Idag går inte till historien som den roligaste. Idag var det operationsdags för Ida som väcktes med en flaska saft. Hon skrattade, tyckte jag var tokig men drack en del. Bra! De dl har jag varit tacksam för idag.
Vi körde morgonracet innan vi åkte mot ackis, parkerade och gick upp till avdelningen. Ida var överlycklig för hon fick trycka på alla knappar i hissen. När vi kom till avdelningen fick vi komma in på ett rum som just då var tomt. Ida lekte lite innan det var dags för att byta till skjorta, ta lite Alvedon/Ipren och sen åka till operation.
När vi kom in i salen hoppar Ida glatt upp på bordet och pratar och skrattar med alla där. De provar att sticka henne. De provar igen. Och igen..... Efter en kvart gav de upp. Hon fick sövas med mask.
De visar henne masken och berättar vad som ska hända. Hon berättar att hon har en likadan mask hemma. Gullunge<3 Först får hon vanlig luft, sen lite skrattgas. Det var roligt för hon skrattade:-) Hon fick blåsa upp en ballong och gjorde sitt bästa för att spränga den. De satte på narkosen mitt i övningen och sen somnade hon. Helt utan tårar och med ett leende på läpparna.
När hon sov fick jag lämna henne. Man vänjer sig aldrig. Det är lika hemskt varenda gång så med tårarna bakom ögonlocken gick jag för att köpa lite mer smärtstillande att fylla förråden med hemma innan jag vände kosan till avdelningen för att vänta på Ida. En timme går långsamt ibland.
När Ida vaknat till fick jag gå till uppvaket där hon somnat om igen. Hon var rätt groggy. Efter en stund vaknade hon till igen, och somnade om:-) Till slut vaknade hon iaf av att hon blödde näsblod. Strax efter det fick vi åka upp till avdelningen igen.
Nu var det lite mer fullt upp. Alla barn oj syskon var tillbaka. Inte mkt lugn och ro för Ida men alla var trevliga.
De andra barnen var det fullt ös på. Ingen verkade smärtpåverkad eller nåt heller. Bådade gott tyckte jag.
Ida piggade oxå på sig, drack lite och kräktes upp allting igen med massa blod. Åt lite mer, kräktes... Efter en yoghurt, macka och mer smärtstillande drogs nålen trots att hon inte kissat. Vi fick åka hem. Skönt för Ida och mig men eftersom hon fortsätter kräkas, fortfarande inte kissat undrar jag om det var så klokt? Hon är låååååååååångt från pigg och har ONT. Jag är inte oroad men inser att droppet hade varit fint att ha kvar...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...