blev vår veranda klar. Färgvalet blev vitt och brutet vitt i en grå nyans och skitfint i mitt tycke.

Här är en bild på hur det ser ut från vardagsrummet

väggen som vetter ut mot framsidan och vår eminenta lekstuga...

Ena hörnet av verandan där vi har satt upp ny lampa... 

Sen vi flyttade in har vi varje år haft hänglobelia i våra urnor på den röda husväggen och jag älskar verkligen den blå färgklicken mot den röda väggen. Det lyser upp hela rummet. Som ni ser har jag valt att bibehålla traditionen även om bilden är dålig...

Hörnet ut mot gatan... Visst skulle det vara snyggt att måla om piedestalen???  

TACK PAPPA FÖR ALLT MÅLNINGSARBETE DU LAGT NER!!!! Vi är otroligt tacksamma. Trappräcket är också mkt fint. Utan dig skulle det inte hända så mkt här hemma. Tack också farmor för ryggstöden på stolarna. Jag är grymt imponerad av dig vid symaskinen och tack Karin för blommorna  

två traditioner som vi följer slaviskt. Den ena är sista april(vadå, vi bor faktiskt i Uppsala!) och så midsommarafton. Båda högtiderna firas i samma glada gäng och under snarlika fasoner men vi har alltid trevligt, väldigt trevligt tom.

För sju år sen började vi med att fira midsommar och sista april ihop, delar av mammagänget. Då bodde vi allihop inom samma område av stan och alla hade en varsin trea där det var hart när omöjligt att trycka in två familjer till. Lösningen blev att vi lånade våra föräldrars hus eller firade ihop med föräldrarna och familjerna. Om ni inte har provat så kan jag rekommendera det! Allt eftersom har alla skaffat hus och vissa flyttat  mer än lovligt långt ut på landet(Hanna allvarligt, ALUNDA???!!??!!) så numera samlas vi hos oss och hela gamla gänget har stående inbjudningar inkl föräldrar och syskon till mammagänget oavsett vem vi är hos men senaste åren har vi av ngn anledning alltid varit hos oss... Vi bor i mitten!

Just midsommaraftonen har en liten särställning dock, om inte annat för våra grannar. Det är då kareokemaskinen kommer fram, duken riggas upp och värstinghögtalarna placeras på honörsplats. Alla sjunger med själ och hjärta men med mindre ton och taktkänsla, det ska erkännas. Värst i ligan, han vinner med hästlängder, är maken som älskar kareoke och att sjunga men helt allvarligt, han är totalt tondöv    Grannarna har nog lärt sig nu. De som står ut med olåten stannar hemma och firar med vänner och bekanta och får möjlighet att häckla maken ytterligare ett år och de andra flyr fältet  Första året fick nog dock grannarna en smärre chockskada för de kom hem från sin firande hos vänner och möttes av maken som sjöng Symfonin eller var det Stad I Ljus för full hals. Grannen berättade att hon hade satt sig ner på gräsmattan och bara fascinerats av hur det ens var möjligt att sjunga så illa...

I år blev det knappt ngn kareokefestival. Allting riggades ganska sent på kvällen och barnen fick sjunga först och sen var det dags för en av familjerna att åka hem för barnen kroknade. Kareokandet självdog liksom eftersom maken inte hade så många att sjunga med och Hanna som är nästan lika partyglad nattade barn istället för att sjunga. Vi satt och pratade lite innan jag hoppade i säcken strax före två, ovanligt tidigt för att vara en av våra fester. Kanske var lika så gott det för 6 imorse vaknade Ida och det var bara att kliva upp. Nu väntar jag på att alla andra ska vakna till också. Hanna och Roger med barn sover fortfarande, Emma sover också fortfarande(hon och R fick sova tillsammans). Jag börjar bli hungrig och funderar på om jag skulle duka fram frukost utan att alla vaknat??? Har ändå varit vaken 4 timmar snart.

Glad fortsättning på midsommaren på er!