Jösses vad mkt energi som jobbet tar just nu. Vi lärare sliter för att hitta rätt material för rätt elever i rätt nivå och eftersom inga läromedelsbeställningar kommit än så måste vi producera det själva, eller kopiera eller låna från lektion.se eller nåt annat innovativt sätt. Tid tar det iaf och trötta blir iaf jag och mina kollegor. Det brukar lägga sig lite grann sen när vi har kommit in i arbetet, större delen av terminsplaneringen är gjort även om det bara är i huvudet. Nu i år läser en del elever gymnasiekurser och då måste jag uppdatera den delen av läroplanen också. Att vara lärare handlar om att kunna skyffla imponerande mängder papper som ska läsas, fyllas i, skrivas under, förstå/kunna i olika grader. Det känns som att undervisningen är en försvinnande del av jobbet och ändå var det det man ville göra när man sökte utbildningen. Fast visst, ibland är det skönt att bara rensa/bearbeta papper också när man vill vara ifred 

Inskolningen tror jag går bättre och bättre. Idag är första dagen efter inskolningen men vi har valt att förlänga den veckan ut men att då förlänga dagarna på förskolan också. Jag tycker att det är rimligt att han får en dags inskolning där han äter lunch, somnar(fortfarande i sin vagn för övrigt!) men också vaknar på plats för att lära sig de rutinerna. From idag är han på dagis mellan 8 och 2. Nästa veckan kör vi igång på terminens idiotschema 7:30-16:30. Känns så där men försöker trösta mig med att han ändå sover bort större delen av eftermiddagen. Han lär väl vakna lagom till mellanmålet vid halv3. Undra hur det kommer sig att detta känns så mkt värre än när han var hos mormor förra året. Det är ungefär samma tider men nu finns ingen som älskar just honom på dagarna antar jag. Dessutom gråter han ju när jag går. Det spelar ingen roll hur många barn jag får, jag kommer aldrig vänja mig vid att gå när mitt barn gråter. Jag vet att han blir glad inom några minuter men det skär i mig för det.

Igår var det dags för läsårets föräldramöte på skolan också. Där har de det gentila systemet att lågstadiets möte börjar i matsalen och fortsätter efter en timme i klassrummet. Mellanstadiet gör tvärtom så som förälder kan man inte gå på båda barnens möten. Många löser det med att gå båda. Det gör inte vi. Sååå mkt är inte ett föräldramöte värt i mina ögon så jag gick på klassrumsdelarna i båda klasserna och vis av erfarenhet så är det i matsalen mest en möjlighet för lärarna och rektor att presentera sig och slå sig för bröstet över hur fantastiskt duktiga de är. Träffa lärarna kan jag göra på skolgården och sååå fantastiskt är inte skolan heller att jag behöver höra det, alltså struntar jag in den delen. Vad jag förstod på andra föräldrar missade jag ingenting 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...