Jag tror att tv'n har varit på runt omkring mig sen jag kom till mamma strax efter det startat vid halv4. Åkte hem efter middagen men tv'n står fortfarande på och jag måste erkänna att jag kan konstatera två saker; det har blivit en och annan tår idag och Daniel som jag inte riktigt förstått mig på eller ens gillat vann över mig på sin sida med sitt tal! Han har humor och vilken kärlek de delar!!! Jag vill också att en man tittar på mig på det sättet.

Jag ser mig det framför mig. Mårten tittat mig djupt i ögonen och berättar för mig varför och hur mkt han älskar mig.  Det skulle nog få samma respons som om han böjde sig ner på knä och friade. Jag tror faktiskt att jag skulle dö! Gud så pinsamt och sen skulle jag förmodligen skratta hysteriskt. Jepp, jag är romantiker in i själen-verkligen(NOT!)! Fast jag tänker iaf klaga för han varken friar eller säger att han älskar mig så han är tråkigare än mig  . Han har haft tid på sig så till och med han borde ha hunnit. Vi har varit tillsammans sen 1991. Herregud, det är faktiskt ganska länge!!! 20 år nästa år?!?!

Igår när jag städade tvättstugan hittade jag en hög med gamla kort. Det mesta var från diverse biltävlingar men ibland såg man kort på oss. Han var riktigt söt när han var yngre. Och så ung han såg ut! Det var nästan så jag blev nostalgisk. Konstaterade dock att vissa saker har blivit bättre. Några av bilderna var från diverse kalas i hasn familjs släkt. På den tiden var det mest förenat med fasa faktiskt och ångest. Jag kände mig så otroligt utanför och udda(det var jag nog också!). I min familj umgås man avslappnat mellan familjemedlemmarna och det kan gå rätt livat till. Vi busar, käftar, diskuterar, grälar och pratar. I makens släkt var man en anings mer hmm.... civiliserade?! Det var etikettsregler att följa! Tja, det blev liksom inte så naturligt. Ungefär som att bjuda in Pippi på teparty med en skillnaden att jag försökte iaf passa in... med mindre bra resultat. Nåja, åren gick och jag blev sakta en del av mårtens familj(även om jag misstänker att vissa fortfarande inte tycker det då vi inte är gifta). Hans mamma är som min extramamma, hans lillasyster är min egen syster och hans minsta syster. Tja, hon var sex år när jag träffade henne. Maria, du är och förblir en liten unge med barbiebil;) 

Vad vill jag egentligen med detta dravel kan man sen undra??? Har ingen aning  men jag förstår dock Daniels anpassning till sin nya roll och beundrar det mod som måste krävas för att ge sig i kast med det!

 

Britten

20 juni 2010 12:25

Vilket underbart inlägg. Du skulle satsa på att bli författare. Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...