Jag börjarmed att be om ursäkt för alla saknade bokstäver och andra konstigheter. Jag skriver på jobbets bärbara utan  externt tangentbord och datorns egna är lite grinigt.

Idag ringde telefonen. Det var ett skyddat nummer. Det brukar innebära att det är nån från sjukhuset. De ringer ganska ofta av olika anledningar och jag var inställd på att det gällde morgondagens inbokade möte med Ida men de var från otokirurgen idag. För en dryg vecka sen var vi iväg och gjorde en datortomografi på LInnéa för att kunna avgöra om man kan göra en rekonstrution av hennes hörselgång och trumhinna eftersom hon inte har nån av dem. Linnea kommer inte överens med hörapparater så hon hör bara på sitt vänstra öra. Många klarar sig på bara ett öra. Linnéa gör det inte. Det är oerhört individuellt. Att sakna höger öra är ett större hinder än vänster men sen beror det på personlighet, miljö och massa saker gissar jag. En person som inte har några behov av att ha koll på sin omgivning och inte är så sjukligt nyfiken som jag tex klarar sig säkert alldeles utmärkt. Om man däremot dels har problem med hörseln, är nyfiken och vetgirig,behöver ha koll på omgivningen och dessutom har vissa svårigheter med att läsa avdet sociala samspelet hos andra människor så blir det jobbigt. Lägg sen till Linnéas övriga skavanker så tja, hon har det lite jobbigare än andra att hänga med i folksamlingar.

Just den här rekonstruktionen brukar kombineras med en ytteröresrekonstruktion. Det vill inte LInnéa och det ärhennes beslut att ta. Det ärhennes öra. Däremot kommer det kanske se lite märkligt ut eftersom man int riktigt kan bestämma var hörselgången ska gå utan det bestäms av hennes anatomi dvs var hennes ansiktsnerver och sånt finns. Därav datortomografin.

Idag ringde som sagt läkaren. Hon och några andra läkaren hade tittat på plåtarna nu och Linnéa kan göra sin operation om hon vill. Det är nu det blir knepigt. Det är en himla stort beslut att ta för nån som fyller 11 om två dagar. Det är ett himla stort beslut för en vuxen liksom. Tyvärr innebär operationen inte att hon kommer få fullgod hörsel på örat. Det lovar man inte. Tvärtom kommer hon fortarande räknas som hörselskadad. Däremot räknar man med att hon kommer få stereohörsel dvs hon kommer kunna lokalisera ljud vilket onekligen underlättar tillvaron. Det underlättar i stökiga miljöer. Det underlättar när man letar efter telefonen som nån lagt på ett bra ställe. Det underlättar i sociala kontakter. Men som sagt, hon får inte fullgod hörsel även om det naturligtvis blir väldigt mkt bättre än nu. Huden i hörselgången kommer inte vara likadan som i den andra eftersom örat är självrensande. Det blir inte hennes nya öra. Det måste rengöras 2-4 ggr år hos läkare under resten av livet. Dessutom tas ju huden från henne själv. Det blir också ett sår på insidan av armen. Just det är dock väldigt övergående.

Jag talade om för läkaren att vi behövde fundera mera och att vi återkommer senare. Nu blir det mycket att fundea på för Linnéa. Om hon vill göra även ytterörat så ska det göras samtidigt eller före. Det blir svårt att göra sen tydligen.