Igår började jag läsa En man som heter Ove. Jag har länge sett den på topplistan, hört många jubla högt efter att ha läst den. Jag köpte den men sen dess har den legat. Tills nu då!

Ibland hittar jag en bok som får mig att offra nattsömnen med ett leende. En bok som får mig att glömma alla måsten och borden. Ove är en sån bok. Helt underbar! Synd bara att den tog slut...

Det är skönt. Jag hämtade Ida i skolan idag och hon har ett helt gäng med tjejer som hon leker med och själv springer hon och gömmer sig när hon ser mig. Hon ville inte alls åka hem idag. Jag blir glad att hon är glad så är det. Dessutom mailade jag läraren om gårdagen och morgonen och fick ett snabbt svar att det var bra att jag berättade samt att det mkt riktigit hade varit en incident i skolan som säkert Ida reagerat på. Eftersom de flesta inblandade i den incidenten igår var med i gängen idag så är det nog löst gissar jag   Sen vi kom hem idag har vi haft en lugn dag utan utbrott så vi fick ett bra avslut idag också inför natten. Känns ännu skönare!

I tisdags hade vi lärare studiedag. Ofta får vi tillbringa såna med att lyssna på dåliga föreläsare. Den här gången fick vi lyssna på en väldigt bra sådan istället. Det handlade om synligt lärande och John Hattie som samlat alla undersökningar som gjorts och analyserat dessa för att sen dra slutsatser av dessa. Han har okcså valt ut 140 saker som har en påverkan på inlärningen, antingen bra eller dåliga. Med på listan finns en del överraskningar men på det stora hela får jag nog säga att jag instämmer rätt bra. Vissa saker är ju både bra och dåliga så där blir det ett medelvärde och därför kan det bli missvisande om man bara tittar på listan men inte resonerar och diskuterar kring det. Just diskussionen är viktig!

Föreläsaren var väldigt bra hela tiden. Just för mig fick en absoluta toppoängen när han kallade mig geni  Han pratade om divergerande tänkande. Ett uttryck jag inte hört förr men jag lär inte glömma det eftersom det är det som gör mig till ett geni. Någon hade genomfört en undersökning hur många procent av barn, tonåringar och vuxna som hade sånt tänkande. Barn hade till 98% ett sånt tänkande. Vuxna 2%. De vuxna 2% var genier. Jag är alltså ett geni  Vad är då divergerande tänkande? Tja, han gav oss ett exempel. Han höll upp en petflaska och så gav han oss några sekunder att komma på så många användningsområden som möjligt. Jag kom på hur många som helst. Idéerna bara sprutade. Fantasi har jag liksom gott om. När sekundrarna var slut berättade han att barn kan komma på ungefär 200 användningsområden, 15-20 på dessa korta sekunder. Vuxna brukade komma på 10-15 oavsett hur lång tid de fick. De saknade det divergerande tänkandet. Kort och gott handlar det om att "think outside the box" som det så fint heter på engelska. De flesta vuxna kom inte ens på tanken att man kunde ändra formen, klippa och klistra denna petflaska. Formen och måtten var beständiga. En föreläsare som kallar mig för geni får alltid högsta betyg av mig  

Det är inte bara jag som är kreativ i familjen för övrigt. Jag har en blivande konstnär i familjen. Som har ritat med gatukritorna på huset och garaget och inte bara på en liten fläck utan mer HELA väggen så långt hon når. Förhoppningsvis försvinner det med allt regnande. Även i pannrummet har detta lilla yrväder varit framme  

Tvättmedelsresterna på golvet vid avloppsbrunnen fungerar tydligen som utmärkt duk. Observera  den lilla signaturen i form av en fot som finns i överkant  

Jag har idag läst ut min andra bok för året.    

Det går inte att vända bilden även om det sägs att bloggplatsen vänder automatiskt. du får vända på datorn, eller vrida lite på nacken. Det är den boken jag berättade om igår som handlade om fostermamman som tog sig an andras barn, förutom sina egna. rekommenderas varmt faktiskt. Det är ingen feelgood-bok utan tårnarna rinner, ilskan pyr över barns livsöden. Hon förskönar heller ingenting av sin vardag utan berättar öppenhjärtigt om kaos, konfikter och misslyckanden. Just att den är så ärlig får mig att rekommendera den. Vill man låna finns den här. Först till kvarn gäller.

Ja, det hade jag igår och idag på morgonen. Ida var sprudlande glad igår morse för att skolan började. Hon hade längtat efter fröken och kompisarna. När hon kom hem sen var det ett ilsket litet bi som mötte en. Hon var arg på kompisarna som inte alls varit snälla och skolan var bara jobbig. Gårdagskvällen slutade tyvärr mindre bra med att Ida gick och lade sig arg, somnade arg. Det är då man inte tycker att man är en så himla bra mamma direkt. De dagar när konflikterna går i varandra och ingenting flyter på. Så var gårdagen. Nu på morgonen hade det vänt och hon var ledsen istället. Ledsen och trött. Gråtmild. Hon grät sig igneom frukosten, grät sig igenom morgonbestyren. Hon grät i bilen till skolan och när jag lämnade henne. Jag hoppas att resten av dagen blir bättre! Såna här dagar vill jag bara ta ledigt från jobbet och ta hand om min egen unge. Varför ska jag rädda andras ungar när jag lämnar bort min egen till skolan???

Jag vet att barn mår bra av att ha fler kontakter med vuxna och barn. Jag är inte sån som tycker att barn ska isoleras hemma. Jag delar gärna med mig av mina barn till andra. Inga problem, men till syvende och sist så är det MIN unge och MITT ansvar att hon mår bra. Idag känns det inte som jag gjorde det. Idag är ingen bra dag, varken för Ida eller mig.

Och även om alla tycker att det är så skönt med vardags å håller jag inte alls med. Jag tycker om att vara hemma med mina barn. Visst blir det lite tråkigt och enahanda ibland och jag behöver flaxa på vingarna lite och jag blir jäkligt sur när jag inte får det(bilskrället!) men helst av allt så är jag nog hemma och fixar och grejar utan stress. Jag skulle trivas utmärkt som hemmafru tror jag faktiskt. Tur att jag tycker om mitt jobb också!

Även mina småtroll trivs bra att bara vara hemma. Erik har alls ingen lust att gå till dagis. han trivs där och har roligt men helst vill han vara hemma ändå. Leka med kompisar kan man göra hemma också liksom. Ida har däremot saknat sin fröken och det ser jag som bra betyg för hon är snäll och ganska sträng  Idas hjärna har dock mått bra av att vara hemma och bearbeta terminen för saker och ting har fallit  på plats vad gäller bokstäver. Hon har inte mirakulöst lärt sig läsa men vissa saker som hon jobbat mkt med är säkrare nu.

Har du några nyårslöften som du(inte) tänker hålla? Jag ger aldrig såna utan är av den uppfattningen att om man vill göra det så går det att göra den 23 april också. Däremot har jag antagit en utmaning för såna är roliga. Förra året läste jag en hel del men jag vet inte mkt. Allitfrån en bok om dagen till andra som tog ett par veckor beroende på tjocklek och hur mkt tid jag hade och hur mkt tid jag ville lägga ner. I år har jag besätmt mig för att läsa 1 bok i veckan under hela året. Första boken är redan utläst

  och jag läser 2 till hemma. Den ene är Ensam i Berlin som jag tyvärr inte tänker rekommendera. Jag har läst 400 av 600 sidor och jag är inte imponerad alls. Återigen ett exempel på när kritiker och jag inte är överens.

Den andre handlar om en mamma som bestämmer sig för att bli fosterförälder och hur hennes liv har blivit och hur hon förändrats efter beslutet samt att hon gestaltar en del av sina fosterbarn i boken. Jag började igår så jag har precis börjat. Återkommer när jag läst ut den  Och med tanke på julens diskussion om fosterföräldraskap så kan jag tillägga att jag köpte boken långt tidigare i höstas och inte ett led i diskussionerna att vi skulle ta oss an några fler barn.   Fast jag kan göra det! Tyvärr är nog inte övriga i hushållet med på noterna... Tills vidare fortsätter jag förändra världen på mitt nuvarande jobb  

Vår buss tycker inte om vintern. Har aldrig gjort och hittar på fanstyg bara för att slippa gå. Som på nyårsafton hade vi packat in 8 personer med packning. Alla klara, i tid!!! Bilen vägrar starta... Batteriet tyckte den då. Bilen laddades upp, kördes ett par timmar igår och i förrgår. Bara långa körningar på landet så batteriet Inte skulle ladda ur. Idag vägrar den starta igen. Nu gick den igång men gick orent och dog för att sen vägra starta... Svär lååånga eder just nu för efter ett lov fullt med sjukdom, hemmasittande och jobb i Diöshallen ville jag verkligen komma ut, flaxa med vingarna och få göra nåt roligt som hälsa på hos moster Britten, shoppa kläder och snacka skit. Mitt humör åkte ner i botten och jag hoppas att det hjälper att skriva av mig. Troligen inte men ändå. Jag hatar den bilen och jag hatar att ha rätt. Jag visste att bilhelvetet skulle krångla i vinter och det är ju inte ens kallt!!!!!!!

Jag har gått och fått ledigt så här mitt i jullovet. Barnledigt! Emma sover över hos en kompis. Ida och Erik sover hos mormor eftersom jag och Linnéa skulle ha tillbringat hela dagen i Diöshallen men Linnéa däckade igår kväll med feber och vi fick ändra om planerna så idag är det bara hon och jag hemma. Lugnt och skönt. Som vanligt är det lite för skönt för att jag ska få något gjort   Jag får skylla på att jag har en ond hals och svullna halsmandlar. Visst får man göra ingenting då  Eller ingenting och ingenting. jag lär åka och handla, diska och dammsuga men inga stordåd iaf. Nyårsafton stod jag hela dagen och vek tvätt. Jösses vad med tvätt. Tyvärr ökade inte de garderober som hade behövt utökats. Mårtens är proppfull med råge. Idas kläder ligger överallt eftersom Emma lagt beslag på byrån och hängarna i Idas rum. Emma har inte fått någon garderob än. måste nog åtgärda det tror jag... Eriks två lådor ekar fortfarande tomma. Däremot har jag två påsar med urväxta kläder efter Erik och två sopsäckar efter Ida av all tvättvikning så jag får nog inse att det är dags att köpa nytt. Helt nytt till Erik för han har kanske 5 tröjor och 3 par byxor. Det är ungefär så mkt som dagis vill ha liggandes där... Kanske skulle roa mig med det idag också??? Lite grann iaf:)

Nu vet jag inte varför andra bloggar. Jag läser väl i ärlighetens namn inte så  värst många bloggar heller. De få jag läser är Carolas(Familjen Annorlunda ni vet) som jag läst sen tidernas begynnelse, nåja sen hon började blogga iaf för många år sen. Sen läser jag en blogg om EB, en om Trisomi13 och så Bondmoran för att hon är så himla rolig. Jag vet inte varför jag fastnat för dessa men jag gissar att det handlar om deras sätt att skriva. Carolas är bäst! Även om ämnena inte alltid är roliga, ffa inte sista tiden så är hon liksom en del av vardagen. Jag känner henne och barnen. Lite konstigt men så är det. Hon är ibland hos grannen och varje gång är man på väg att hälsa men jag är feg  

Själv började jag blogga eftersom jag har skrivklåda. Jag har alltid skrivit mkt. Jag älskar att skriva. Bara tanken att få vara någon annan, vem som helst... Jag har massor av idéer men tiden räcker inte till. Jag får mitt lystmäte tillgodosett genom att skriva här antar jag. Eller nä... Men nu har jag en kompis som skriver massor med noveller. Hon håller faktiskt på att skriva sin egen novellsamling om sin familjehistoria som jag är sjukt nyfiken på att läsa. Hon har blivit publicerad flera ggr och nu ska hon vara med i en novelltävling. Jag tror baske mig att jag ska skicka in nåt om jag kommer på nåt om ämnet förnekelse. Det får ligga och processa i hj'ärnan ett tag så får vi se om nåt dyker upp. Annars sätter jag mig väl på vinst och förlust. Det är lite så jag ofta jobbar när jag skriver. Jag har ingen klar idé över vad som ska skrivas utan det kommer ändå. Jag känner inte igen mig i författares beskrivning av mödan med skrivandet. Att skriva om en mening 100 gg innan man är nöjd. Jag skriver och skriver och skriver. Storyn byggs upp under tiden jag skriver utan att jag själv vet vad som händer. Efteråtnär jag är klar kommer processen med att rätta och utveckla så klart men inte under tiden jag skriver. Jag kan nog lugnt säga att jag aldrig blir någon deckarförfattare för där om nån annanstans måste man väl ha målet klart gissar jag för att kunna bygga upp ledtrådar och annat. Det är inte för mig  

Däremot skulle jag gärna få en månad ledigt för att bara kunna skriva! Det vore så underbart att bara få sätta sig och börja skriva en berättelse utan tvånget att ta hand om familjen. Eller kanske att få lämna på dagis/skola som vanligt men istället för ratta bilen till jobbet så får jag sätta mig och skriva. Om alla har rätt till en egodröm så är det min!

Appropå drömmar! Vad har ni för drömmar och ambitioner? Under hösten fick jag göra en livskompass med psykologen på företagshälsan. Otroligt nyttigt och lärorikt. Jag insåg vad jag brann för i livet. Jag insåg vad jag inte tycker är viktigt. Just att få reflektera över det för när gör man annars det? Inte jag iaf. De 5 timmarna var mina timmar där bara jag fick bestämma och tycka till, drömma. Förutom min familj som alltid kommer först, varenda gång utan konkurrens så insåg jag att samhällsengagemang är viktigt för mig. Jag insåg inte riktigt att det var det som var mitt jobb förrän jag pratade med psykologen. Det var en insikt och jag har nog varit lite korkad för det borde jag förstått ändå. Jag skulle också hemskt gärna vilja åka till någon av alla katastrofer och hjälpa till. Som vad vet jag inte faktiskt och det spelar inte så stor roll utan bara känslan av att göra en insats. Synd bara att gratisarbete inte direkt är förenligt med familjen men det finns ju en tid sen också när barnen flyttat hemifrån. Ingen blir gladare än jag om svältkatastrofer och krig har upphört tills dess, precis som ingen är gladare än jag om jag blir arbetslös pga det inte finns ungdomar som behöver vår verksamhet men tyvärr ser det nog inte så lovande ut just nu. Tvärtom skulle jag vilja säga!

Ni har väl sett och läst Aftonbladets reportage ifrån Afrika nu? Om inte, gör det!

Jag är som alla andra så här lite dagen efter  Jag drack ingen alkohol men man blir visst lite dagen efter ändå, trötthet antar jag. Jag är iaf inte van att vara uppe till 3 och mina barn känner inte riktigt till begreppet sovmorgon. Eller jo, Ida sov faktiskt till 10 idag så jag klagar inte. Hon trivs verkligen nere i källaren där det är tyst och mörkt. Ingen som stör. Erik däremot tyckte att 9:15 var en lagom tid att vakna på trots att han också var uppe halva natten. Ja, ja, det får bli en slappardag idag! Jag ska iväg och hämta två(eller fler) barn i Bälinge. De stannade kvar och sov där igår hos sina kompisar. Mysigt! Imorgon är det tänkt att Linnéa ska spela fotboll igen men frågan är om det går. Hon är brakförkyld och har rejält ont i halsen och är tokhes. Känns inte som vidare uppladdning. Första dagen på förkylningen klagade hon på halsont men då trodde jag att hon var nervös så hon fick spela fotboll ändå. Hon kämpade på bra men blev inte direkt bättre på vägen. Vi får ta ett beslut imorgon eller om vi bara åker dit och kikar på resten av laget när de spelar. Jag har redan varit i hallen 3 dagar så jag längtar inte direkt dit om man säger så. Det blir verkligen heldagar. Första matchen är kl 8 och sista 1625-1715. Sen ska man städa efter det.

Just ja, jag kanske skulle önska ett Gott Nytt År! Hoppas att året som kommer blir ett bra år. För vissa av er som läser så har precis ett nytt sorts liv börjat, på gott i vissa fall(bebis och nystart av familj) och för andra har det varit ett tufft år med skilsmässa. För er som har det tufft så ska ni veta att jag tänker på er! För er som har en ny liten familjemedlem så är jag glad för er skull. För dig som ska få en bebis i år så är jag bara så  glad och längtar efter en bebis att få låna ibland   Mitt liv törs jag inte sia om så det struntar jag i. Det blir nog som vanligt ömsom vin ömsom vatten, precis som det ska vara