Äntligen var det dags för den stora dagen! Jag hade verkligen sett fram emot det, dels för att träffa massa släkt och vänner vilket alltid är trevligt men också själva ceremonin eftersom vi kände prästen och kantorn, den andra familjen var mkt trevlig och lätt att samarbeta med så vi båda fick ihop en akt som kändes klockren för oss båda. De hade dessutom släkt som spelade fiol och piano jättefint vilket ökade stämningen ännu mer. Vi hade dessutom samma musiksmak.

Det hela började med att Emma ringde i klockorna och kantorn spelade när vi tågade in. Mårten fick bära krucifixet  

Vi ställde upp oss framme i koret medan prästen bad en bön och pratade lite kort. Sen var det dags för den andre familjen att läsa ett stycke och för mig att läsa en bön...   

Ida och Linnéa hade lite svårt att stå stilla så de stod framme med oss, dansade runt lite eller gick till mormor och satte sig i bänken.

Efter ytterligare en psalm och fiolspel var det dags för själva dopet av Erik

 Linnéa fick hälla i vattnet i vår dopskål. När både Erik och Felix var döpta sjäng vi en psalm till och tågade ut efter prästen som höll i korset denna gång. Mårten var upptagen med en liten kille   och jag hade ljus mm att bära. Efteråt var det så dags för den obligatoriska uppställningen för fotografering. Avskyr att vara med på kort och blir aldrig bra heller...

Efter dopet åkte alla iväg till Tunabergskyrkan för att äta av all mat jag, mormor och farmor gjort(Tack!). Jag stannade kvar en liten stund för Erik ville också äta innan vi följde efter. När vi kom fram hade de flesta tjuvstartat med maten så jag kunde sätta mig vid dukat bord, NICE!

Efter mat och kaffe städade vi ordning i lokalen(återigen tack för all hjälp farmor Agneta, Pernilla, Karin och Maria!) innan vi kunde åka hem. När vi kom hem fick vi börja tokstäda ännu en gång för Karin och Yavuz skulle komma över en stund och hemma såg det ut som ngn slängt in en handgranat ung men man kan verkligen åstadkomma mirakel om man verkligen vill. Det hann bli helt okej innan de kom, iaf om man inte synade allt för noga  

Jag måste visa hur fin Ida var i håret också. Hon ser mest ut som ett troll i håret och i övrigt också förresten eftersom hon är mer vild än tam men en locktång en faster med ett stoooooort tålamod kunde uträtta mirakel. Det var knappt man kände igen henne! Så här såg hon ut framifrån...

och bakifrån...

Min lilla ängel