Idag har vi haft utvecklingssamtal på dagis och det är lika slående varje gång att vi har så lika syn på livet och tillvaron vår kontaktperson och jag. Vi har liksom exakt samma sätt att se på barn och människor överlag och misstänker jag en rätt snarlika uppfostran av våra barn också för som Christina säger så gör hon med mina barn som hon gjort med sina egna och de känner sig hemma i det  Inte nog med att vi ser på barnen på samma sätt, vi ser på våra yrken på exakt samma sätt. Vi ställer ganska höga krav på oss själva när vi jobbar. Ett exempel som kom upp idag är hur man agerar mot sina egna barn när de trilskas och hur man gör på jobbet. På jobbet använder man sig av hela registret av tonlägen men man får aldrig skrika!  Hemma, det erkänner jag, händer det faktiskt. Inte så ofta kanske men alla har vi en dålig dag men såna finns inte på jobbet. Det är kanske därför som det fungerar så bra mellan förskolan och oss i familjen och mellan personalen och barnen, ffa då Christina!

Utvecklingssamtalet annars gick alldeles utmärkt. Linnéa har redan skolat ut sig från förskolan och är redo att gå vidare. Hon ser fram mot att börja skolan ihöst men trivs ändå bra på förskolan. Det som är lite jobbigt frö henne, och mig, är lämningarna då hon inte vill stanna kvar utan hellre följa med mig hem men det går fort över. Linnéa och jag har pratat om detta och kommit fram till en lösning som LInnéa är nöjd med. Hon kommer få kvar sina gamla tre dagar på dagis som hon gör nu men Ida kommer byta dag så hon får gå torsdagar istället för fredag. Då får Linnéa leka själv utan bråkig lillasyster en dag på förskolan och får en lugn dag hemma utan henne också:) Dessutom rubbar vi inte den nya rutinen att Linnéa leker med en annan flicka från dagis på torsdagarna. De leker nästan alla veckor och äter pannkaka, båda flickorna älskar verkligen sina pannkakor  

Ida sen är väl ett litet kapitel frö sig. Vi döpte henne till ett bråttombarn! Hon har inga som helst problem att förstå instruktioner eller göra/fokusera sig på en uppgift MEN hon har så himla bråttom att börja att hon inte hinner lyssna klart eller vänta in alla andra så det blir tokigt. Mjölkglasen far omkring henne vid matbordet, maten hamnar lika ofta på bordet som på tallriken, målarvattnet har ofta redan hällts ut innan hon ens fått fram saker så hon kan börja måla och ska hon göra ngt speciellt så hastar hon att börja innan hon ens vet VAD hon ska göra och så blir hon lite olycklig när hon upptäcker att det blev fel. Vårt mål för henne är att hon ska lära sig att ta det lugnare för hon KAN, hon har bara inte tid att vänta in. Ngn som INTE känner igen Ida av er som träffat henne  Beskrivningen är klockren! Däremot blev jag glatt överraskad för Ida är ju rätt temperamentsfull och demonstrativ av sina känslor för att inte tala om bestämd så jag har funderat på hur det går i leken med kompisar. Det går tydligen alldeles utmärkt! Hon tycker om att bestämma, det gör hon, men hon bestämmer på rätt sätt. Hon kommer med förslag på lekar tex Nu är vi prinsessor men alla får varsin roll och alla får vara med och ffa hon roffar inte åt sig av allting utan delar frikostigt med sig av kläder, skor, roller mm. Skönt att höra måste jag säga. Dessutom är hon som Emma var när hon gick på dagis. alla får vara med och leka men är man mamma, pappa barn och det kommer ngn som inte leker så bra så får det barnet rollen som den arbetande pappan alltså får barnet vara med i leken men får friheten att leka utanför/bortom leken också. Det gäller att vara smart