kommer det bild på nu. Äntligen fick Linnéa träffa lillkusinen- Som hon har längtat. Nu vill hon vara hos Karin en hel dag, eller ännu hellre flytta dit. Gullunge 

 Lillemre somnade efter att ha ätit massor från mamma Karin och sov sött i famnen på LInnéa, sen mig, sen Linnéa, sen mig en lång stund när Linnéa passade på att äta en andra middag hos Karin och sist fick hon hålla en miniliten stund igen. Hon får inte nog av bebisar. Hon ledsnade ju aldrig på Erik heller förrän han började riva och slita i hennes saker som ettåring  

En sak kan jag iaf säga. Emre är förvånansvärt lik Emma i samma ålder. Imorgon kan han vara lik far sin igen och nästa mor för de förändras så fort men han har samma näsa som Emma och precis samma bekymmersrynka mellan ögonen som hon hade. Den syns dock inte så bra på korten.

Oavsett så är han precis ljuvlig så bra gjort Karin och Yavuz  

Idag ska det äntligen få bli min tur att få träffa lille Emre:) Idag ska jag också få gosa bebis en stund. Igår skickade Karin ett klartecken att vi var välkomna att hälsa på men Ida och Erik är snoriga så de fick stanna hemma med mig medan farbror Mårten och och Emma åkte och hälsade på. Emma tyckte att det var skittrist och Mårten var väl inte så där överbegeistrad heller. Ingen av dem är just några bebisfantaster så där fick jag för att jag var snäll och väntade  Linnéa är ju den i familjen förutom jag som älskar bebisar. Hon skulle ha följt med igår också men det blev lite miss i kommunikationen mellan Mårten och Linnéa så hon lekte med en kompis istället. När hon sen blev varse att pappa åkt utan henne grät hon i över en timme  Jag hade tänkt ta långlunch och hälsa på hemme hos Karin den här veckan men nu får vi åka ikväll istället som det verkar. Han får komma hem från jobbet i tid för en gångs skull.

I helgen som kommer tänkte jag att Ida och Erik ska få träffa underverket också. Ida är snorfri idag och Erik på väg åt det hållet. Jag tycker det ska bli himla spännande att se Eriks reaktion på Emre! Jag hoppas på fina bilder där han klappar mjukt och försiktigt    

Idag är det första riktiga dagen på dagis för Erik också. Inskolningen är avslutat med tilläggstid och jag som aldrig fått hämta förr ska få göra det. Det ser jag fram emot eftersom jag oftast lämnar en ledsen liten pojke som klamrar sig fast vid mig som en liten apbebis. Jag tycker att det är jobbigt att lämna då även om jag vet att han slutar inom ett par minuter. Idag hade han slutat redan när jag vinkade genom fönstret. När vi vinkat klart lekte han och en av fröknarna med spiralerna som hänger i fönstret och då var han glad igen. Skönt, ännu skönare är det att veta att personalen är bra.  Visst finns det saker som jag tycker kan förbättras på förskolan. Det var därför jag valde att gå med i styrelsen. Inte fick jag igenom mina saker dock för de är inte särskilt förändringsbenägna om man säger så   men de är fantastiska mot barnen och till syvende och sidst är det ändå det som räknas. Jag är trygg med att ha mina barn där. Det kan jag säga om dagis men inte om skolan lika tydligt.

Linnéa har det lite kämpigt i skolan igen, eller fortfarande eller vad man ska säga. Hon är trött, trött, trött. Hemma har hon konstant gnällknappen intryckt och det är fel familj att gnälla i. Jag är allergisk mot gnäll. Det är det värsta jag vet. Jag tar utbrott av ilska och frustration 100ggr om hellre än gnäll. Jag blir så irriterad på det att jag ibland känner det som att jag ska spricka. Det är väl bara att fortsätta och bita ihop och hoppas på förbättring. Jag får väl lära mig hantera även gnäll antar jag. Jag befattar mig inte med det själv heller. Jag är mer en sån som smäller med skåpdörrar och sparkar på saker. Såna utbrott förstår jag mig på  .

Inte blir det väl bättre nu när kompisrelationerna strejkar lite. Linnéa tvingas vara tillsammans med en flicka i klassen som valt ut henne som kompis. Tyvärr är hon väldigt stark och om inte LInnéa gör som hon säger så får hon sparkar, slag, drag i håret och den här ungen är inte måttfull heller. En bekants dotter fick stora tussar bortdragna på dagis så man såg kala fläckar och sår i hårbottnen. En annan gång kastade flickan sten i huvudet på deras dotter!!! Frågan är nu bara hur vi ska få loss LInnéa ur klorna på den ungen???? Det tål att tänkas på, hemma har vi infört lekförbud och uppmuntrar all lek med andra. Fler förslag? Prata med flickans föräldrar kan ni glömma. Här pratar vi om en familj där barnet bestämmer och föräldrarna rättar sig, i allting. Det är synd om ungen för det är hon som får lida, om inte nu så sen  

En ljuvlig liten gosse på 3775g och 51cm kort.

 Ni får hålla tillgodo med webbisbilden tills jag träffat honom själv. Jag har insett att vi nog inte ska komma och invadera allihop så här första dagen även om vi alla gärna vill. De nyblivna föräldrarna får istället tala om när de orkar med en anfallande hjord   Sen när vi får grönt ljus ska jag gosa som sjutton  

Jag har blivit moster  Karin fick en liten pojke i natt så ännu en gång har jag börjat dagen med tårar denna vecka men den här gången av glädje. En liten "Emre"(arbetsnamnet tillsvidare) på 3775g och 51cm. Åh vad jag längtar tills jag får träffa hela familjen.

Grattis Karin och Yavuz till er lille son!!!

Det är inte klokt egentligen att mat/mys/närhet ska vara så kontroversiellt. Carola skrev några rader på sin blogg om amning efter en artikel i UNT'en igår att amningsfrekvensen minskar och att man tror att det berodde på trötthet och mammans behov av egentid som troliga orsaker.

Jag läste inte igenom den noga men ögnade lite och vis av erfarenheten så kan jag lägga till några orsaker till: stress, amningsmottagningen och bvc's sk stöttning tex.

Jag ska vara ärlig här. Jag tycker amning är det bästa för barnet. barnet får en annan kroppskontakt, antikroppar via mjölken, mindre mängd bakterier osv. Jag är av den inställningen att amma bör man göra om man kan, helt eller delvis. Däremot om man har försökt och det inte gått av ovanstående eller andra orsaker så ska man heller inte behöva förklara sig eller ursäkta sig som jag varit med om många ggr. Jag kan också helt ärligt säga att jag struntar i vad andra gör. Min åsikt gäller bara mig själv, hur du gör har jag inte tid att lägga mig i    .

Vad är då min historia? Jag har ammat alla mina fyra barn. Vissa har jag ammat ganska länge(2år)  och andra kortare(6mån). Jag har ammat så länge barnen själva velat ha helt enkelt. Emma var först ut och som nybliven mamma och förstagångsammare kunde jag ingenting. Jag ammade och ammade och ammade. Ammade jag inte så skrek hon. Skitrolig unge, verkligen   Eftersom det stod att barnen skulle få äta så mkt de ville och så ofta de ville så parkerade jag i soffan och ammade. Ungen åt minst en timme per gång och hade ett uppehåll på en kvart då vi bytte blöja innan hon skrek och ville ha mer mat. Mjölken flödade men inte fasen blev ungen nöjdare för det. Vi försökte med flaska några ggr och då var hon nöjdare men det var ingen hit ändå. Hon skrek mer istället fast av andra orsaker- magont/kolik. Jag fortsatte amma. Vid fyra månader började vi med smakisar på inrådan från bvc. Emma var lite spinkig och behövde gå upp i vikt. Ungen älskade mat från första stund. Vi har en bild på henne där hon hugger efter skeden med gröt  Ju mer hon åt desto mindre ammade hon. Det ar itne intressant helt enkelt. Hon är en sån unge som gillar "fläsk och pärer" . Hon ammade först och fick mat sen och så ammade vi igen. humöret förbättrades inte. Hon fortsatte skrika som besatt men nåja, alla barn rä väl inte solstrålar  När hon var sex månader vägrade hon en dag att ta bröstet och hon fortsatte vägra. Vi försökte och försökte men hon gick från amning hela tiden och smakisar till ingen amning. Gissa hur mina boobs mådde   Jag fick ta till pumpen istället och frysa in för hon vägrade dricka min mjölk. Jag gjorde mat på den istället tills den minskat så mkt att jag itne längre hade besvär av den.

Med andra ungen var jag beredd på att amning tar tid! Och tid tog den. Hon åt och åt och åt som Emma för att en dag bara sluta. Hennes amningar gick i perioder för att helt avta och då fick vi sonda istället. Den här gången fick jag sitta i pumprummet på Ackis och försöka få ut några få droppar medan andra satt och producerade som kor. Jag släppte int till pumpen utan det fick bli ersättning i sonden istället. Jag vägde, ammade, vägde ochs ondade resten. Skoj, skoj... När hon friskat på sig åkte vi hem och fortsatte amma. Hon var mager som en sticka även hon så jag fick återigen order att börja med mat vid fyra månader. Jo men visst. Den här ungen vägrade äta nånting  Antingen ammade hon eller så sondandes hon när hon blev sjuk men ngn annan konsistens gick inte. När hon var runt 8 måander fick vi ett ultimatum av läkarna. Eftersom hon inte åt så skulle jag antingen forsätta amma eller så skulle hon sondas på heltid. Oj, vilket svårt val  Vi fortsatte amma. Amningen var verkligen ingen njutning men vad gör man????  När hon var runt året kom hon igång med att äta några få saker men ammade gjorde vi i två år innan det mesta av maten kom på annat sätt in i kroppen. Välling utgjorde basföda bra länge efter det, välling gjord på mjölk för att bli en näringsdryck. Näringsdrycker vägrade nämligen damen till dietistens stora förtret.

Ida kom sen bara några månader efter jag slutat amma Linnéa och ska sanningen fram så var jag less redan innan jag börjat. All amning med Linnéa hade varit arbete och alla andra aspekter hade försvunnit på vägen. Jag började dock amma henne och åt gjorde även hon hela tiden utan att gå upp speciellt i vikt. Vissa har grädde i tuttarna, jag har väl då lättmjölk eller nåt. Nej, men utdrivningen krånglar en hel del och gör att mina barn får slita lite mer för att få ut nåt. Inte hjälper det heller med syntocinonspray  Ida ammade jag tills hon fick nog och då var hon nog runt 10 månader. Vi var båda rätt nöjda med beslutet  .

Erik nu sist. Då hade jag fått vila rätt länge med amningen och det var mysigt igen. Han älskade det, jag älskade det men inte fasen gick han upp i vikt för det  Vi gjorde nu så att han fick amma så mkt han ville men när han ammat i tre timmar i sträck fick han också flaskan för rimligen borde nog mina tuttar fått bra med siganler att det behövdes ner efter det  Fast Erik och flaska är inte ett äktenskap gjutet i himlen. Han tuggar på nappen, suger två tag, biter lite på den, tar ut den och tittar på den. Han har aldrig varit särskilt förtjust i den, varken nu eller förr. Det fick bli amning även där och smakportioner istället.