Hela sommaren har barnen tjatat om at de vill åka på semester. Nu har vi varit iväg på semester och ungarna tjatade och ville leka med kompisar   

Vi åkte iväg i måndags med två bilar eftersom det inte blivit ngn ny familjebil än. Jag kör toyotan och maken audin och vi kommer iväg på eftermiddagen. Vi kör till Enköping och Västerås men då stannar först maken för det är för varmt i bilen och han flyttar runt barnen i bilen så de ska slippa sitta i solen(vadå, bilen är gammal och har ingen AC/CC, KD fungerar finfint!). Jag åker före och ser strax efter att bilen kokar. Svänger av på första avfart och kommer lämpligt nog till en mack. Ringer maken som får komma efter dit för att kolla läget eftersom bilen inte går så fint längre(läs blåryker och motorn låter minst sagt illa och går ojämnt). Han fyller på vatten men bilen blir bara sämre. Han lyssnar lite till och konstaterar att den bara är skrot. En kolv inne i motorn har spruckit tydligen och bilen går inte att köra! Vi packar om alla barn över till audin(där vi inte får plats!), stuvar in allt bagage i bagageutrymmet och jag åker vidare till Köping. Maken får ringa efter assistans istället för toyotan är automat och kan inte bogseras. Pappa och hans pappa får åka och hyra en biltrailer och styra mot Västerås. De kommer fram efter några timmar(svärfar bor i Öregrund) och lastar på bilen och börjar hemresan hem som sker i sakta mak. Helt plötsligt märker maken som kör att bilen inte går så bra helt enkelt... De har fått punktering på dragbilen!!! De byter till reservdäcket och kör vidare hemåt aningens mer modstulna men denna gång i max 50 km/h som är tillåten hastighet... I den hastigheten är det MåNGA och LÅNGA mil mellan Västerås och Uppsala. De kommer fram vid ett på natten efter att ha ställt av bilen i Knivsta på makens jobb och sen åkt hem till Uppsala. Det kändes lite som att ngn försökte tala om för oss att inte åka på semester här någonstans...

Jag tillbringade tisdagen med svärmor och barnen. Vi hade kanonfint väder så vi gick ner till stranden och fikade där och barnen fick bada. Vi hade också en liten pool i trädgården som de kunde svalka sig i vid behov. Maken kom på sen eftermiddag då vi åt och satt och pratade på kvällen.

Onsdagen packade vi in matsäck i audin, vinkade hejdå till Erik och farmor som var barnvakt då vi hade lite utrymmesbrist i bilen. Vi styrde kosan mot Norrköping och Kolmården. Vi kom fram lagom till lunch men valde att åka safarit först. Vi åkte in bland djuren och fastnade bakom en familj som bröt mot varenda rekommendation som satt anslagna överallt. Deras ungar fick hänga utanför fönstren och sitta på taket, försökte mata djuren, de stannade bilen fast det utryckligen stod att man inte skulle det osv osv osv i alla oändlighet. Dessutom måste de vara otroligt intresserade för de stod stilla och tittade minst 10 minuter på VARJE djur de såg. Det var många djur... Ngnstans i denna väntan fick även audin nog... Den började koka. Eftersom det på safari inte alltid är läge att stanna bilen och låta den svalna satte vi på värmen. Det var en varm dag med gassande sol, ingen AC, inga öppna fönster och värmen på för fullt i bilen. Det var nog gott och väl 85grader i bilen när det var som värst.  Vår safari var iaf mer än naturtrogen för det är ganska varmt på savannen  

Vi såg iaf massor med djur. Lamor...

  En massa olika hjortar och antiloper...   Giraffer...             Ännu mer antiloper...           

Som avslutning på vår safari kom vi så till lejonen. Vilka fina djur det är! De flesta låg och sov och vi tog några halvdana bilder genom rutan

 Men så kom HAN!!!! Han är i detta fallet en enorm lejonhane som kom glidande mot oss. Han var som en uppenbarelse. Stor, fin, magnifik! Han ställer sig och glider sig mot fronten på bilen för att sen gå och stryka sig längs med hela bilens långsida(MIN SIDA!) och herregud vad stor han var!!! Han var lika hög i mankhöjd som mig när jag satt i bilen. Ingen sade ett ord i bilen, ingen tänkte på att ta kort. Vi var helt enkelt bara otroligt hänförda.

Efter denna storartade avslutning åkte vi ut, åt lite matsäck och lät bilen svalka av sig lite innan vi åkte och parkerade och åkte till själva djurparken...

Eftersom vi inte kunde få med oss barnvagnen från början till Köping då audin bara är en vanlig sedan fick vi låna vagn av svärmors Bengts dotter. Tack för lånet! Det kändes som en klok idé att ta med sig en vagn till packning och trötta barnben på en stor djurpark.

Barnen fick styra tempot och valet av attraktioner inne på djurparken och de fastnade vid energibanan...

Bilbanan där man själv får styra bilen...

Linnéa fattade det här med att styra fortare än blixten och hon snappade även upp att man minsann kunde backa. Det gjorde hon- rätt in i Idas bil*krasch*  

Hästarna var en annan favorit

Och även barnens zoo där vi gick in för att klappa getter och förrymda grisar. Ida smet före mig lite och tyvärr var det matdags vilket fick fart på små getben så hela flocken kom springandes mot Ida och sprang omkull henne. Lilltufflan! Hon blev jätteledsen så klart och smutsig men repade mot efter en liten stund och inom tio minuter sprang hon omkring och matade getterna med grenar från middagen de serverats.

Det fanns en sak som tjejerna bara MÅSTE se och det var delfinerna. Vi hade tur och kom lagom till dagens sista föreställning så vi kollade på den. Det var en jättehit! Emma och Linnéa var helt tagna efteråt och nu tänker Emma bli delfintränare när hon blir stor! Jag förstår henne för trots att jag är skeptisk till själva idén med vilda djur med stort rörelsebehov inom galler/bassäng så kunde jag inte låta bli att förundras över glädjen delfinerna visade över att få arbeta och att få se sina tränare.

Vi avslutade sen dagen med en glass/kaffe och så promenerade vi hem och kollade på alla djur som kom på vägen ut. Barnen var toppennöjda och Emmas kommentar säger allt. "Mamma, det här har varit den bästa dagen i mitt liv!" och då var hon inte alls sugen på att gå från början.

 "Förr hade föräldrarna många barn- Nu har barnen många föräldrar"   

Britten , I'm back;)