I helgen hade vi en liten anspråkslös begravning av vårt lilla husdjur, gerbilen Flinga.    

   I lördags skulle Linnéa titta till henne och fann henne liggandes precis utanför sitt lilla hus. Det såg ut som om hon försökt krypa ut för att få hjälp ungefär. Däremot vet jag inte om det var hon som lagt sig där eller Linnéa som hittade henne och lade henne där.

Jag hade haft på känn att det var på sista versen. Hon har sovit massor sista tiden, magrat om än inte så mkt, ätit mindre och druckit mindre. I vanliga fall var hon en väldigt nyfiken liten råtta som kom rusande och ville hälsa när man gluttade på locket och försökt få en godbit från oss. Sista tiden har hon vid flera tillfällen skrämt slag på oss när hon inte kommit fram och inte heller kommit när vi börjat rota runt för att leta efter henne. Ibland har vi grävt fram henne innan hon vaknat till men då har hon varit som vanligt. Jag har tänkt att hon kanske hört illa. Många äldre gör det och hon var ganska gammal, 2,5 år. Flinga hade en utväxt på nosen. Veterinären trodde att det kan ha varit cancer men på råttor brukar man itne direkt göra så mkt och hon har varit frisk och pigg i övrigt så vi har avvaktat. Hon har aldrig visat på nåt sätt att hon varit sjuk, haft ont eller mått dåligt. Humöret har heller inte indikerat det. Det enda som har varit är tröttheten. Vi var i förra helgen och köpte lite vitaminer att ge henne förutom godare mat med mer godis i. Mer solroser, nötter, majs och morötter. Sånt som hon tyckte om helt enkelt. Alla andra sorters frön, sädesslag och grönsaker ratade hon helt  

Nu är det slut med gerbiler hemma hos oss. Ingen mer kommer tugga sönder alla hus vi köper eller grenar som de får av oss från äppelträdet. Ingen mer kommer hålla mig vaken halva nätterna med det där gnällande springhjulet som jag införskaffade för ett halvår sen och som blev såååååå populärt på nätterna. Ingen mer kommer hålla mig vaken med galet grävande varenda natt. Maten, höet och sånt som finns kvar donerar vi till andra familjer som har en gerbil. Om man är intresserad av vår bur får man gärna säga till. Det är en stor och fin bur som vi annars slänger iväg till tippen.

Nu får hon ligga tillsammans med Freja under körsbärsträdet där hon ofta var sköna, vindstilla sommardagar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...