Jag har aldrig varit den som trott på sånt, faktum är att maken och jag hade vår första date på en sån dag för sisådär 80 år sen. Ingenting har någonsin hänt mig denna ödesmättade dag men just idag bestämde vi oss för att prova turen... Vi lekte bolla med liten bebis och framgången var väl inte så där given. Eller näe, vi lekte faktiskt inte det om ni nu trodde det men resultatet blev lite åt det hållet. Linnéa har varit på sitt mest hjälpsamma sätt idag(läs: hon väcker erik precis hela tiden!) och andra gången lyfte hon upp honom från sängen. Det är av förklarliga skäl inte så lyckat så Emma tog över honom  varpå hon råkar tappa honom i golvet. Erik börjar skrika på en gång(skönt!) så jag tar upp och tröstar men han lugnar aldrig ner sig. Efter 20 minuter ger jag en alvedon och han somnar några minuter för att vakna och fortsätta skrika. Han verkar ha ont men jag hittar ingenstans som verkar ömma mer än annars så jag avvaktar och håller koll på tecken på hjärnskakning men ingenting sånt dyker upp. Han somnar en lite längre stund och sover en halvtimme innan han vaknar och skriker lite till. Nu vill han inte röra armen! Klämmer och känner men ser och känner ingen fraktur. Han verkar bara blåslagen men jag bestämmer mig för att åka in och kolla. Hellre en gång för mkt än en gång för lite.

Efter att ha löst barnvaktsfrågan åt tre barn åker vi in och har tur. Ingen i väntrummet(jag var beredd på magsjukor från alla håll!) och vi får komma in nästan på en gång. Erik får en dunderdos alvedon och vi får vänta en halvtimme innan läkaren kommer. Nu har han börjat röra armen igen och är tämligen oöm så läkaren känner igenom honom ordentligt men hittar ingen uppenbar fraktur. Han erbjuder röntgen men talar om att eftersom man inte hittar ngn dislokation kommer man itne göra ngt ändå bestämmer jag mig för att åka hem och avvakta hellre än att utsätta Erik för en röntgenundersökning som inte ger mer än att vara utan. Läkaren gissade på att han kanske hade en spricka i ett ben(nyckelben, arm eller revben) och ordination i såna fall är iaf smärtstillande så det kör vi på nu. Han får fortsätta med sin alvedon i dunderdos 4ggr per dag tills vi ser att vi kan minska ner till vanliga dosen och sen sluta helt. Blir det värre eller han sväller upp, blir blå eller dåligt ska vi självklart återkomma. Nu är det lugnt iaf för han somnade när vi kom hem. Jag bäddade ner honom i hans älskade liggvagn där han inte kan röra sig så mkt och då heller inte behöver vakna lika mkt av att det gör ont. Håll tummarna för att det ska gå över snabbt!

Nu var föräldraledigheten slut för denna(sista?) gång och det känns skönt att få en stund eller två per dag där man hinner tänka en mening klart från början till slut   Känns nästan lyxigt att få åka bil utan minst tre barn som pockar på ens uppmärksamhet eller pratar konstant och frågar: "Varför?". Plånboken blir också lite gladare varje månad... Nu kan jag också lyxa till det med att dryga ut min halvtid med fp och på så vis få lite mer pengar. Den här månaden var första gången vi gjorde så och vi hade pengar över efter räkningarna var betalda OCH kunde köpa present till bröllopsparet OCH åka på en liten miniresa OCH ändå ha råd med lite kläder/skor. Bara av den anledningen är det skönt att jobba  

På onsdag ska vi få träffa eleverna och det ska bli spännande. Det är alltid roligt att få träffa årets elever och återse gamlingarna man redan känner. I år kommer jag nästan uteslutande få undervisa i engelska eftersom V vill satsa på specmatte och SO, A-H vill ha lite SO och A satsar på den välbehövliga specSV. Kvar är engelskan och det gör inte mig ngt!

Igår var vi med jobbet till Mariefred. Planen var egentligen att alla skulle sova över där men jag valde att ta bilen och åka hem. Dels ammar jag fortfarande Erik och han blir lite lätt sur utan den på natten/morgonen och eftersom han inte tar flaskan längre med annat än vatten blir det liiiiite jobbigt att gå upp vid fyra för att ge gröt. Själva dagens innehåll var väl inte så där otroligt imponerande för vi trodde att vi skulle få lite tid för elevgenomgång men så blev det inte. Däremot måste jag säga att själva Mariefred är otroligt vackert och mysigt. Jag har varit där förrut med ett tidigare jobb och blir lika imponerad varje gång. Dit skulle jag nog faktiskt kunna flytta. Inte så långt från släkten heller utan det tog ung 1,5 timme att åka och då bor ju ändå Farmor i Enköping som inte alls ligger långt bort. Tål att fundera på.... ngn gång i framtiden. Trivs lite för bra där vi bor just nu.

Idag är jag ledig och tänker baka en paj, lite bröd, tvätta massor och vika ännu mer samt köpa kräftor för morgondagen. Kvällen kommer troligen intas i lugn och ro i soffan för maken är ute med brorsan på räkbåten.

Tack Agneta förresten för städet av kylskåpet. Det var välbehövligt men man hinner aldrig med! Ett dåligt samvete mindre.