Jag har aldrig varit den som trott på sånt, faktum är att maken och jag hade vår första date på en sån dag för sisådär 80 år sen. Ingenting har någonsin hänt mig denna ödesmättade dag men just idag bestämde vi oss för att prova turen... Vi lekte bolla med liten bebis och framgången var väl inte så där given. Eller näe, vi lekte faktiskt inte det om ni nu trodde det men resultatet blev lite åt det hållet. Linnéa har varit på sitt mest hjälpsamma sätt idag(läs: hon väcker erik precis hela tiden!) och andra gången lyfte hon upp honom från sängen. Det är av förklarliga skäl inte så lyckat så Emma tog över honom  varpå hon råkar tappa honom i golvet. Erik börjar skrika på en gång(skönt!) så jag tar upp och tröstar men han lugnar aldrig ner sig. Efter 20 minuter ger jag en alvedon och han somnar några minuter för att vakna och fortsätta skrika. Han verkar ha ont men jag hittar ingenstans som verkar ömma mer än annars så jag avvaktar och håller koll på tecken på hjärnskakning men ingenting sånt dyker upp. Han somnar en lite längre stund och sover en halvtimme innan han vaknar och skriker lite till. Nu vill han inte röra armen! Klämmer och känner men ser och känner ingen fraktur. Han verkar bara blåslagen men jag bestämmer mig för att åka in och kolla. Hellre en gång för mkt än en gång för lite.

Efter att ha löst barnvaktsfrågan åt tre barn åker vi in och har tur. Ingen i väntrummet(jag var beredd på magsjukor från alla håll!) och vi får komma in nästan på en gång. Erik får en dunderdos alvedon och vi får vänta en halvtimme innan läkaren kommer. Nu har han börjat röra armen igen och är tämligen oöm så läkaren känner igenom honom ordentligt men hittar ingen uppenbar fraktur. Han erbjuder röntgen men talar om att eftersom man inte hittar ngn dislokation kommer man itne göra ngt ändå bestämmer jag mig för att åka hem och avvakta hellre än att utsätta Erik för en röntgenundersökning som inte ger mer än att vara utan. Läkaren gissade på att han kanske hade en spricka i ett ben(nyckelben, arm eller revben) och ordination i såna fall är iaf smärtstillande så det kör vi på nu. Han får fortsätta med sin alvedon i dunderdos 4ggr per dag tills vi ser att vi kan minska ner till vanliga dosen och sen sluta helt. Blir det värre eller han sväller upp, blir blå eller dåligt ska vi självklart återkomma. Nu är det lugnt iaf för han somnade när vi kom hem. Jag bäddade ner honom i hans älskade liggvagn där han inte kan röra sig så mkt och då heller inte behöver vakna lika mkt av att det gör ont. Håll tummarna för att det ska gå över snabbt!

 

Carola m 8

13 augusti 2010 21:29

Men lilla vännen då:(
Och stackars stackars syrran som skulle hjälpa till och så blev det så tokigt....
Hoppas han kryar på sig fort:)

http://wetterholm.bloggplatsen.se/

 

Britten

13 augusti 2010 21:40

Stackars Erik och stackars flickorna! Hur mådde dom sen.

 

Hanna

14 augusti 2010 11:07

Men stackar lilla plutten!!! Hoppas han inte har lika ont i dag!!!Kramar från oss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...