Jag måste bli bätre och bättre på att bara leva här och nu. Jullovet kändes som en halv evighet lång. Inte alls negativt utan bara skönt och avslappnande. Nu har jag jobbat i snart två veckor och det känns som jag aldrig varit ledig. Jag trivs på jobbet så det gör ingenting det heller egentligen. Det är lite skönt med struktur på dagarna ibland också, ffa om man har både Ida och Erik hemma samtidigt för då måste man hela tiden ligga steget före eller så hamnar man i TV-fällan eller "bråka hela dagen-fällan".

Nu har också alla aktiviteter kommit igång igen. Måndag är det fotbollsträning och drama, tisdag scouter och simskola, onsdag fotbollsträning, torsdag ridning och konfirmation och sen är det fredag och helg. Just nu är det lågsäsong med fotbollen vilket är rätt skönt. Det räcker med två träningar i veckan och sen nån extra gång ibland då och då. Det är snart slut på friden där också när kvicksilvret börjar stiga i termometern, snön smälter bort och gräsplanerna går att använda igen. Jag längtar efter att få gå på lite matcher igen. Emma också kan jag tala om för att bara träna och träna utan matcher är inte hennes melodi alls. Hon är för mkt vinnarskalle för att bara vilja träna. Hon tänder inte till då.

I helgen är det dags för hajkövernattning med konfirmationen istället. Det blir nog roligt det med! Till Stockholm skulle de visst. Tumba närmare bestämt.

I helgen som var träffades vi i mammagruppen. Vi har hängt ihop i snart 15 år de flesta av oss. Jag var sist in och jag kom in för 12 år sen. Jag och Hanna har fyllt 40 båda två så vi tänkte gå ut och fira med ett teaterbesök men vi glömde visst bort det över jul så en nödlösning fick bli bio istället. Vi såg En man som heter Ove. Jösses vilken film! Aldrig förr har jag gapskrattat och storgråtit samtidigt på en film! Anso fick ha allmän utdelning av näsdukar i slutet. Jag tror faktiskt inte att nån enda var oberörd i slutet av filmen. Den rekommenderas varmt! Efter gråtkalaset passade vi på att gå ut och äta. Vi borde verkligen träffas lite oftare!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...