med straff för vårt lag efter ful tackling, gult kort för motståndarlaget för fler fula grejer, tom Emma blev liggande länge på planen efter att en tjej i motståndarlaget hoppade på henne och knäade henne på låret när bollen inte ens var där. Hon har ont idag kan jag säga. En av motståndarlagets tjejer hoppade sen på granntjejen som var lite större än väntat och ffa mkt starkare. Motståndartjejen flög iväg och andra hållet och sen stoppades matchen. Tjejen låg blickstilla på planen och rörde sig inte alls. Minutrarna tickade och ingenting hände. Domaren gick av planen. Spekulationerna var många men till slut kom ambulansen med blåljus. Tjejen hade gjort illa nacken. Läskigt! Hoppas verkligen att det gick bra! När ambulansen stabiliserat tjejen, fått upp henne på båren och in i ambulansen kunde matchen börja. Våra tjejer var återigen lite försiktiga men växte snart in i det och hann dessutom göra 4-2 som blev resultatet.

Jag tänker inte säga att det var en bra match för det var det inte men jag hoppas att det blir bättre fotbollsspel framöver. Och inga fler ambulanser!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...